Ett väldigt långt inlägg

Allt går verkligen berg och dalbana här. Igår på kvällen var jag så trött och stressad och ledsen att jag höll på att börja gråta innan jag hade slutat jobba. Jag har så jävla mycket skit att göra, skrev jag förrut att till och med städtanten tycker att jag har mycket att göra? Vi pratar på knagglig tyska med varandra. Jaja, och igår drog hunden omkull mig mitt på gatan och rusade efter en kattstackare och där låg jag sprattlandes mitt på gatan ropandes efter en hund som rusade nerför gatan. Då vart jag så trött på allting. JAG ORKAR INTE MERA! Tänkte jag och var ursinnig. Heeelt kokande var jag. Sen hade det som tur var lagt sig när jag kom hem för då hade jag inte tid med att vara arg eftersom jag skulle göra tusen saker innan jag slutade. Kvällen blev ändå rätt bra. Jag gjorde ansiktsmask och duschade och skrubbade hela kroppen och sen b-u-s-ade jag in mig så att jag skulle vara lite snyggt brun tills ikväll. Sen somnade jag rätt tidigt. Och vaknade som en solstråle imorse.

Ja, som en solstråle. Jag kände att livet var det bästa som hänt mig, jag skulle kunna skuttat ur sängen vilket jag senare gjorde också, i princip. Jag vaknade första gången halv åtta, pigg som en lärka. Men tvingade mig själv att somna om och sov då till kvart i nio. Fortfarande pigg som en lärka. Så jag gick upp och gjorde en supermysig frukost som jag åt framför tvn med TÄNDA LJUS. Det var sååå mysigt. Jag har verkligen lärt mig att lyxa till det för mig här nere... nästan lite för mycket, jag skämmer bort mig själv. Nu ligger jag här i min säng och bara njuter. Nu är det bra igen. Men det går hela tiden upp och ner, alla känslor och mitt humör. Barnen är glada - jag är glad. Barnen är irriterande - jag är irriterad. Barnen är arga - jag är ... eh... arg... men inte länge, det är ju mitt jobb att dom ska vara glada. Jag har faktiskt lärt mig en hel del barn- och hundpsykologi, väldigt intressant faktiskt.

Om barnen är sura är det ingen ide att själv vara sur tillbaka, skämta däremot, det brukar få upp allas humör. Shit. Jag har verkligen lärt mig en massa. Och jag lär mig hela tiden nya saker om Luna, hunden. Det är superintressant. Ibland vill jag bara skita i henne för hon inte lyssnar, men när det går bra, då är det bra också. Jag är i alla fall helt redo att själv skaffa hund, men en liten jäkel ska det vara... inte en Luna typ. Jag orkar inte dra 25 kilo hela tiden (ja hon väger bara så lite, jag och Astrid gissade på 30 åtminstone).

Okej. Ikväll är det bal. BAAAAL. Helt underbart. Först minglar ett stort och glatt gäng hemma hos Madde och Markus o skålar i champange och äter snittar och annat trevligt (det är knyt-mingel, så alla tar med sig något att bjuda på)... sen går vi till balen och har det astrevligt tills klockan 5 inatt... eller på söndagmorgonen om ni så vill.

Och nu ska jag iväg och möta Sanna och Madde 12.30 för att kolla runt lite på stan och handla nödvändigheter, sen fixar vi iordning oss hos Madde... HUR SKA JAG HA MIN FRISYR?