onsdag 7 januari 2009

It keeps getting better

Okej, men nu sitter vi alltså på starbucks och Marit matar mig med banan. Jag är omgiven av fyra underbara tjejer (Amanda har inte kommit än och andra halvan av "paret" haha, Markus, är inte här)... som jag inte skulle klarat mig utan här i zürich. Hade jag inte haft dom att komma tillbaka till så hade jag aldrig klarat zürich. Fast det börjar bli bättre nu i alla fall. 

Synd bara att jag inte har någon dator hemma, men då har jag ju en anledning till att inte uppdatera min blogg i alla fall. Men det är ändå avslappnande utan dator... dubbade mtv-program, vad går upp mot det liksom ;)

Såhär ensam kände jag mig, ensam och deprimerad

Ojojoj. Nu tänkte jag ta tag i en slags uppdatering nu. Eftersom jag inte har någon dator här i zürich längre (virus) så tvingar jag mina kompisar spendera tid med mig här på starbucks så jag kan låna deras datorer och internet här. 

I söndags kom jag till zürich flygplats grymt sent. Hade inte sovit speciellt mycket natten innan, inte heller så mycket på flyget (eftersom jag hade en unge på ett år skrikandes i bakhuvudet) så jag var utmattad och förstörd. Deprimerad och ledsen. Ingenting var liksom riktigt bra. Tur att jag hade lyckats fixa resesällskap på tre pers.

När jag kom till zürich fick jag i alla fall vänta på spårvagnen i 12 minuter, där sjönk mitt humör ännu lite till. Att jag sedan släpade på en alltför tung (ja, jag hade övervikt men slapp betala) resväska (stor så jag skulle kunna bo i den) i snöslask, höll på att frysa ihjäl och ville gråta ohämmat (vilket jag lyckades hålla mig ifrån, zürichborna är nämligen lite finkänsliga)... gjorde inte saken bättre.

Sen kom jag hem till en tom och ensam, svinkall lägenhet. Suck. Sista andetaget. Orkar jag? Så ensam har jag inte känt mig på länge. Att jag sedan spenderade sista stunden innan jag åkte spårvagn med "paret" (madde o markus)... gjorde INTE saken bättre.

Tomt och ensamt alltså. Så var läget i söndagskväll. Och trött. Sen gick jag veta att jag skulle upp o jobba som vanligt. Blä. 

lördag 3 januari 2009

Sista kvällen i leksand...

Bloggen har fått vila i två veckor snart. Själv har jag gjort allt annat än vila. Usch vad stressigt det är med jullov. Nej... fy. Nu har jag i alla fall min sista kväll i leksand och jag ska ut med några favoriter... känns skitkul men samtidigt sorgligt. Jaja, jag har ju fina tjejer att återvända till i zürich numera!! Det gör det hela lite mer okej... annars känns mitt hjärta som om det ska gå sönder... men det vill ni väl inte höra på? Nu ska jag duscha, sminkas och äta en goooood middag med mamma o pappa, sen drar jag till Anna och sen blir det good old lucky, fyfan (jag måste få svära där) vad jag hatar lucky, VARFÖR BIDRAR JAG DÅ TILL ATT DERAS VERKSAMHET FÅR FORTSÄTTA? I don't know.

Har ni funderat på hur hjärtat kan värka?... hur fungerar det egentligen?

lördag 13 december 2008

Min fredagskväll - inte jättelyckad

Nu sitter mamma snart och tänker "vad var det jag sa?!". Och ja, det var en jävligt dum ide tydligen men det har ju gått så bra förrut, BYT ALDRIG HÅRFÄRGSMEDEL! Om du har ett som är bra förstås. Vilket jag hade, men tänkte att förnyelse är väl trevligt. NEJ! Es ist nicht so gut.

Kvällen började fint med vårrullar framför MTV. Nya skor har jag köpt också, sååå heta. Ich liebe. Sen hade jag köpt hårfärg också. Blond. Mycket ljusblond stod det, och det lät ju bra tänkte jag. Så jag stoppade i hårfärgen. Lät den vara i exakt 30 minuter som det stod och sen sköljde jag ur färgen. Jag tittar upp en snabb sekund i spegeln i badrummet och VE OCH FASA!!!!!!!!! Va fals!!!! Vad FAN! Satan. Ungefär så svor jag, fast lite grovare, där jag stod i duschen med håret halvt ursköljt och livet var inte riktigt som jag tänkte mig; HÅRET VAR INTE SOM JAG TÄNKTE MIG!! Man ska aldrig titta sig i spegeln med nyfärgat hår inann man har torkat det. Mental note everyone!! Ska jag gråta? Ska jag skratta? Undrade jag. Det hade varit kul att filma hela kalaset, en upprörd svensk aupair med konstigt färgat hår och det blir värre mina vänner, det blir värre.

Efter att jag sköljt ur helvetet och lagt i "den vårdande cremen" så rakade jag benen och skärde av mig hälsenan, så hela mitt badrum färgades rött. Så där stod jag, blött färgat hår med orangea toner, en avskuren hälsena, blod överallt och ja mina vänner och familj, det BLIR ÄNNU VÄRRE. Ja, man kunde ju inte tro det men jodå.

Efter att jag stigit ur duschen och tittat mig själv under tystnad (skratta eller gråta?) i spegeln... är det okej eller inte funderade jag? Men bestämde mig för att inte kasta musen åt fåren på en gång utan först torka håret snustorrt innan jag började gråta. Så jag torkade håret, under 10 minuter stod jag med nedböjt huvud och fantiserade om hur det skulle se ut när det var torrt. Skulle det vara morotsrött? Eller den där blond-orangea färgen jag hade i slutet på sommaren? Hum... tio långa minuter blev det. Men tillslut var det snustorrt och jag vågade kika i spegeln. Hum... jag återkommer med resultatet. Det blev inte sååå illa som jag trodde, men jag är ju inte direkt supernöjd. Men jag vågar gå ut, men jag kanske inte ska skryta med mina bravader.

I alla fall, jag sa att det skulle bli värre än såhär och ja, det blev det. Jag bestämde mig nämligen för att göra en ansiktsbehandling (sådär klockan 00 på fredagskvällen) som jag har läst om i Cosmopolitan och gjort förrut en gång. Man ska använda tee-tree-olja och eucalyptusolja i varmt vatten och sen svepa en handduk som är doppad i detta över ansiktet. Så står jag i alla fall där och ska hälla i lite tee-treeolja i vattnet och gissa vad jag gör. På något vis lyckas jag spruta upp en hel del olja I ÖGONEN! AAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJ! Panikslagen försöker jag (med rödsprängda, svidande, knappt öppna ögon) läsa på den lilla miniflaskan om det står något om "om du får detta i ögonen, åk till akuten" eller liknande. Icke. Det står bara att man inte ska ta det i ögonen (NEEEJ, det menar du inte?!! (sarkasm)). MEN VAD GÖR MAN OM man då får det i ögonen. Nej, inte ett ord står det. Så jag har försökt att skölja ögonen men rackarns vad det svider. Undrar hur jag ser ut i morn. Haha.

Ja vad säger du mamma? Not bad va! En sån här story bjussar jag inte på varje dag. Och tänk vad jag kan göra en enkel, i vanliga fall kort historia, lång. Tadaaaa!
Imorgon ska vi lussa på Ikea x2 här i Zürich. Sug på den.

onsdag 10 december 2008

Uppdatering

Hejhejhallå. Jag förstår om ni saknar mig, det gör jag med. Men det är så otroligt fullt upp hela tiden och när jag väl sätter mig framför datorn så bara orkar jag inte.

Ikväll har vi varit hemma hos Madde och gjort middag tillsammans - jag, Madde och Amanda och Marit. Supermys som vanligt. Och vi firade att Amanda kommer stanna efter jul här i zurich. Tanken var från början att hon skulle åka hem nu till jul och sen plugga i argentina eller liknande. Men nu hade hon en liten överraskning - HON STANNAR! Jag blev så glad att jag började gråta. Jag måste sluta med mina humörsvängningar. Det börjar bli läskigt. Vet verkligen inte vad som pågår med min kropp. Ena timmen kan jag nästan gråta för att jag absolut vill åka hem och det här suger - andra timmen är livet frid och fröjd och jag skulle inte kunna tänka mig att åka någonstans. Fan. Det tär faktiskt på en dom här svängningarna.

På lördag ska vi gå Lucia (vi från svenska kyrkan) på Ikea x2. Det lär ju bli spännande med tanke på att jag inte kan låtarna vi ska sjunga. Gut. Och efter det blir det troligtvis utgång på kvällen.

torsdag 4 december 2008

Ikea

Jag hade nyss så mycket att skriva och nu är det bara blankt.

Jaja, igår hjälpte alla vi tjejer Sanna med lite grejer (LITE? två stora garderober och mera) från Ikea. Det blev en rätt kul upplevelse... och där tappade jag suget att skriva mer.

Hum. Godnatt?

lördag 29 november 2008

Jag fortsätter när jag väl kommit igång så bra:

Jag är glad att jag har stannat här i Zurich. För visst har det funnits gånger då jag 99% ville åka hem, jag var så säker på att nej, det här går inte längre.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om livet som au-pair och att flytta utomlands helt ensam. Det är sjuuuukt jobbigt och psykiskt påfrestande, speciellt när man samtidigt ska försöka sköta en inte alltför lydig stor hundras och två barn - varav killen är påväg att bli tonåring... och försöka komma överens med aupairmamman, sköta huset, sköta sig själv, sköta sitt eget krypin, träffa nytt folk osv.

Men jag har vuxit. Det var något jag hörde innan jag kom hit, att jag skulle växa. Och nog har jag gjort det tror jag. För det första har jag lärt mig en massa. Jag har fått stort ansvar, vem växer inte av det? Och jag har träffat så sjukt mycket nytt intressant och trevligt folk. Jag håller på och lär mig ett helt nytt språk, vilket är otroligt intressant att se hur snabbt jag har lärt mig tyska. Jag försöker ibland tänka på franskan men alltså, det går inte. Jag har bara: engelska, tyska och svenska i huvudet. VAD HÄNDE MED FRANSKAN? Men det är kul att man börjar förstå nu. Det gör det lite lättare också.

Samtidigt som jag läntar dödsmycket hem till jul så tänker jag att det ska bli så kul att komma tillbaka hit sen efteråt...

Nu orkar ni väl inte läsa mer för den här gången. Men jag ville bara understryka hur bra jag mår just nu, JUST NU alltså. Om någon timme kan jag ligga på botten igen, men just nu, nu mår jag fantastisk bra och jag ska bara njuta av det.

Ett väldigt långt inlägg

Allt går verkligen berg och dalbana här. Igår på kvällen var jag så trött och stressad och ledsen att jag höll på att börja gråta innan jag hade slutat jobba. Jag har så jävla mycket skit att göra, skrev jag förrut att till och med städtanten tycker att jag har mycket att göra? Vi pratar på knagglig tyska med varandra. Jaja, och igår drog hunden omkull mig mitt på gatan och rusade efter en kattstackare och där låg jag sprattlandes mitt på gatan ropandes efter en hund som rusade nerför gatan. Då vart jag så trött på allting. JAG ORKAR INTE MERA! Tänkte jag och var ursinnig. Heeelt kokande var jag. Sen hade det som tur var lagt sig när jag kom hem för då hade jag inte tid med att vara arg eftersom jag skulle göra tusen saker innan jag slutade. Kvällen blev ändå rätt bra. Jag gjorde ansiktsmask och duschade och skrubbade hela kroppen och sen b-u-s-ade jag in mig så att jag skulle vara lite snyggt brun tills ikväll. Sen somnade jag rätt tidigt. Och vaknade som en solstråle imorse.

Ja, som en solstråle. Jag kände att livet var det bästa som hänt mig, jag skulle kunna skuttat ur sängen vilket jag senare gjorde också, i princip. Jag vaknade första gången halv åtta, pigg som en lärka. Men tvingade mig själv att somna om och sov då till kvart i nio. Fortfarande pigg som en lärka. Så jag gick upp och gjorde en supermysig frukost som jag åt framför tvn med TÄNDA LJUS. Det var sååå mysigt. Jag har verkligen lärt mig att lyxa till det för mig här nere... nästan lite för mycket, jag skämmer bort mig själv. Nu ligger jag här i min säng och bara njuter. Nu är det bra igen. Men det går hela tiden upp och ner, alla känslor och mitt humör. Barnen är glada - jag är glad. Barnen är irriterande - jag är irriterad. Barnen är arga - jag är ... eh... arg... men inte länge, det är ju mitt jobb att dom ska vara glada. Jag har faktiskt lärt mig en hel del barn- och hundpsykologi, väldigt intressant faktiskt.

Om barnen är sura är det ingen ide att själv vara sur tillbaka, skämta däremot, det brukar få upp allas humör. Shit. Jag har verkligen lärt mig en massa. Och jag lär mig hela tiden nya saker om Luna, hunden. Det är superintressant. Ibland vill jag bara skita i henne för hon inte lyssnar, men när det går bra, då är det bra också. Jag är i alla fall helt redo att själv skaffa hund, men en liten jäkel ska det vara... inte en Luna typ. Jag orkar inte dra 25 kilo hela tiden (ja hon väger bara så lite, jag och Astrid gissade på 30 åtminstone).

Okej. Ikväll är det bal. BAAAAL. Helt underbart. Först minglar ett stort och glatt gäng hemma hos Madde och Markus o skålar i champange och äter snittar och annat trevligt (det är knyt-mingel, så alla tar med sig något att bjuda på)... sen går vi till balen och har det astrevligt tills klockan 5 inatt... eller på söndagmorgonen om ni så vill.

Och nu ska jag iväg och möta Sanna och Madde 12.30 för att kolla runt lite på stan och handla nödvändigheter, sen fixar vi iordning oss hos Madde... HUR SKA JAG HA MIN FRISYR?

onsdag 26 november 2008

Haha

Haha, vad var det för titel på förra inlägget egentligen? Det skulle stå "Schweiz börjar röra på sig." Nu orkar jag inte ändra det.

Schweiz

Ojojoj. Saker börjar röra på sig här i schweiz. I lördags firade vi Amanda som fyllde 19 år. Det var den roligaste natten här i zürich, jag dansade tills benen värkte... på kaufleuten. Grym musik och grymt sällskap. Jag har haft otrolig tur och träffat hur mycket kul folk som helst...

Och nu på lördag är det Polyball här i zürich, har hört att det ska vara den största balen i europa. Ska bli skitkul att gå. Jag har redan min klänning påväg, mamma skickade den till Amandas mamma i stockholm för hon kommer hit till zürich på torsdag, imorn alltså... görbra. Lördagen börjar med att vi fixar oss hos Madde och sen blir det förmingel med goda saker och sen blir det bal, couldn't be better.

Ikväll är jag barnvakt. Yeah. Fast bara åt Eric, som är typ sjuk.

fredag 21 november 2008

Freitag, nicht so frei

Jag är glad att jag blir glad av att prata med mina föräldrar.

Nu ska jag kika in skor på Asos tror jag. VADÅ! Det är ju faktiskt fredagsmys på schemat ;)

Var barnvakt ikväll så jag och barnen käkade ihop och kollade på en två timmar lång japansk film med tyskt tal... utan engelska subtitles, jag gav upp efter en timme och pratade med mamma istället. Sen la dom sig och nu är det maja-time.

Förresten jag ska på bal... :) Ja, jag kan vara snäll och berätta mer om det... senare.

Tre bilder :)

Det här är jag när jag ser smart ut, het. Jag lånade Amandas glasögon... borde köpa mig ett par faktiskt.
Det här är mammas stickade sjal och min nya läderjacka... matchiematchie. Bilden råkade bli mest på mig och inte huvudämnet: jackan, jag är lite narcisstisk av mig.
Okej, det här kortet är roligast av alla. Bilden är först och främst på Luna, och nej, hon brukar inte vara sådär vit på vänstra kroppssidan... Igår när jag var ute och gick med Luna gick vi förbi ett nymålat hus, inte visste väl jag att muren också var nymålad. Jag tittar ner på Luna och vad får jag se? En nöjd, nymålad hund, vit på hela vänstra sidan... haha, jag får mig ofta goda skratt när Luna är med... nä, det här var faktiskt riktigt kul... klockrent.

Eine kleine uppdatering

Okej, nyss hemkommen från (oj vad jag gillar att använda detta uttryck) en promenad med Luna. Jag är helt igenomblöt, alltså riktigt genomblöt, det droppar av mig och det ser ut som att jag har badat, med kläderna på...

Doooo the daaaance...

Det är helt enkelt sjukt tråkigt att dammsuga. Not anymore my friends. Jag sätter på DEN HÄR LÅTEN och dansar mig fram med dammsugaren, det går faktiskt lite bättre...

Idag har jag en hektiskt dag. Sjukt tråkiga kvällar framför mig också, vad har jag att se fram emot? Suck... okej, att träffa tjejerna på lördag o söndag kanske och ett kulturellt besök på söndag. Sounds good. Men ändå. Jobba fredag och lördagkväll... suck... jahapp.

Nu måste jag jobba vidare, hur sjukt mycket har man inte när till och med städerskan säger att man har mycket...

Tschüssli!

onsdag 19 november 2008

Mm... självdistans? Lite väl mycket?

Hah, jag skrev precis ett mail till en kvinna (haha) som håller i au-pairmötena i svenska kyrkan. Jag avslutade mailet såhär:

"/Maja (lång och blond)"

Är det så jag ser på mig själv och väljer att beskriva mig...? Haha...

Onsdag kväll:

Onsdag kväll. Nyss hemkommen från Madde och Markus lägenhet, lyckostarna har en liten lägenhet i gamla stan... vi hade myskväll med kinamat, amandas hembakade muffins och massa snack. Och jag drack en latte. En kaffe latte. Jag funderar på att börja dricka kaffe...? Eller? Men jag känner mig helkonstig just nu. Och när jag väntade på spårvagnen, jag känner mig påverkad. Typ ser sådär halvbra, känner mig yr... men så kände jag häromkvällen också, som om jag skulle falla omkull på golvet, jätteläskigt. Och det känns som om man går omkring i en drömvärld... okej, nu börjar jag glida iväg lite grann...

Godnatt, jag kanske bara är trött?

tisdag 18 november 2008

Lernen deutsch

Idag har jag varit på tyskakurs. Det är alltid lika spännande, NÄR ska Maja börja gapflabba? Wait for it, wait for it... AHA; där kom det!

Typ så är min tyskakurs. Nej. Men jag tror att jag har berättat om portugisen Paolo? Eller? Han pratar i alla fall JÄÄÄÄÄTTEKUL tyska. Alltså, ni förstår inte, det är heeelt fel, allting blir bara fel, fel bokstäver, fel ord, och när man vet vad det betyder så blir det ännu roligare, "wo kommst heisst du?" - det betyder alltså "vart ifrån kommer heter du?"... sånt blir skoj och typ "wchooo chhoommst dooo?, Icccccck wohne aus Poooooortugal". Idag kunde jag i alla fall inte hålla mig. Jag har varit rätt duktig länge nu, men idag gick det inte mer. När jag hade tuggat sönder kinderna, tänkt på helt andra saker, stirrat ner i boken - ja, i princip allt för att inte börja skratta, så kunde jag bara inte hålla mig! Det gick inte, helt plötsligt bubblade ett stort och ljudligt skratt ur mig, helt okontrollerat. Guuud va pinsamt. Men jag räddades lite grann. Mina kollegor stirrade inte ut mig med sura blickar, nej, flertalet började faktiskt också att skratta lite smått.

Åh suck. Det värsta är att jag säkert skulle kunna behärska mig om jag inte vore så övertrött varje kväll. Det finns liksom ingen kväll i veckan som jag inte är övertrött... borde gå och lägga mig nu. Men det här är ju liksom min lyxtid för mig själv... så dyyyrbar tid.

söndag 16 november 2008

Den som inte letar hon finner...

Jag letade inte, men se här vad jag fann. En liten figur jag gjort för flera år sen... sånt är rätt kul att kolla på, gamla teckningar osv. Tschüss! (betyder hejdå på tyska)

torsdag 13 november 2008

Zürich

På spårvagnen, påväg hem från språkkursen, satt det en kille bredvid mig och käkade friterade räkor, jag höll på att kräkas, lukten var VIDRIG. Bakom mig satt en gubbe som nynnade och sjöng högt... wazzup med folket i zürich? På bahnhofstrasse (största gatan) åker en man inlines i endast små shorts (även vintertid!), på gatan sitter en man med en jacka där han skrivit något slags budskap, samma man bor tydligen i området där jag bor, han brukar jag möta här utanför huset, han går ALLTID med en fågelfjäder i munnen, en lång vit rock, svarta kängorö, en annan man har djävulen på ena axeln och en gud på den andra, dom snackar han med, en kvinna går efter människor och skriker saker (eftersom jag inte fattar ett dyft av schweiziska så vet jag inte vad) till dom, även mig.

Vart har jag hamnat?

måndag 10 november 2008

Bullbak

Hoj. Nyss hemkommen från bullbak i svenska kyrkan med en massa tjejer. Tror någon sa att vi var femton stycken. Massa nya trevliga tjejer! Känns skönt att man börjar lära känna människor. Visserligen inga schweizare typ, men dom är ju så torra! Alltså tjejerna på dansgolvet... suck jag orkar inte ens gå in på det.

Vi har börjat planera gotlandssemester, paris-resa, alperna, landsbygdsutflykt... det känns bättre och bättre.

Puss och godnatt...

FÖRRESTEN, idag när jag på eftermiddagen skulle kolla en extra gång om vi hade fått något kul i brevlådan låg där ett stoort paket signat MAJA HÅRD. Jag ville dö. Det visade sig att min moder hade skickat mig två tidningar, ett par sockor, dumle (byebye sockerfrihet), två skinnlappar (haha, ja det finns en bakgrund!), en osthyvel och EN ROSA STICKAD HALSDUK. Skitfin halsduk... så jäkla bra mamma! OOOHHH vad jag älskar paket!!!

Smart Jonna!!

Hah, Jonna kom på den geniala idéen till mitt problem med att lägga mina foton någonstans: EXTERN HÅRDDISK. Men vaddå? Det kostar väl också moneymoneymoney?

Men det var en grymt bra idé... Puss

Nu ska jag förresten till svenska kyrkan och baka bullar till Svenska kyrkans basar nästa helg - HAHA, jag har gått och blivit kyrklig. Puss

söndag 9 november 2008

Skorskorskor

Man kan ju tro att jag har flyttat hit för alltid. Jag har nämligen insett hur mycket jackor och eh, skor jag råkar ha här. Jag tog med mig 2 jackor, sen tog mamma och pappa med en jacka när de hälsade på och så har jag köpt två jackor, det blir 5 jackor. Sen tänkte jag, shit, hur många skor kan jag ha då? Och då var jag tvungen att räkna efter, 16 stycken skor har jag här i Zürich. Eh. Haha eller? Vilket skämt. Och då har jag bara de skor jag tycker är viktigast att ha, VERKLIGEN viktigast, jag skulle kunnat bulla upp med några par till om jag hade kännt att jag hade några kilon över i väskan. 16 par skor?! Det är ju sinnessjukt. Det är väl inte direkt sinnessjukt att ha så många skor i sin ägo (det är det väl många som har), det är mera principen att jag åker till schweiz och har bara 20kg att disponera, hur gör jag? Jo jag fyller halva resväskan med skor, sen tvingar jag också mamma och pappa att ingå i min hysteri genom att ta med flera skor. HAR JAG NÅGONSIN FUNDERAT PÅ HUR JAG SKA FÅ HEM ALLT IGEN? Det blir till att få mamma och pappa att komma ner igen precis innan jag ska åka, och så får de inte ha med sig så mycket kläder själva, nej, utrymmet i väskan ska användas till dotterns skor samt jackor...

Crazy...

Därför ska vi starta en insamling för mig...

Faen. Jag vill verkligen ha en egen bärbar dator. Det är ju nu om någonsin som jag skulle kunna behöva en bärbar dator. Jag tänker mycket och har mycket jag borde skriva ner. Tankar och idéer. Jag har foton jag måste kunna lägga upp. Grejen till varför jag inte lägger upp några bilder är ju inte för att jag inte tar några, jag tar massor som jag vill visa, utan det är ju för att det inte är min dator, dessutom är den suuuuuuuperseg och har sämst arbetsminne och hänger sig så fort man slår på Skype och internet samtidigt liksom. Det går alltså inte. Tyvärr. Det är astråkigt. Dessutom har jag inget jag kan titta på film på, dvdn jag har här funkar ju inte. Datorn går inte heller att titta på film för det krävs ett program som inte finns. Jag har miljoner skäl till varför jag behöver en dator. Meeeeeen, moneymoneymoney. Always a problem. Men jag får skylla mig själv...

Bitterfittan

Jag håller på och läser en bitter bok. Den heter "Bitterfittan", en riktig feministbok, en sån som Adrian skulle älska ;)

Det är i alla fall den bittraste boken jag läst i hela mitt liv. Man blir liksom lite försurad själv... inte jättekul, men nu har jag ett knäpp så jag måste läsa ut den nu när jag har börjat. Den är faktiskt egentligen rätt okej bitvis, men alltså, LÄS DEN INTE. Det är så bitter och feministisk att jag mår illa, okej, all fakta och iakttagelser må stämma, men snälla, jag mår bra på den bitternivå jag är (vilken jag trodde var rätt hög, men inte högst tydligen...).

Roligast var ju när Lulu råkade se att jag satt och läste och hon frågade mig vad jag läste...
- Eh... alltså.
- JOOO, men få se...
Jag visar boken för henne.
- B-iiii-tt-e-r Fiii-tt-an, Bitterfitta? Vad är det för något.
- Eh, alltså, eh, haha, eh, mjo, det är, alltså, eh, en väldigt sur tant. Jättesur. Men det är ett fult ord och det ska man inte säga.

Haha. Slå den om ni kan.

What is your secret?

Idag har jag vandrat omkring i gamla stan och gått i jättemysiga gränder där jag inte gått förrut. Sen mötte jag upp Sanna, Marit och Amanda (nykomling) för en fika. Men vi var så hungriga så vi käkade istället. Sen bröt jag min sockerpaus. FAAEN tänker jag nu. Jaja, men en kopp varm choklad kan väl inte vara största brottet? Kom igen... cut me some slack...

Visst har ni fått fin ny musik? Har ni inte märkt det? NADA SURF. Snäll jag är va? Mamma poppar säkert min blogg på högsta volym i klassrummet för barnen? Inte det? Det borde du prova annars... coooolt. Åh dom är såå bra. Nada surf alltså. Maja, det var lite för din skull också ;) Maja Abrahamsson (får man ge ut namn såhär?)... hoppas du har det bra i thailand, TROLIGTVIS (jag är inte bitter). Hur länge är du där förresten? Hoppas du läser det här. Puss på dej.

Råkade köpa en röd skinnjacka idag. Fast i fuskskinn, men det ser ut som riktigt skinn, jag brukar vara lite petig med just fuskskinn men den här var bra och billig. 30franc fick jag ge, det är 30x7 typ... och det är eum... alltså... jo, 210:- (eller?). Det tyckte jag att jag behövde. Blir nog bra. Såg en kille på bussen hem i fredagsnatt och han hade en skitsnygg skinnjacka så jag blev sugen... alltså, eh, på en skinnjacka alltså. Men det blev ju ingen skinnjacka, men alltså. Okej vad jag mumlar nu. Eh.

Söndag = sömndag

(haha, där var jag väl finurlig)

Söndagar känns alltid speciella. Speciellt här i Zürich där alla affärer är stängda, förrutom på Hauptbahnhof (järnvägsstationen), men de affärerna kissar man ju inte på sig av upphetsning av. If you know what I mean. Jag har ingen aning om vad jag ska göra idag. Eller jo, jag har dejt klockan 15.00, en fikadejt mit Amanda und Sanna, so far. Men innan, nu har jag typ två och en halv timme av slå ihjäl. Jag blir galen av att sitta här hemma i min lilla lägenhet. Jag måste ut, ska jag behöva gå omkring och tråka på HB? Eller jag kanske skulle ta och vandra runt lite bara, omkring här i stan där jag inte har gått? Men kameran kanske. Mjo, så får det nog bli. Pusspuss hejdå

fredag 7 november 2008

No high heels?! WHAT?

Jag funderar på att ha lågklackat ikväll. JA! JAG VET!!! What's wrong with me? Men jag har nu två helger i rad tjötat hela natten om hur lång jag är (för det första är alla tjejer jag umgås med ungefär två äpplen höga och för det andra så är alla schweizare också två äpplen höga, vilket betyder att jag måste böja mig ner en halvmeter hela tiden och det är jobbigt). Och så har jag tjötat om hur ont jag har i fötterna. En tå brukar fara extra illa, den brukar vara avdomnad på morgnarna hela veckan sen efter helgen. Eh, så jag tror jag kör på ballerina idag. Men fyfan vad tråkigt säger jag bara. Mina älskade highheels, vad är jag utan dom liksom? ;)

Was ist deine Vorname?

Jaa... jag vet, men jag måste ju skryta med mina nya tyska kunskaper.

Ikväll blir det nog middag på Santa Lucia och sen utgång? Den som lever får se.

Jag har i alla fall slutat med socker. Det är helvetiskt. Det började med att jag en dag insåg hur sjukt mycket socker jag numera får i mig. När man är med kids mycket så får man i sig en del kakor och så vidare. Detta ledde tillslut till att jag var sugen på socker i princip hela tiden. Jag började se bilder framför mig hur jag den 23 december satt på flyget hem och hade fått boka en extra stol för att jag hade blivit så fet. Näe usch tänkte jag. Och nu har jag inte ätit socker på två dagar. Jag råkade dock få i mig lite ketchup utan att tänka på det, ketchup med socker i. Jaja.

När jag nu blir sockersugen äter jag en morot. Idag har jag ätit tre morötter. Men det är väl nyttigt, eller? Gött.

Nu ska jag duscha och ha det bra. Jag har nyss städat min lilla lägenhet och det blev sååå fint.

onsdag 5 november 2008

Ooooohhh!

Idag läste jag bok på kvällen för kidsen. Jisses, I don't do reading out loud. Alltså jag vet inte, men jag blir liksom hes på en gång. Och så har jag svårt att verkligen leva mig in i berättandet. Nej, alltså... tur att jag inte behöver göra det oftare än såhär ofta (en gång på två månader är lite okej).

Imorgon åker Astrid tidigt till jobbet och jag ska väcka kidsen. Herregud. Det här vet jag redan nu, nio timmar innan, att det kommer gå åt skogen. Helt ensam med barnen, fixa frukost, väcka kids 07.15, se till att de är hela och rena, påklädda (vore ju shysst) och mätta... herregud. Huuuur ska detta sluta? Jag är ju inte direkt den som skuttar ur sängen klockan 5 på morgonen och bakar bröd och ståhejar. Inte för att jag ska göra det nu heller, men det känns som temat är ungefär något sånt. Tur att jag vet hur jag ska hantera mitt morgonhumör ;)

Fattar ni hur spända ni är på fortsättningen eller? Jag är jättespänd, HUR KOMMER DET GÅ?!

tisdag 4 november 2008

Hoi!

Livet liksom skiter sig för mig hela tiden. Då kan man ju tycka att jag borde bli ganska nedslagen. Korrekt mina vänner. Jag har blivit ganska nedslagen, ganska många gånger, om och om igen. Det tar aldrig slut kan ju tyckas. Korrekt. Ack så korrekt.

Nu har jag två val, enligt mig. Ena valet är att gå i djup depression och fortsätta må som en ko (eller "kuh" som jag numera säger, eftersom jag är halv-schweizare). Känna mig ful och ledsen, trött och fånig. Det låter inte så lockande. Andra valet är att nu ta en dusch, en lång jävel. Raka benen (hej skog), kanske en ansiktsmask, fina till ögonbrynen lite (som jag faktiskt lyckats få grym form på! Helt själv), käka god frukt och sova skönt, vakna upp imorgon och ta livet med storm. Hah, ta livet med storm...

Ja, man väljer ju själv hur man ska må, eller? Det är visa ord jag har hört någonstans. Nu kan jag alltså välja, och jag vill inte välja val ett, det låter ju som en jävligt tråkig person, hon vill jag inte vara. Jag tror jag tar livet med storm... eller jag börjar med duschen. Sen får vi se. Och jag måste skärpa mig med bloggen, jag tycker ju om att skriva, vad har hänt med mig?

FÖRRESTEN! Vill ni starta en insamling av pengar till en dator till mig? JAG ÄR PÅ FÖRSLAGET! Kom igen nu... mamma och pappa slänger in några tusen, syster? Bror? Kära vänner och familj?

Nänä, var vresiga då... ;P

lördag 1 november 2008

"Det är ganska kul, det är kul".

(citat av mig ur videon).

Ja. Den här helgen blev riktigt lugn. Orkar inte med mera. Skönt att vara ensam och bara ta det lugnt ibland. Förra fredagen var desto hårdare. Kvällen började med en middag ute på Santa Lucia med Linnea, Alex och Marit. Vi hade askul. Sen påväg till en bar så mötte vi ett gäng killar som skulle till klubben Mascotte så vi drog dit istället, jag Alex och Marit. Vi hade jättekul och det var riktigt bra musik att dansa till. Sen blev klockan två och Marits tåg gick hem. Hon åkte hem. Jag och Alex fortsatte kvällen (natten)... vi gick till PurPur och chillade lite och mötte två killar som vi sen följde med hem. HAHAH, nej jag skämtade. Vi följde med dom till en annan klubb som spelade hiphop/rnb osv. Vilket lät intressant. Men, det första jag och Alex konstaterar när vi kommer ner till dansgolvet är:
- Vi är dom enda vita på hela klubben!!!! Förrutom en fet vit tjej. Herrreguuuuud tänkte jag, nu slänger dom ut oss och tjejerna kommer spotta på oss.
Men icke, fyfan va kul vi hade! Fastän jag hade haft ont i fötterna sen klockan 00. så dansade jag som aldrig förr, alla dansade! Killarna dansade, tjejerna skakade rumporna, vilken fantastisk stämning det var... och vilken RYTM!!!
Jag var tydligen heller inte så dålig, fick nämligen höra att jag dansade bättre än självaste Beyonce, HAHA! ;)

En kompensation:

Fråga:

- Kommer jag (som mina syskon konstaterat i flera år) ursprungligen helt allvarligt från Lidingö? Vaaaaart i hela friiiiden har jag fått den där dialekten ifrån?

Haha, jag kan inte prata svenska heller. Skoj. Om ni undrar vem Eric är så är det ett av barnen som jag är au-pair åt. Anna informerade mig häromveckan (månaden?) att jag verkar vara mest involverad med Luna eftersom jag inte nämnt barnen utan bara skrivit om Luna. Vilket är korrekt, vet inte varför. Hon är väl lättare att hänga ut antar jag. Anyway, sug på den här karamellen länge, första och sista videon på mig själv tror jag. SER JAG VERKLIGEN UT SÅDÄR NÄR JAG PRATAR?????? Och pratar jag verkligen sådär? Herregud. Hur får man mig att sluta?

Snälla, inga dumma kommentarer nu... jag gjorde det här av välmening.

onsdag 29 oktober 2008

Mina nya byxor... för stora dock...

Shysst häng hörru...

söndag 26 oktober 2008

Puss

Kom ihåg att jag ska skriva om:
- Fredagens bravader
- Söndagens vandring
- Och mina nya assnygga byxor

tisdag 21 oktober 2008

Hoj

Har jag dött eller vad? Nej, jag har bara haft mamma och pappa på besök. Det var jobbigare än vad jag kunde tro, vi har verkligen haft det jättebra och skitkul, men guuud vad vi har hunnit med mycket... orka berätta. Har ni saknat mig?

Vi hann med att färga mitt hår också, blev lite blondare och mindre röd. Mycket trevligare.

Saker och ting återgår till det normala här. Barnens höstlov som varat i 2 ½ vecka är över nu och idag började dom skolan. Inga mormor&morfar är här, eller mina föräldrar, nu är allt som det ska igen. Rätt skönt faktiskt, man kommer in i en bra rytm när allt är som det ska...

Nu ska jag duscha och fräscha till mig, och bädda sängen, suuuck.

torsdag 16 oktober 2008

Haha, kära mamma

Mamma och pappa kommer hit till zürich ikväll :) Vilket är skitkul... men det här möter mig på min mail när jag loggar in:

"Min Mobil kanske inte fungerar utomlands...inte pappas heller förmodlingen. Den funkade inte i Tallin eller Riga, tror jag mig komma ihåg.I SÅ FALL möts vi på Stationen, vid spåret eller UNDER klockan ca 23,00-23,30 eller ?"

Eh, alltså, det här kan ju bli jävligt kul... undrar om vi hittar varandra ikväll överhuvudtaget. Suck.

Men nu måste jag städa i alla fall, annars blir inte mamma glad när hon kommer. Så, nu sätter jag fart!!

tisdag 14 oktober 2008

Traumatiskt samtal

Jag har precis haft det mest traumatiska samtal. Första gången sen jag kom hit som jag pratade med Anna. Samtalets tre första minuter bestod av "Hej" "hulk" och en hel del gråt. Sen bestod samtalet av underbart och lite skrattgråtande. Åh... sen hörde jag Elin och Sandra i bakgrunden (kompisar) och då började jag gråta lite till.

Sigh. Underbart var det i alla fall, men traumatiskt. När man inte har hörts på så länge och sen helt plötsligt...

Les blondes

Alltså, jag förstår verkligen inte vad som är så fruktansvärt exotiskt med blont hår. Jag är ju fan inte ens helblond. Alltså, byggarbetarna när man är ute med Luna, det är ju som om dom aldrig har sett en kvinna förrut. Nu låter jag ganska... vad heter det? Självgod?

Idag i alla fall, när jag var ute med Luna (har jag något annat liv här än med Luna? Verkar inte så) så stannade en sportbil typ ferrari eller något sådant, låg jävel, röd såklart osv. Ut stiger en gubbe och börjar fråga mig om någon väg. Jag tar upp min lilla karta som jag alltid har till hands och börjar visa vägen. Sen står vi där och pratar och han bjuder ut mig på en drink. Juw. Alltså, vem bjuder ut en 19-årig tjej på en drink? En gubbe. Säkert 40 år... alltså varför? Gud va han svamlade också...

Jaja.

Mini-mamman

"Mamma, jag måste ta och avsluta... Luna har hållit på och skälla där uppe jättelänge och jag måste stänga av tvättmaskinen."

Jag har blivit en mini-mamma. Jag har blivit en såndär fånig hundägare. Och jag äger inte ens hunden. Luna skäller uppe och jag springer genast upp för att se hur det är. Och så följer hon med ner och lägger sig på mitt köksgolv. Och ligger där. Jag tror hon trivs här nere hos mig, jag trivs i alla fall med hennes sällskap. Även fast hon är lite gnällig ibland.

Mera mini-mamma snack. Idag när jag och Luna var ute och gick uppe vid skogsbrynet (HAHA va fult ord) kom hennes nya bekantskap. En 7 månader gammal valppojke som heter Spikee. Världens sötaste är han.

Herreguuuud hör ni hur jag låter eller?

måndag 13 oktober 2008

Ett försök tilll blogginlägg

Jag har så mycket att skriva om. Men när jag väl sitter här och ska försöka få ner lite saker på bloggen så får jag inte fram något alls... vad var det som var så kul som jag skulle skriva om?

Jaja. Jag kan ju börja med att skriva om vad jag har gjort idag. Jag har gått ut med Luna. Punkt. Hah, nej jag skämtade. Jag och Luna har åkt spårvagn, jag tror att hon gillar det faktiskt. Det trodde jag att hon inte skulle göra, första gången var det lite läskigt men nu är hon värsta stadshunden och skuttar vant på spårvagnen när vi går på... hon tycker verkligen inte om att åka bil så jag trodde att det skulle vara samma med spårvagn... men icke. Vi tog i alla fall spårvagnen uppför berget och gick omkring och gick hem sen. Roligare än så blev det inte. Sen så har jag varit trädgårdsmästare också. Jag har plockat ogräs på balkongen. Huruvida det ingår i en aupairs arbetsuppgifter eller ej, jadu... men fyfan vad äckligt det var. Så fort jag lyfte på en kruka så kröp flera tiotals kackerlacksliknande äckelbaggar fram och äcklade sig. Samtidigt som jag hade hundra spindlar i ögonvrån och bakom och framför och överallt. Förstår ni situationen för mig? Kan vara det värsta scenariot faktiskt... insekter och spindlar, äcklig jord... ja... ni förstår...

Sen på kvällen har jag träffat Sanna... sedär... jag fick ju ner några rader. Tvivelaktiga men ni får nöja er.

torsdag 9 oktober 2008

"Do you want to buy something?"

Ja, jag lär mig nya saker varje dag, som jag sa till mamma. Idag lärde jag mig vart man går för att köpa lite knark.

Det var såhär att jag var ute och gick längs floden Limmat, som rinner genom stan, och fotade lite här och där med min nya kamera. På andra sidan floden såg jag en park som såg mysig ut så jag tänkte att dit ska jag gå sen, vilket jag gjorde. Och innan jag knappt har hunnit gå in genom grindarna till parken kommer en man fram till mig och säger något... jag svarar honom så bestämt jag kan (helt panikslagen, jag har en nyköpt systemkamera i handväskan!! är det enda jag tänker) att "kan du ta och lämna mig ifred". Vilket han inte gör. Nehe, vad trevligt. Så frågar han "do you want to buy "something"?" Eh, ja jag vill att du lämnar mig ifred men inget "something", tack ändå. Så ser jag mig omkring i parken, jaha, heeeelt fel ställe att vara på Maja. Överallt sitter grupper av ungdomar och allmänt skumma personer, samt alkolister... jag bara väntar på att någon ska komma fram igen och erbjuda mig "something". Men nejdå, jag klarade mig helskinnad ur parken, fast några testestoronstinna pojkspolingar visslade och ropade något efter mig... jadu... Nu vet jag vart jag ska gå om jag vill köpa knark alltså, men jag vet också vilket ställe jag ska undvika hädanefter.

Det finns faktiskt många skumma ställen här i zürich, ett exempel är ju biografer med porr 24h/7 days a week. Sen har vi ju langstrasse, en gata där jag kan gå och ställa mig med porrig blick och bli erbjuden pengar för lite sex, why not? Fast det området håller på och städas upp, fler och fler klubbar öppnas där och ja, det går uppåt tydligen.

Godnatt.

onsdag 8 oktober 2008

Kameran

Haha, jag är helt euforisk. Har precis suttit och lekt med kameran och det är helt fantastiskt, ungefär sà skulle jag beskriva känslan. Jag är gladgladglad!! Oh, den är sà fiiin... men jag kom ju pà att jag inte har nàgon väska! KUUUUL. Dà är det bara att slänga ut flera tusen igen dà... eller en tusenlapp. Vart hittar man billiga kameraväskor i zürich? Och snygga? Varför görs inga snygga väskor? Alla är ju sà manliga och sjukt tràkiga... varför?

Luna

Tur att man har Luna. Nu har jag satt pà larmet i hela huset förrutom i min lägenhet, och stängt in mig och Luna pà mitt rum. Känns tryggt och bra... annars är det rätt nervöst att ha henne uppe ensam och jag här nere, om hon börjar skälla tror jag att det är inbrott. Men nu ligger hon sà fint pà mitt golv...

Idag släppte jag förresten henne lös för första gàngen uppe vid skogen/ängen. Det var en helt ny upplevelse, hon skällde ingenting pà andra hundra, hon kom när jag ropade, vi hade jättekul. Det här ska vi göra om!

Aaaaamen

Jahapp. Luna är ute i trädgàrden och väcker eventuellt sovande grannar... själv försöker jag hitta en slags manual pà svenska... det gàr ej sà bra. Hum...

--- lite senare.

AMEN SNÄLLA!! Kameran är tydligen sà ny att det inte ens finns kopior pà manualen ute pà internet... amen... suck...

Jag fick tillslut in Luna fràn trädgàrden...

Woooow, manualen finns pà fyra spràk, gissa vilka!

Batteriet är pà laddning. Jag är laddad. Men objektivet luktar kattkiss... men det ska väl vara sà antar jag. Eh. Jaja, mindre petitesser. Och jag kan ju välja vilket spràk jag vill läsa instruktionerna pà, ja minsann, jag har heeela fyra spràk att välja pà, franska, tyska, holländska eeeeeeeeelleeeeeer ITALIENSKA!! WOOOOW. Jag som inte egentligen behärskar nàgot av dessa spràk... det här lär ju bli spännande. Men man kanske kan ladda ner en manual pà svenska pà canons hemsida? Eh, det hoppas jag.

Men annars har jag alltid hört att man lär sig bäst genom att själv testa... och trycka... jadu... tur att jag i alla fall har haft en canon eos 350d pà fotokursen, den màste ju likna min eller hur? Men vaddà? Det här kan ju jag, jag behöver ingen manual, jag har aldrig i hela mitt liv läst en manual, varför ska man det? Man kan ju alltid börja med att fnippla själv... brukar funka.

Ah, jag kissar pà mig!!!

Nu tror jag att det stàr att jag fàr komma och hämta den!!! SYSTEMKAMERAN!!! AHHH... jag kissar i byxorna av upphetsning!!!

Kort och konsist:
"Hello, yes you can come and pick your order up.
Sincerely
Sabrina Fuchs"


Jag antar att jag ska dit dà... :) Yeeehooo. Ciao.

tisdag 7 oktober 2008

Jikes...!

Okej, vad har jag gjort? Har jag gjort en beställning? Vad ska jag göra nu? Kommer paketet hem eller ska jag hämta det nàgonstans? Oj... det här var jobbigt.

Jag har precis försökt göra en beställning av kamera nu pà internet... sà som hon i affären sa att jag skulle göra (om jag skulle köpa den i affären sà kostade det 10% mera... vafan?)...

--- senare

Vojjvojj. Jadu. Nu har jag suttit med min lilla ordbok och översatt diverse texter som jag tror är viktigt att jag förstàr... jag förstàr ingenting. Eller lite. Jag tror att jag kan slappna av ett tag. Dessutom skickade jag ett mail pà engelska i förebyggande syfte sà att jag kan försäkra mig om att jag har gjort rätt nu... jikes, jag är nervös. Tänk om jag har gjort nàgot fel? Tänk om jag har beställt typ femtio systemkameror eller nàgot... nej det har jag ju inte. Men nàgot kommer att ha gàtt fel, jag känner mig själv. Aldrig gàr nàgot helt bra.

Undrar just hur làng tid det tar innan jag kan hämta den... om jag nu ens ska hämta den... hum... det här är spännande.

Fortsättning följer.

Das familj

Hoj. Hade nyss ett jättemysigt samtal med 60% av familjen Hàrd. Syster, pappa och obligatoriska mamma. Alla pratade i mun pà varandra, skämtade och skrattade. Jag kände mig som en i familjen, haha. Det är jag ju ocksà, men lite längre bort än resten. Oh vad jag längtar till jul. Tänk att jag ocksà ska fà komma hem och bli omhändertagen, som mina syskon har blivit i flera àr. När man inte bor hemma fàr man komma hem pà julen och bara vara... bor man hemma däremot, dà màste man hjälpa till och vara aktiv. Men nu bor jag inte hemma längre, alltsà behöver jag bara vara...

Nu är jag ännu mera upphetsad över min kamera. Màste nog ta och beställa den nu... om jag nu kan tyda beställningsformuläret pà internet, det är pà tyska och jag förstàr typ ingenting. Tur att jag har min ordbok...

Min dag

Idag har jag städat och städat och städat Lulus rum. Tillslut blev det ordning. Sà, nu har jag berättat det tràkiga jag har gjort.

Det lite roligare är när jag slutade. Jag hade letat upp en fotobutik pà internet som hade en systemkamera, canon eos 1000d för den som är intresserad, till bästa pris. Sà efter att jag slutat idag sà àkte jag spàrvagn och irrade runt ett tag och tillslut hittade jag den, affären alltsà. Sen stod jag och petade lite pà kameran och tryckte och hade mig i tio minuter, alldelens rosig om kinderna var jag. Ska jag eller inte? Joooo, nog ska jag? Ajooo...

Och kvällsmaten för mig blev äggmacka... med kalles förstàs. Och te. Oj, ett sànt där jätteoinspirerat inlägg igen.

måndag 6 oktober 2008

Ett brev

Hela dagen har jag gàtt och sugit pà en karamell. Eh, alltsà njae, det är mera som ett ordspràk. Karamellen är att jag har fàtt brev hemifràn... det finaste som finns. Och nu har jag öppnat det, och det innehöll ett faktablad (???), ett brev fràn mamma, ett brev fràn pappi och sen foton. Har ännu inte kollat igenom fotona eller läst breven, jag ska suga pà karamellen ett litet tag till...

Sen har jag varit i kyrkan, alltsà det är ju ingen kyrka, snarare en lägenhet, stor. Men nog fick jag min efterlängtade kaviar-ägg-macka. Yuuuummie.

Visst är playlistan skitbra förresten? I know...