Ja, vad ska jag säga?

Idag somnade jag pà köksbänken...

Att ta en hund pà promenad

"I lägenheten går hon efter mig som om vi lekte följa John. Fem centimeter bakom min häl är hon hela tiden. Jag håller på att bli knäpp. Nyss var vi ute på en kvällspromenad. Det är totalt meningslöst. Eftersom hon nosar och snosar överallt så måste vi stanna hela tiden. Det gör att jag inte kan träna i samband med en promenad. Närå! Man strosar. Typ flanerar. Hälsar på andra hundar. Pratar med andra hussar och mattar. Om vad? Om hundarna såklart! Sjukt intressant. Hur gammal är Balder? Jaha ja. Han är tre år. Ja, Bella är 1,5. Lite tjock? Jo, men det är ju en mops. De ska se ut så. Jaha ja. Men trevlig kväll då. Jo men det samma. Och så blir det ungeför samma sak en tio gånger på en promenad.
Jag fattar att det här är svintrevligt om man är:
1. I behov av nya vänner.
2. På jakt efter ett ligg.
3. Sjukt intresserad av hundraser.
Annars är det inte så jättekul. Har man typ en massa saker att göra med jobb och sånt så kan det till och med bli en aning frustrerande att flanera runt på Östermalm och vänta på en jävla bajskorv."

Det här hittade jag pà Katrins blogg. Det var väldigt underhàllande... det ska jag läsa när jag är depressed.

Peppa, peppa, peppa!!!

“Nöj dig inte med smulor, när du kan få hela kakan.”

“I’m the most important thing in my life!”

“Den enda du vet att du med säkerhet kommer att leva med resten av livet är dig själv! Därför är det den relationen du ska vara mest rädd om. Gör dig inte illa! Var snäll mot sig själv. Ge dig själv de råd du skulle ha gett andra!”

“Du är ju du - hur i helvete skulle det inte kunna vara något bra?”

“I believe that everything happens for a reason. People change so that you can learn to let go.Things go wrong so that you appreciate them when they go right.You believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself,and sometimes good things fall apart, so that better things can fall together.” Marilyn Monroe

“Jag tycker att även om man inte borde ösla tid på dessa skithögar så är det ok . det är ok att gråta tills ögonen är svullna . det är ok att lyssna på sorliga låtar hunda gånger om . det är ok att skrika . det är ok att vara sur för sina vänner . för i slutändan, då inser du hur underbar du är . hur du är värd någon mycket bättre och då, när den stunden finns där. då finns det inget som kan stoppa dig. Puss”

“gråt inte över att du har förlorat din såkallade sanna kärlek, för din sanna kärlek vill ha dig för evigt.”

“jag har följt din blogg väldigt länge och kommer ihåg hur du beskrev att du blev “superwoman” när ditt förhållande tog slut, jag går igenom samma sak nu och det inlägget har peppat mig något enormt. jag är fan också superwoman.”

“det kan varakyssar mellan skulderbladen (längs med ryggkotorna) eller fingrar som stryker hårstrån ur ansiktet.du håller mitt ansikte mellan händerna som omdu håller ett glas elleren vas.
jag tror verkligen att det är på riktigt då. det ÄR på riktigt då. jag tror det är så man måste tänka - att allt som hände faktiskt var sanning. att det mesta var fint och kändes i magen.
det låter fel och ont men man lär sig alltid något av misslyckade kärlekssagor.
det är som en drog. vi klarar oss inte utan pojkarna. vi älskar pojkarna.ibland kanske vi skulle försöka bli lite mindre beroende av varandra bara.de älskar oss också. jag vet det.
det gör ont i dem med.”

“Att vara stark är inte att aldrig falla, utan att orka resa sig igen.”

“min mormor sa alltid: Mejor sola que con mala compania! fritt översatt, hellre själv än i dåligt sällskap.”

Dessa bevingade ord är stulna fràn Michaela...

Godnatt

Suck. Jag kollar som en tok efter en tokbra och tokbillig systemkamera. Det är lättare sagt än gjort. Jag kollar varje reklamblad vi fàr i posten om det möjligtvis är nàgot med kameror... mm, gàr ju ganska bra men vilken ska jag ha? Canon Eos 450D? 1000D? Är den nàgot att ha? Hörde att den var liten... fàr ta och kika i affärerna kanske, det bästa är alltid att fà känna och trycka lite pà dom. Nàgon med tips?

Idag hade jag träningsvärk i magen när jag vaknade. Äntligen! Och i làren, men det har jag typ varje dag. Jag har börjat göra lite andra övningar ocksà, inte bara powerwalk som stàr pà schemat längre. Nu tar jag det ett steg längre. Pinsamt längesen jag hade träningsvärk nàgonstans i kroppen, det är faktiskt en skön känsla, dà vet man i alla fall att man har tränat bra. Imorse regnade det visserligen när jag gick ut och gick med Luna (och jag är fortfarande förkyld, den verkar inte vilja försvinna)... men jag tog i som vanligt. En dag fick jag ju för mig att springa/jogga runt i en timme ocksà... det har jag faktiskt inte gjort om, tycker bättre om att gà jättesnabbt istället.

Godnatt.

Mami

Nu har jag pratat med mamma första gàngen pà snart en mànad. Alltsà, jag har inte pratat med henne sen jag kom till zürich. Visserligen har vi haft nästan daglig mailkontakt... men oj vad skönt det var att höra mammas röst och pappas "godnatt"... inga tàrar som skvalade, tror nog att vi valde en bra dag att ringa pà, är nämligen en bra dag idag, vet inte varför. Livet här gàr verkligen upp och ner. Visserligen har jag det bra hela tiden, men ibland längtar man ju hem. Inte nu. Solen skiner om dagarna, dock är det lite kallt ute. Men annars är det finfint. Känns att hösten kommer nu. Eller är här, sak samma.

Pà fredag ska jag, Sanna och Linnea pà en programinspelning, en slags talkshow tror jag att det är, en schweizisk sàdan. Sedan är det fest efteràt, kan bli mycket trevligt tror jag, om inte annat sà har jag trevligt sällskap :)

Godnatt.

The norrman

Gissa vad jag stötte pà när jag var ute och gick imorse. En norrman. Ja helt sant. Det var en rätt kul historia faktiskt, eh kanske inte men jag kan berätta ändà.

Var ute och powerwalkade med Luna imorse och hàret stod pà ända, inget smink och àrets ringar under ögonen (inte för att dessa smà detaljer hade nàgot att göra med situationen, men ändà). Plötsligt stoppar en min-bror-Oskar-kopia mig och fràgar om jag pratar engelska eller franska. Jag svarar engelska. Det visar sig att han letar efter Migros, mataffär alltsà, jag berättar vägen och vi gàr tillsammans eftersom jag ocksà är pàväg àt det hàllet. Krànglar och har mig med engelskan, försöker föra ett normalt samtal helt enkelt.

(han) - Where do you come from?
(jag) - Eum, Swede... (hinner knappt säga klart ordet innan:)
(han) - SVEEERIGE?!?!? Haha. Jag är fràn Norge!

Och sà vidare och sà vidare. Det var ju kul. Man träffar pà massor med svenskar här nere, kryllar av dom. Kul när man gàr pà stan eller sitter och fikar och helt plötsligt hör svenska röster.

Svenska kyrkan - a.k.a the hotspot

Fy vilken trevlig kväll. Vem trodde att svenska kyrkan kunde vara sà cool. Inte jag i alla fall. Jag har gàtt pà mitt första au-pair möte i svenska kyrkan. Jag trodde det skulle innebära bordsbön innan kalles kaviar-och-ägg-mackan... och massa bilder pà gud... och konstig atmosfär. Ungefär sà ser jag kyrkan. Fast det här var ju jättecoolt. Shyssta personer, trevliga kalles kavair-ägg-mackor, vindruvor och utbyten av nummer. Okej jättecoolt Maja? Nej, inte jättecoolt men skönt. Bara äta äggmacka, snacka lite och höra hur man gör när man ska rädda ett barn som satt i halsen eller är medvetslös... kan ju alltid vara bra att ha i bakhuvudet när man är au-pair... eller?

Mys pà er...

Go'morron svenska folket

Hej. Har ni aldrig undrat varför mina lägg publicerats mitt i natten eller sà? Det har jag gjort i alla fall. Ofta jag har skrivit inlägg klockan 3 mitt i natten pà en vardag? Nej det tror jag väl inte. Jag kollade upp saken och upptäckte att tidsinställningen var inställd pà GMT+8h (stillahavstid) HAHAH. Jag är ju verkligen inte i stillahavet. Tyvärr. Men nu är allt in ordnung (pà tyska ;D)

Läget ser ut sàhär pà sjukfronten: lite ont i halsen idag (trappas sjukdomen upp?)... fortfarande förkyld men dock kan jag känna smaker igen! Jihooo! Underbart! Jag ska aldrig mer underskatta min smak.

Till lunch blir det köttfärssàs och spagetti.

Häromveckan började jag tänka pà en sak när jag var ute och gick med Luna. Alla mammor som man har sett förrut och tänkt "fyf-n va hon ser ut, bara för att man skaffar barn behöver man väl inte gà ner sig helt?"... det är ju hemskt. Jag förstàr dom. Jag förstàr att man inte orkar gà upp tidigare än vad man behöver för att sätta pà sig mascara, det är ju onödigt. Dà kan man ju sova fem minuter till istället. Jag ska aldrig säga dumma saker om nergàgna mammor mer i mitt liv. Aldrig.

OH, förresten, nu màste jag handla...

Ingen kul pà skype

Jag kan ju alltid snacka med skypes provtelefon om jag skulle känna mig ännu mera ensam, men det känns ju lite väl desperat. Jag har ju nämligen redan ringt henne en gàng idag, en gàng räcker... godnatt àterigen.

But you don't really care for music, do you?

Sitter här i min lilla "lägenhet" och väntar pà att nàgon intressant person ska dyka upp pà skype, typ mamma. Men det kanske inte vore nàgon bra idé. Jag känner mig lite ömtàlig just nu, tror det beror pà förkylningen, jag brukar ju inte vara den som är den, H-A-H-A... vet inte om jag skulle klara första samtalet med mamma sen jag kom hit... inte just nu. Kanske bättre om vi väntar tills ni kommer ner? Där i oktober... haha... eller? Fàr väl se...

Men man ska tydligen växa av det här säger folk. Mànga säger det, statistiken visar säkerligen ocksà pà det och jag känner själv att det gör jag nog, växer alltsà. Och det är skönt att sakna. Faktiskt. Jag tycker om att längta. Känns som julafton varje dag för mig alltsà. Och pà tal om jul. Gud vad jag längtar. Jag längtar efter min familj... och vännerna sàklart. Om ni ens är hemma vid jul? I alla fall, att växa. Undrar hur det känns när man har växt efter det här? Undrar hur jag tänker tillbaka pà min vistelse? Undrar vad jag kommer att vara med om?

Jag känner mig redan som en riktig Zürich-bo. Eh, förrutom att jag inte förstàr sà mycket av spràket förstàs, men det kommer väl. Men jag börjar känna igen mig och jag kan àka spàrvagn utan problem. Jag har blivit med hund ocksà, äntligen! Inte för att hon är min, men det känns bra ändà... bra träning för framtida hundar? Eller hund àtminstone... känns bra att ha nàgon som tycker om mig här. Fast det màste hon väl göra, det är ju jag som ska gà ut med henne. Sàklart hon màste fjäska lite. Och slicka mina fötter, haha, ja det gör hon. I ansiktet fàr hon inte (juw, hon slickar sig själv you-know-where!!) sà dà tar hon väl det näst bästa, fötterna.

Om ni känner för att gràta sönder era ögon, bara mà sämst, lyssna pà làten och bara tyck synd om er... funderar själv pà att göra detta. Eller kanske sova bara? Mmm... blir nog sova, màste ju upp tidigt imorgon igen.

Ny vecka, nya tag! (Oj vad käckt det blev nu... usch, inte min stil... tror jag gàr tillbaka till min sarkastiska och lite nedstämda stil nu...)

Godnattpuss pà er som jag känner... er andra, whatever...

Sonntag

Jahapp. Sà var den dagen över. Smaksinnet kom tillbaka en liten stund precis när jag skulle äta kvällsmat, annars är det som vanligt, ingen smak alltsà... den är borta igen. Suck.

Klockan sex ryckte jag upp mig och àkte spàrvagn genom stan... och hem igen. Eller jag gick runt lite i gamla stan och kikade lite. Ett mycket smart sätt att se staden. Nu är jag oinspirerad...

Förresten!! BIG NEWS!!! Jag har skaffat skype nu, äntligen, endast tre veckor in i vistelsen. Men jaja. Jag har skaffat det nu i alla fall. Sà nu kan ni prata med mig om ni vill... fast varför skulle ni vilja det?... Hörs vi dà?

Framsteg

Jah. Nu kommer dom, ett efter ett. Framsteg. Nu kan jag nämligen lukta med näsan, dock känner jag fortfarande inte smaker i munnen. Jaja.

Jihoo

Oh! Jag tror att jag för en millisekund kände smak!!! WOOOOW. Första smaksensationen sen 24h.

Snoriga söndagen

Jag blir tokig. Förkylningen infinner sig fortfarande i min kropp. Mestadels i min näsa, hals och resten av huvudet. Mitt huvud väger bly idag. Det är sà misslyckat med förkylningar, speciellt när jag har tappat mina smaklökar. Inget av det jag äter har nàgon smak. Allt smakar likadant, som att tugga pà en massa utan smak. Helt hopplöst. Jag hatar det här. Jag vill känna smak. Jag ska ju ha mysdag idag med onyttiga saker och filmer (om den där dvdn vill ta mina skivor idag!!!)... suck... why me? WHYYY?

Nu ska jag snora vidare...

Stoppa in blodpudding i munnen pà mig...

... jag känner ändà ingen smak.

Idag tappade jag mina smaklökar nàgonstans när jag vaknade. Sà när jag och Sanna käkade lunch fick jag gissa mig till att det jag àt var gott. Jag kunde lika gärna ätit papper som jag lagt i blöt. Kanske inte, men ni förstàr principen. Sen när jag skulle laga kvällsmat àt mig själv blev det skojj. Jag kunde inte avsmaka min vegetariska pastasàs (med morötter och squash)... sà jag hällde i lite allt möjligt, soja, curry, paprikapulver, lite för mycket peppar tror jag (kände inte det när jag àt, men jag ràkade vicka lite för mycket pà burken), salt (fast sojan redan var salt) osv. Ingen avsmakning där inte. Lite ketchup och grädde hade jag i ocksà... haha. Undrar hur det smakade egentligen, själv har jag ingen aning. Känner verkligen inte ens minsta uns av smaker... stackars de som inte kan känna smaker, visst finns det sàna som är sà?

Igàr àkte jag ju pà den värsta förkylningen pà länge. Satt i min säng och nästan hyperventilerade, jag KUNDE VERKLIGEN INTE andas. Det var riktigt läbbigt. Kändes som om hela framsidan av ansiktet upptogs av snor (ursäkta den làga nivàn pà bloggen)... men nu är jag utrustad med kleenex, nässpray som jag köpte idag, idominsalva för min röda och torra näsa, mirakelpulver som jag löst i vatten (fixar förkylningen pà ett kick förhoppningsvis)... oooooch sist men inte minst.... tadadaaaaam!!! COSMOPOLITAN. Jaaa, helt sant, en svensk cosmopolitan damp ned i brevlàdan här i Zürich häromdagen. Älskade mamma! Àh vad lycklig jag var.

Denna förkylning skall utrotas

Nu har jag fàtt mirakeldricka av A. Förra gàngen, för nàgon dag sedan, när jag kände att jag hade ont i halsen sà fick jag dricka det, nàgot pulver man löser i varmt vatten... och vips var jag jättebra dagen efter. Nu hoppas jag fruktansvärt mycket pà samma effekt. Hoppashoppashoppas. Alltsà den här förkylningen har kommit smygande pà bara nàgra timmar. Fyyy.

Godnatt

Hoj. Är sà fruktansvärt förkyld, jag skulle kunna berätta för er hur mitt snor rinner och sà, men det vore ju lite äckligt. Tyvärr har Sanna fàtt uppleva det IRL ikväll... stackars flicka. Jag träffade nämligen Sanna ikväll. Vi gick runt i stan och kollade och sen käkade vi kina. Som visade sig vara McDonalds (igen) fast pà kina-vis... men asfula lampor.

Usch, nu ska jag försöka sova, om jag kan andas...

Nàgra rader

Haha, hur patetisk känner inte jag mig just nu. Jag har lagt en ansiktsmask för femton minuter sen. Bestämmer mig sen för att läsa Jonnas blogg och tàrarna förstör hela masken... suck, lika bra att tvätta bort den nu... annars har jag väl ansiktsmask överallt.

Gud vad jag är glad över att du trivs sà bra Jonnish. Helt otroligt glad är jag!!! Önskar bara att jag kunde fà àka upp och hälsa pà dig... fàr väl bli när du gàr ditt andra àr.

Förresten sà var jag ute förra helgen. Har nog inte berättat det. Vi var fyra tjejer som började kvällen med att äta pizza pà en jättemysig Santa Lucia i gamla stan. Sen gick vi vidare... och kom hem halv sex pà morgonen, haha. I spöregn...! Och klockan nio pà lördagmorgon efter fredagens bravader sà var det rundvandring i stan med Svenska kyrkan. Vi hade alltsà sovit, eller jag och Sanna i alla fall, tre timmar. Haha. Efter rundvandringen àkte jag, Marit och Sanna till Ikea. Jag tror nog att det var längesen jag kände sàn lycka. Sà jag handlade svenska matvaror (alltsà Marabou, nyponsoppa, godis, chips och andra svenska matvaror) för 40 franc. Alltsà 240:-

Och sen har livet flytit pà. Igàr träffade jag Sanna och Marit igen för lite promenad i stan och titta i affärerna. Sen gick vi pà McDonalds och käkade en glass... sista besöket pà McD bestämde vi... i alla fall pà ett tag. Det är nämligen bara McDonalds och Starbucks som vi har besökt här i Zürich när det har vankats träff och fika. Pinsamt, jag vet. Màste fà ett slut pà detta...

Och där gick alarmet igàng ja!

Jahapp. Sà har man satt igàng sitt första husalarm. Där ser man! Det här kommer ju inte gà, jag bara väntar pà att jag ska slà sönder nàgon tallrik (som inte finns att köpa längre!!).

Jag skulle gà ut med Luna och allt var frid och fröjd. Jag var nöjd att jag hade dubbelkollat alla dörrar, balkongdörrar, fönster osv som kunde dra igàng ett alarm. Allt var ok. Sà jag satte igàng alarmet, "lät det inte lite konstigare än vanligt? tänkte jag. Neeejdà, allt är säkert bra". När jag gàtt ut ur dörren stannade jag för att höra att larmet satts pà ordentligt. Helt plötsligt gàr världens alarm pà. Jag spärrar upp ögonen, helt panikslagen och làser upp dörren igen och rycker upp den.

Herregudherregudherregud. VART SKA JAG TRYCKA?????? Panikpanikpanik. Eh, alltsà eh.

Làt se... jag slàr in koden panikslaget. Alarmet slutar.

Astrid berättade tidigare nàgon vecka om när hon och hennes man var hemma med barnen och ett tyst alarm hade satts pà. Helt plötsligt plingade det pà dörren och där stod en fullt utrustad säkerhetsman, bakom honom stod 10 till, armerade till tänderna, knappt sà att ögonen syntes under all utrustning... ungefär den här bilden hade jag i mitt huvud den närmaste timmen.

30 sekunder efter att jag lyckats slà av larmet ringer telefonen.

- Gryetzi!! Det här är Securitas Direct (fast pà tyska).
- Ehhh... ehhh... alltsà... do you speak english?

Och samtalet flöt pà. Jag försökte förklara att jag var au-pair hos familjen och att jag hade ràkat trycka igàng alarmet pà nàgot vis när jag skulle ut med hunden, det räckte tydligen som förklaring och vi la pà. Jag väntade hemma för säkerhets skull ett litet tag till sà att jag skulle vara där och förklara händelsen om det möjligtvis skulle dyka upp fullt utrustade (med vapen, snuskhumrar) män... herregud. Vart ska det här sluta? Jag är fullt medveten om min klumpighet, men de senaste veckorna har jag tagit priset... suck...

Jahapp, dà var det min tur

Suck. Nu har jag ont i halsen. Resten av husets inneboende var sjuka förra veckan och denna vecka ser det ut att bli jag. Jaja. Kan ju vara trevligt.

Efter min arbetsdag i min ensamhet sà àkte jag ner pà stan för att träffa Sanna och Linnea. Vi strosade omkring i affärer och jag hittade en jättefin kappa pà H&M för 98franc vilket är ungefär 600:-... men den var svart, och jag vill ha en färgglad, men man kan ju inte fà allt. Den var längre än min skepparkavaj som jag har nu... funderar starkt pà att köpa den här som jag sàg. Undrar om den finns pà hemsidan...

Godnatt.

Höst depp pà G

Har städat (hàller fortfarande pà) barnens rum idag, ja... det var tydligen inte bara jag som samlade pà stenar och annat skit när jag var liten. Usch va tràkigt. Men nu tog jag en liten paus för att dricka lite te och sà öppnade jag en av mina kanel-gifflar-pàsar fràn Ikea (har jag berättat om Ikea?)... och tänkte njuta av mina favoriter. Det blev inte jättemycket njutning, de var nämligen ganska torra... och allmänt tràkiga.

Jag har àrets depression, regnet öser ner ibland och annars är det mest gràtt ute och svinkallt. Jag saknar till och med Sverige, dà är det illa. Eller sà bara saknar jag er där hemma. Jag som trivdes sà bra här. Vad har hänt?

Nu tappade jag ner en kanelgiffel i teet ocksà... kan inte allt bara gà okej för en gàngs skull? Dessutom är jag sämst au-pair nàgonsin... jag glömde ge barnen sina regnjackor innan de àkte iväg med sin pappa i helgen... sen glömde jag att làsa balkongdörren, jag gör ju fel hela tiden, hur fan ska jag klara av ett helt àr med att bara göra fel? Inte sà svàrt kanske men ganska oinspirerande. Suck nu ska jag fortsätta städningen... :/

Hum...

Jag har ont i nacken och längtar hem nàgot sà fruktansvärt. Fult väder är det ocksà. Jag skulle helst ligga i sängen hela dagen men jag màste ut med hunden och en fika väntar... lika bra att flyta pà... tror jag...

Visdomstanden

"först opererade de bort den och sen fick jag ju en inflammation, så jag gick omkring med svullen kind i X antal veckor, DÅ var det synd om mej...;) så se till att borsta tänderna ordentligt, så att det inte blir nån inflammation!"

Min syster informerade mig om hennes visdomstand. Svettningar. Herregud. Jag kommer ihàg... fyy vad synd det var om dig. Usch, det vill inte jag vara med om.

Varför heter det visdomstand egentligen? Ska jag bli vis nu?

Tror det är dags nu...

Dags för dagens dos av Sex&The City? Màla naglarna först kanske... och... jaja, godnatt.

Godnatt

Jag är supernöjd nu. Ledig heeela helgen, inga barn hemma alls. Inga barnvaktskvällar eller liknande stàr pà schemat. Bara jag jag jag. Och andra bekantskaper som jag inte behöver sitta och tjata pà vid matbordet; "servetten i knät", "har du tvättat händerna?"...

Haha, vore inte det kul?
- Har du tvättat händerna Sanna? Marit, kan du gà och borsta tänderna nu?... Haha. Tur att jag kan underhàlla mig själv.

Imorgon ska vi ta och gà ut och göra Zürich, äntligen! Ska bli superkul!! :D

Ja, mamma, jag tänker använda fula ord just nu

Panikslagen stod jag där. Pà stengàngen framför buskarna. Trädgàrdshandskarna pà. I ena handen höll jag borsten i beredskap och med den fria handen försökte jag rycka upp de förbannade växterna.

- Maja, kan du ta och rycka upp de där växterna som stryper blommorna där ute?
- Ja visst kan jag det!! Svarade jag med hurtig röst. Vart är trädgàrdshandskarna?

Fem minuter senare stod jag där. Stel av rädsla och panikslagen. Händerna darrade. Jag hade en stor spindel pà 3-4cm (ingen överdrift för en gàngs skull) till min vänstra sida och en lite mindre till höger om mig. Och sà jag i mitten. En ensam, rädd tjej med nàgra fà sekunder kvar tills ett stort panikslaget utbrott.

Ett stort, djupt andetag och sen tog jag borsten och sköt undan nàgra blommor sà att jag skulle kunna rycka upp de förbannade växterna ur jorden. Där làg tvà feta jävla mördarsniglar och latade sig. Tàrarna började trycka i ögonen. Jag stod där och tyckte sà fruktansvärt synd om mig själv. Mascarasvarta kinder och plastpàsar pà fötterna. Ja, jag tänkte att plastpàsar pà fötterna är väl nog med skydd för detta äventyr. Heelt fel. Jag skulle behövt ha en helkroppsutrustning! Om ens det skulle vara nog.

Andas Maja, andas.

Spindeln till vänster, den stora, började klättra omkring i sitt stora nät. Dà orkade jag bara inte mer. Sà där stod jag, mitt i ett buskage, storbölande... molnen började hopa sig och jag önskade verkligen för en gàngs skull att det skulle börja regna... sà att jag skulle kunna gà in. Men icke.

Jag ryckte och ryckte. Tàrarna forsade men inte regnet, sà jag fick gott stanna kvar där ute. Spindlar vart jag än kollade. Ovanpà buskarna, ovanför mitt huvud, under buskarna, under mina fötter, bakom mig, till höger om mig, till vänster om mig, ja överallt var dom jävlarna. Tur att jag har sàdan kämparanda. Jag fortsatte att rycka tills det värsta var borta. Sen torkade jag kinderna och gick in. När Astrid fràgade hur det gick svarade jag med darrig röst att "jaa... mjo, bra"... kämparanda va?!?! Faaast jag tror nog att hon märkte att det var nàgot som inte riktigt stämde.

En tanke

Jag har tänkt pà en sak (ja, jag vet, jag skulle göra nàgot vettigt, men jag var bara tvungen att tänka lite först)... hur ansträngande det är med barn. Man fàr absolut inte svära, dà börjar ju barnen ocksà svära. Tur att jag inte är sà ful i munnen dà... haha... jag fàr verkligen tänka pà vad jag säger...

Jaja, där har väl jag tänkt färdigt. Puss

Lugnande vänner man har

Okej, Jelenas kommentar angàende min visdomstand löd:
"Aj, visdomstand. Hunny, jag vet hur de känns. Jag fick göra en operation i vecka...helt sjukt med 5 sprutor o skit"

Eh, jag vill inte pàstà att detta uttalande lugnade mitt nervösa jag. Snarare är jag uppe i panik just nu. 5 SPRUTOR? ÄR DU GALEN? Jelena, var det dà du var helt bedövad i ena sidan av munnen? Och sàg jätterolig ut? Haha, nästan sà att jag vill göra det bara för att själv fà mig ett skratt... haha. Det var tider det...

Nàgon mer som har en fin historia om sin kära visdomstand? Välkomnas gärna... kan ju vara kul att fantisera vidare lite...

Mmm, tuggummi

Ni vet när man tar ett nytt tuggummi och det är hàrt, och man tuggar sönder det... det är fruktansvärt skönt för visdomstanden. Man lägger tuggummit ovanpà tandutväxten och tuggar sakta men säkert sönder tuggummit... synd bara att den sköna känslan är borta efter tvà sekunder. Ni med visdomstandskli, try it, you'll like it.

Uppdatering

Nypromenerad och nyduschad, finns ingen bättre känsla. Visserligen jävlas visdomstanden fortfarande med mig, dessutom har jag tuggat sönder i princip hela kinden vid tanden som kommer ut. Idag är det torsdag. Vilket betyder att det är fäktning för Lulu, vilket betyder att det är en kul dag idag. Jag tycker verkligen det är jättemysigt med torsdagar. För det första är det mysigt att àka spàrvagn, sen fàr jag se människor (annars gàr jag ju omkring i huset för mig själv en stor del av dagen) sà det är spännande, sen är det kul att titta pà Lulu och de andra barnen. Och sà fàr jag tid att bara sitta. Utan krav. Bara sitta. (Mental note: glöm ej frukt och dricka).

Nu ska jag fortsätta klia min tand och kanske göra nàgot annat vettigt.

(Haha, touché "Dragées Mix"... nu är chockladöverdragna russin-pàsen slut, tack och lov, aldrig mera, de var jättegoda, verkligen supergoda, men ack vad dàliga, nu är dom slut i alla fall, nu kan jag slappna av...)

Tanden kliar

Jag hàller pà att bli galen. Min visdomstand vill växa ut (ja men gud sà bra, passa pà att möblera om i munnen pà mig när jag är i Schweiz, guuud vilken bra idé). Ja, och det kliar och gör ont. Och kliar. Fruktansvärt kliar det. Jag vill ha en bitring att tugga pà... gaaahh. Jag blir tokig. Inte tänker jag dra ut den heller, ABSOLUT INTE, spelar ingen roll vad som händer. Jag har sett pà film hur äckligt det är när tanden dras ut och jag tänker inte vara med om det (har ni sett "The Beach" med Leo DiCaprio eller va han nu hette, hetingen pà 90-talet...? Där drar de ut en tand helt utan bedövning, med en stooor tàng, ungefär sà ser jag framför mig att det kommer vara i tandläkarstolen ocksà).

Idag blev jag tokigare än vanligt. Efter frukosten drog jag pà mig riktiga gympadojjor (ja, jag äger ett par sàdana nuförtiden, mammas gamla, för jag skulle nämligen själv aldrig komma pà att köpa ett par, möjligtvis ett par snygga sneakers, men aldrig gympaskor), jag hade redan pà mig sportbh:n och ett linne samt mina nya mysbyxor. Sen stack jag ut pà promenad med Luna. Utan smink ocksà, fyyy. Jag har slutat använda smink pà dagarna, jag menar, kidsen bryr sig väl inte om jag är ful eller snyggg. Jag däremot, jag màr psykiskt jättedàligt av att se mig i spegeln utan smink... därför undviker jag speglar nuförtiden. Jaja, vart var jag? Jo, promenaden. Efter att jag sprungit uppför hundrameters-lànga trappor upp mot skogen, promenerade jag i snabb takt och tillslut joggade jag. Ja, hela en timme snabbgick jag eller joggade. Jag joggade. Maja, jag alltsà, joggade. Vilket jag inte nàgonsin gjort frivilligt (möjligtvis nàgon gàng i högstadiet dà jag fick mina träningsryck ibland)... Herregud, ser ni vad jag skriver eller? Jag joggade. Luna är den bästa personliga tränaren jag har haft i hela mitt liv... vi jobbar asbra ihop. Fast hon är lite odisiplinerad när vi gàr, helt plötsligt stannar hon för att lukta pà en kissfläck... jaja, jag fàr komma ihàg att hon bara är typ ett àr.

Godnatt. Nu ska jag gà och klia min tand. Puss.

Jag undrar...

Undrar hur det känns att vara vältränad? Jag vill inte pàstà att jag har varit fet eller sà, men aldrig riktigt sàdär hypertränad... undrar hur det känns. Undrar hur mycket som krävs...?

Jag sàg Alperna idag, genom matsalsfönstret

Idag var det sà klart ute att man kunde se alperna... verkligen vackert, fast det syns inte klockrent pà bilden, tog med mobilen i stràlande sol. Där ser ni förresten hur fint väder vi har. Haha.

Jag àkte ned pà stan idag när jag var lite ledig. Köpte en fuschiafärgad kofta (asfin, ni màste fà se den sen), mysbyxor, ett linne... eh och... eh.... alltsà... eh.... ja... inget mer... (hrm...skor...hrm). Säg inte ett ord. Okej? Godnatt. Tror inte att jag har nàgra storys ikväll.

Jo förresten. Jag har gàtt omkring och varit sötsugen heeela tiden, därför köpte jag mig chockladöverdragna russin och nötter, mums. Den stora pàsen ledde till att den liksom aldrig tar slut, vilket betyder att jag äter socker och skit hela tiden. Men nu har jag kommit pà svaret. DRICKA CITRONVATTEN! It works. Jag lovar. Jag har druckit hur mànga liter som helst idag. Dessutom vill jag passa pà att inflika att jag ocksà gàtt 12 000 steg (stegräknaren började redan pipa "hälsosam" pà 5000 steg!!!), 12 000 steg med mina lààànga ben är 7.8 km. Typ nästan en mil för guds skull. Màste börja äta lite mer hälsosamt ocksà, sen är det byebye dàlig kondition. Tänk, jag kanske fàr ha bra kondition för första gàngen pà jag vet inte hur mànga àr... konstig känsla. Men nu ska vi inte ropa hej innan jag är över häcken... eh, alltsà, innan jag har kommit nàgon vart. Men jag har räknat ut att jag har gàtt med Luna i tvà veckor snart, 2 ggr varje dag, 1h vardera promenad, det ger 14 h promenad varje vecka. Gànger tvà, det är 28 h. Nice huh. Jaja, för mycket matte i ett enda inlägg. Fyyy, jag saknar inte skolan, eller lite grann kanske. Fast inte jättemycket.

Godnatt.

Fritid

Jag är ledig i tvà timmar nu... dra ner pà stan eller stanna hemma? Dra ner pà stan... ska försöka att inte köpa nàgra skor... haha, puss mamma!

Idag tappade jag inte bort mig...

Godmorgon. Klockan är halv tolv och jag har redan gàtt över 5000 steg, säg den av er som har gjort det?

Idag tappade jag inte bort mig. Jag gick nästan pà samma ställe som igàr när jag tappade bort mig, men idag visste jag bättre än att bara vandra vidare pà första bästa stig rakt in i skogen.

Till lunch ska jag laga (värma) risotto och steka smà korvar.

Oh vad oinspirerande inlägg. Det är pà kvällarna jag skriver milslànga inlägg... inte nu. Nu gàr jag upp och tar tag i dukningen.

Idag gick jag lite vilse...

Àh, nu har jag fàtt in hund ifràn trädgàrden och barnen sover sött i sina sängar (eller smygläser med en ficklampa under täcket)... jag har själv varit sàdär liten för inte sà länge sedan, jag är väl inte dum i huvudet. Barn gör helt enkelt inte som man vill att de ska göra, det ska vara sà tydligen. Jag börjar känna medkänsla till mina stackars föräldrar, hur stod ni ut? Jag har ju heller aldrig riktigt varit den där lugna, stabila flickan med ett kontrollerat temperament. Förlàt mor och far. De här barnen är ju inte ens i närheten av vad jag kan ha varit. Jag menar, visst, de slàr ofta dövörat till, men annars är de ju lydiga och trevliga barn med hjärtat pà rätt ställe... jaja.

Jag är nog pàväg mot en tvàveckorskris. Det gör ont i hjärtat. Nàgot extraordinärt màste hända... annars dör jag. Det mest extraordinära som hände idag var när jag tappade bort mig. Ja, jag var ute och gick en eftermiddagspromenad med Luna, första promenaden utan kartan i högsta hugg. Den hade jag lämnat hemma, tänkte att nu màste jag väl ha koll pà stora stygga världen. Det hade jag inte. Jag gick en väg som jag tyckte jag kom ihàg fràn kartan i huvudet, men den gick inte alls mot det hàllet som jag hade för mig. Längre och längre bort fràn civilisationen kom jag. Längre ut pà landet, visserligen väldigt vackert och trevligt, men Astrid (A=Astrid=mamman) skulle bort pà möte sà jag var lite stressad. Inte hade jag tid att mysa omkring med Luna ute pà landsbygden. Tillslut kom en stig upp till det hàllet jag ville àt egentligen, sà jag följde den naturligtvis. Baaad idea. Inte jättebra idé. Plötsligt kom jag in pà värsta lilla lerstigen och en brant backe. Sliten, svettig och med lite halvgalet utseende släntrade jag ut pà en riktig gàngväg som tillslut ledde mot slutet av helvetet. Jag kom i alla fall hem. Väldigt svettig, skitiga flipflop och en bajspàse i handen. Ahh... slutet gott allting gott.

Det där verkade ju ganska extraordinärt i alla fall... jaja. Jag har en förmàga att antingen fà saker att làta tràkigare än vad de är eller väldigt mycket mer fantastiska än vad de är. Sà ta allt med en nypa salt. Visserligen stämmer varenda ord av berättelsen, jag var lite nervös där ett tag. Skulle jag hitta hem? Skulle jag tvingas bo ute mitt i skogen med en Schäfer som sällskap resten av mitt liv? Hur skulle jag klara mig utan mina klackar? Ja, mànga fràgor uppstod. Tack och lov behövde jag inte ställas inför nàgra sàdana situationer.

Mamma, känner du igen namnet Stiko Per Larsson? Har för mig att du har nämnt hans namn nàgon gàng. Jag tycker det är askul att han har skrivit en "Lucky House"-làt... eller sà är det bara sorgligt, att stället är sà sorgligt att man till och med kan skriva en làt om det. Ah, Lucky House... mjo, nog saknar man den härligt uppsluppna stämningen pà lördagarna. Minderàriga tjejer, spriten flödar, nerspydda toaletter, nàgon gràter, glas tappas, glas pà dansgolvet. Nàgon tjej sparkar av sig highheelsen och fàr glas i foten. Ah, Lucky House... visst saknar du mig med? Vi ses pà juldagen... (sorgligtsorgligtsorgligt)

Guten morgen...

Har promenerat genom skogen med Luna. Ska väl börja med maten nu, fiskpinnar, spenat och potatis... sà jag màste börja skala potatisen nu, det tar väl ungefär en tre kvart, tror ni inte ;D

HALLÀ!

Jag har ju glömt att berätta. I förrgàr gjorde jag för första gàngen i heeela mitt liv hemmagjorda köttbullar. Jag var sà stolt att jag nästan kunde spricka... tills jag märkte att maten skulle bli klar pà fem minuter och potatisen var inte skalad än. Dà var jag nära att bryta ihop. Meeen jag fick till nàgra fina köttbullar med hjälp av Roffes recept, tacka din pappa Jonna! Hälsa att jag gjorde succé... fast nästa gàng börjar jag med maten lite tidigare...

Förresten,

som om det inte vore nog att jag hittade tvà svenska tjejer sàdär poff. De är ocksà fotointresserade, haha, kul va? Som hittat. Eh, ja just det ja.

Okej,

jag ska ändra tillbaka va? Tror inte det fungerar...

Hah

Haha, var inte nya rubriken för bloggen lite smàklatschig? "Hemmafru-utbildningen"... det är ju i princip vad det är. Jag kan hantera barn, hund, hem (ej bil tyvärr).

Dear readers,

Eh, vilka läser egentligen?

Jag är trött, ändà fick jag till ett làngt inlägg

Usch va trött jag är. Händelserik dag idag, mer än vad jag hade väntat mig. Egentligen är det helt sjukt, men man kan ju inte överanalysera ödet, vad som hade hänt "om jag hade..." osv.

Tänk om jag hade fegat ur, inte vàgat säga nàgot till tjejerna, de hade ju faktiskt kunnat visa sig vara jättebitchiga eller helt enkelt inte svenska alls (visserligen vore det väl konstigt om jag inte kände igen svenska)... tack o lov att jag inte fegade ur helt enkelt. Nu ska jag sova... o vakna 07.10 imorgon... som alla morgnar (förrutom pà helgerna om jag har tur)... eller jag ska nog inte sova direkt nu, trots att jag är lite trött, màste läsa lite först.

Jag kan verkligen inte sluta tänka pà hur sjukt allt är... haha. Jaja. Nu fàr jag ta och sluta.

Tittade förresten pà massa bilder fràn facebook, visst saknar man studentveckan och hela livet i leksand... lite grann gör jag faktiskt. Och visst saknar jag mamma som skriker "det är mat" upp i trappen och pappa som vid matbordet hela tiden pàminner mig "ät inte sà fort"... ja, sànt saknar jag, numera är det ingen som pàminner mig om sànt, nu är det jag som sitter vid matsalsbordet och pàminner Lulu, "Lulu, ät lite ocksà..." (hon är en riktig filosof, sà man màste pàminna henne om verkligheten ibland... vi är lite lika hon och jag). Gud vad jag började sakna er alla. Snart har jag varit här i tvà veckor. Det är ungefär lika làngt som en normal semester. Men pà onsdag fortsätter jag livet, utan att packa ihop grejerna och àka hem. Pà torsdag vaknar jag som vanligt 07.10 och gàr upp för att göra iordning frukosten för kidsen, den ska vara klar halv àtta annars försenar jag dom. Sen städar jag undan och tar Luna pà en promenad och sen flyter allt pà. Utan att jag àker hem. Hem àker jag först den 23 december... känns som en hel livstid.

Men jag tycker verkligen om Zürich. Jag tycker om att strosa runt i gamla stan, upptäcka nya crazy affärer, gà omkring pà Bahnhofstrasse och drömma om att fà gà in i affärerna och spendera hundratusentals franc pà vackra skor och underbara väskor... jag tycker om att àka spàrvagn, att gà ut med Luna och upptäcka omràdet, att bli svettig och känna träningsvärk i rumpan dagen efter en hàrd promenad (det är bara uppförsbackar hela tiden, bor ju uppför Zürichberget...). Jag tycker om att gà ner till min lilla lägenhet efter en heldag med barn och hund, att fà lägga mig i min stora säng och läsa "Brunstkalendern" av Emma Hamberg. Jag tycker om att vänta pà torsdagen, dà fàr jag nämligen àka med Lulu till hennes fäktning. Dà àker vi spàrvagn till andra sidan stan, jag sitter och kikar pà hennes träning och sitter och tänker för mig själv... det làter sjukt, men jag tycker verkligen om det. I en timme fàr jag sitta och fundera. Eller gà till Sihlcity som ligger bredvid och shoppa... fundera eller shoppa, tvà finfina val.

Nu blev det làngt igen... hoppas ni orkar läsa mina tankar. Det är skönt att ventilera lite. Jag tror alla skulle mà bra av att ventileras.

Idag satt jag pà spàrvagnen hem fràn stan och tjejerna. Dà steg en pappa pà med ett handikappat barn. En helt underbar liten tjej... undrar hur det är där inne i den kroppen. Undrar om hon känner sig fàngad eller om hon inte vet hur det annars skulle kunna kännas. Undrar om hon känner hur alla tittar pà henne när hon dregglar, undrar hur hon màr där inne...?

Who knows. För mycket tankar, nu blir det "Brunstkalendern".

Jihoooo-dagen

Okej. Igàr var jag lite loj. Ungarna sparkade varandra och skrek sà jag slängde dom i säng och gick ned till mig för att läsa lite. Ensam. Sà ensam kände jag mig. Vad har jag gett mig in pà? Funderade jag. Hemifràn i ett àr, vem kommer pà att göra nàgot sànt? Tydligen jag.

Och imorse när jag vaknade regnade det, öste ner gjorde det. (svordom) tänkte jag. Kul liv. Men jag käkade frukost och plötsligt var vädret okej igen. Jag tog min väska och trallade ner till spàrvagnen för att àka till enda shoppingstället i hela Zürich som har öppet pà en söndag "Shopville". Där spatserade jag runt och gick in pà en klädaffär. Plötsligt hörde jag tvà tjejer som kaaaanske pratade svenska. Jag spetsade genast öronen och tänkte att om de verkligen pratar svenska ska jag gà fram och störa dom. De pratade svenska. Jag gick fram och störde dom. Det visade sig vara ett smart drag, guess what?! Bàda tjejerna var fràn sverige, jobbade som aupairer och där tar inte sagan slut. Ena tjejen var fràn Rättvik, tvà mil ifràn Lek,sand där jag bor. Heeelt sjukt. Världen är sjukligt liten, det kanske finns nàgon ovanför oss som tycker om att leka med oss...? Vi bytte nummer och sa att vi skulle träffas nàgon dag.

Nàgon halvtimme senare möter jag dom inne pà Migros (mataffär typ) och de föreslàr att vi ska ta en fika. Great tykte jag. Sà vi letade fram ett starbucks där vi satte oss och tog lite fika, jag drack en jättegod varm choklad och en god macka. Sen gick vi runt gamla stan och en bit längs sjön...

Nu är allt tipptopp igen. Äntligen var jag inte ett ensamt utanför-UFO pà stan, jag hade tvà tjejer som jag kunde prata med och inte alls verka utanför samhället. Vilken skööön känsla. Jag hade verkligen en jättebra dag helt enkelt. Àh jag äääär glaaad. Tack och lov. Nu kan jag fortsätta mitt liv här i Zürich med i alla fall tvà reko tjejer. Fast jag saknar er där hemma inte mindre för det...

Pusspuss

Haha

Màste bara nämna hur kul förra inlägget var, började med att skriva "det här blir ett kort inlägg" och sen visar det sig att det är det längsta inlägget i hela blogget typ.

Nu ska jag läsa, godnatt (kanske äta lite choklad ocksà som jag köpte idag, det är faktiskt lördag).

Lördag

Godkväll pà er. Är sà fruktansvärt trött sà det blir ett kort inlägg. Mailen jag har svarat pà ikväll blev heller inte sà värst lànga eller sà värst uppiggande. Sorry.

Idag hade jag min första lediga helt ensamma dag. Började i gamla stan här i Zürich. Tittade i smà butiker och gick runt och mös. Sen sà gick jag till en loppmarknad som hàlls varje lördag vid Brückliplatz (kmr ej ihàg om det var sà det hette)... massa människor säljer saker de inte vill ha (bl.a LV och en Chanel-väska spottade jag). Det var mysigt att flanera runt där, men sà började det att smàdroppa lite och folk började plocka ihop sina saker... synd, men jag fàr kika lite mer nästa lördag. Efter loppisen gick jag runt lite och kom till Bahnhofstrasse (gatan med alla, verkligen alla, butiker) och suktade efter chanel och sà vidare. En tant vandrade in pà Cartier precis som om det vore vardagsmat... själv tittar man skrämt pà vakten och slinker sen in pà h&m som ligger bredvid. Hittade förresten... eh... alltsà mamma... ett par skor... men de var jättesöta och du kommer verkligen gilla dom, dessutom hade jag inte med mig nàgra klackskor och de här blir perfekta i höst. Billiga var dom ocksà och i skinn... I think. Har hittat en lite favoritskoaffär, med bra priser och skor i skinn! Dessutom, vem àker till Zürich utan klackskor? Seriöst...? Ingen, ingen. Bara jag. Men jag màste ju anpassa mig till mitt samhälle eller hur?

Sen suktade jag lite efter chockladaffärerna (alla kommer fà choklad av mig i julklapp ;D)... "luxemburgli" eller vad de kallas är väääärldens godaste go'bit, ni màste smaka, helt sinnesjukt goda. Fàr ta och köpa hem lite till jul, dock är det dyyyyrt.

Köpte inte mycket mer idag. Imorgon är det söndag och affärerna är stängda. Ska gà pà "Konsthaus" dà, alltsà konstmusèet... ska tydligen ha konst i världsklass. Sen kanske jag slinker in i enda gallerian som har öppet... kanske. Eller bara slappar för mig själv, funkar det med. Känner mig sà fruktansvärt intellektuell när jag gàr pà museum...

Förresten sà behöver jag inte köpa nàgon klocka, fick en prima av A. idag... behövde bara byta batteri, men det var det värt! Nu har jag en finfin klocka sà jag kan hàlla reda pà barnens tider.

Ja? Vad mer? Tror det inte var nàgot mer... orkar i alla fall inte skriva mera. Lev pà det här ett tag till... fàr se om jag hör av mig i morgon. Pusspuss godnatt

Big Brother ser dig...

Adrian hade räknat ut att det är 112 dagar tills jag kommer hem, vilket man kan säga är som om jag skulle vara med i "Big Brother"... instängd i ett hus i 100 dagar. Tack och lov att man inte har en kamera uppkörd i ansiktet hela tiden. Och sà värst instängd är jag ju inte, tack och lov för det med. Jag älskar verkligen att gà ut med Luna, haha, jag är sà stolt ocksà över hur bra jag tränar för en gàngs skull... ni fàr se resultatet när jag kommer hem :) Om det nu är nàgot resultat. Blir man vältränad av att gà sà mycket eller màste man äta massa konstigt samtidigt? Not gonna happen...

Àterigen, godnatt...

Jag börjar nästan fundera pà om jag har nàgot allvarligt fel (HYPOKONDRIKER!!!!) i huvudet... men jag tror att det har att göra med väderspänningar (är det fisar eller när vädret ändras?) att göra (alltsà jag menar inte fisar utan att vädret ändras!!! obs!!!). Pà dagarna kan det vara jättefint väder och sen pà kvällen, som nu sà blir det världens àska och regn... kan det bero pà det? Och ja mamma, jag dricker jättemycket vatten!

Jaja, svälj en tablett och sen blir det bra?

Jag har aldrig varit nàgon huvudvärks-person... därför börjar jag bli lite smàorolig när jag har ont i huvudet tre dagar i rad... vad är det som pàgàr egentligen?

Mail-läsning

Okej, datorn làter lite konstigt, vet inte varför... men jag ska nog stänga av den snart.

Sitter och läser mail, hade fàtt massa trevliga mail idag, blev jätteglad när jag öppnade mailboxen... fortsätt sà. Lovar att uppdatera er med bilder osv lite bättre i framtiden, men just nu har jag inte den datorn som jag egentligen ska ha, den här jag har nu är lite för seg för att hàlla pà och ladda upp bilder och sànt.

Tack för mailen :D Pusspuss

Ett trött dagens inlägg

Go'kväll pà er... nu har jag ätit en jättegod middag och druckit lite vin, EFTER arbetstid sàklart. Vi lagade lammfilé med potatisgratäng och en jättegod sallad!
Idag har jag skapat en kontakt. En tjej som bor med en familj som A känner. Tjejen kom ifràn Turkiet, hon verkade ju trevlig men vi är fràn skilda världar, hon fràn turkiet och vill hänga pà rejv-klubbar (eh, kanske inte riktigt) och jag ska in pà v.i.p listorna, tackar A för det ;) Men man kan ju alltid ta en fikus eller sà... Men jag vet, ni kan ju komma och hälsa pà mig vetja, sà jag kan umgàs med riktigt folk. Ja, what a great idea...! Mor och far, ni kan ocksà fà komma om ni vill... :) Pusspuss och godnatt pà er

Go'natt pà er

Hej... dagen började asdàligt. Hade huvudvärk och màdde illa hela morgonen, pregnant anyone...? Hehe. Jaja, men efter en promenad med Luna sà màdde jag lite bättre. Nu orkar jag fan inte skriva mer. Hàller pà och fà en attack pà den här datorn snart. Godnatt. Puss.

Haha,

erkänn att ni saknar mig ;)

Och ungefär sàhär galen blir man när man...

... omgivs av schweizer-tyska... tycker man att tyska är ett knasigt spràk (vill inte säga fult sàhär öppet) sà ska man höra schweizer-tyskan... det làter som rena grekiskan. Och det ska jag lära mig. Glück haben!


Idag gick jag mina första steg utomhus med mina sprillans nya adidas, vackra som fà... sààà fina. Och vita. Hade dom när jag promenerade med Luna. Gick ju inte i skogen sà dà tyckte jag det var ok.

God natt

Nu har ni väl fàtt er en omgàng! Jag har sàn (här skulle jag vilja säga jävla) fruktansvärd huvudvärk att jag inte vet vart jag ska ta vägen, känns som om hjärnan blöder... migrän? Fyfan. Kanske ska sova. Fast det är sà skönt att bara ha de här timmarna för sig själv sà man vill ju ta vara pà dom. Godnatt pà er.

En till bildserie... mindre kul... men rätt fin.

Jag vill ha en huuuuund, snäääällla... fast helst en mindre... Luna är inte den man slänger upp lite nonchalant i knäet om man säger sà. Tràkigt nog.

Den här bildserien älskar jag...

Det är ungefär sàhär jag ser ut när vi möter en annan kopplad hund... haha nejmen, jag försöker fà Luna att vara med pà ett fint kort, men det var tydligen omöjligt.
(wazzup with the hair?)

Helgen i Tecino (södra Schweiz)

I helgen, lördag och söndag, sà àkte jag och A till Tecino, utan barnen, de var hos pappan. I Tecino ligger weekend-huset... vi började àka pà lördagen och àkte geom de schweisiska bergen som var sàdär pinsamt idylliska som i Heidi-sagan och som i Sound of Music. Dalar, berg, smà byar... osv. Grymt vacker väg àkte vi...


Det här är utsikten fràn mitt rum... palmer, 35° varmt, spindlar. Jaja, skönt var det.

Det här var mitt rum... stor säng, nàgra spindlar i varje hörn som jag utrotade innan jag gick och la mig pà kvällen, jag tog min flipflop och slog för livet. Fy. Lite balkong hade jag ocksà, myyys!

Luna, hunden, utforskade trädgàrden... eller urskogen... själv försökte jag ocksà ta mig igenom skogen pà en liten stig som fanns, men när jag fick spindelnät i ansiktet gav jag upp ljudligt och sprang ut ur skogen igen, inte min grej.

Sen tog jag en promenad med Luna genom vàr lilla by. Gick nog lite för làngt, bàde jag och Luna var helt slut när vi kom tillbaka... det var ju som sagt 35° (HAHA)... A var pà bröllop i staden Ascona sà jag spenderade eftermiddagen/kvällen själv. Solade (lyyyx) och käkade pizza. Sen var det lite läskigt att vara ensam i det där stora huset faktiskt, fast jag hade ju Luna, som är underbar. Hon lägger sig där man är och hàller vakt, man känner sig alltid säker med henne. Dessutom ser hon lite smà-farlig ut, ni ska se hur människor beter sig när man är ute och gàr med henne. De tar världens omvägar ut i vägarna, precis som om hon vore värsta besten. Om de bara visste hur gosig hon är, fast jag föstàr dom, innan jag träffade Luna hade jag ocksà fördommar om Shäffrar (stavas?) och stora hundar. Dessutom làter hon förjävlig när hon skäller, men kika pà svansen sà ser man att hon egentligen är glad... :)
En trevlig liten bro... till en annan by.
Sàhär sàg vàr härliga söndagsfrukost ut. Jag och A àkte och köpte färskt bröd hos bagaren, verkligen jättegott bröd, knaprigt utanpà och mjukt innuti. Precis som det ska vara, och sà àt jag A:s vindruvsmarmelad. Màste berätta ocksà att vi satt under ett tak av vindruvor och satt pà stenbänkar och hade ett stenbord, supermysigt. Well, ni ser väl pà fotot.
Bröllopet som A var pà hölls hela helgen och pà söndagen var det brunch, vilken A bjöd med mig pà. Det är därför jag ser sà överdrivet poshig ut... brunchen var fruktansvärt god, bla parma, parmesan, grillad scampi, kyckling, kött, färskpressade juicer, bröd, carpaccio av olika slag (bläckfisk, kött)... eh, ja, det var väl inte ens hälften. Jättetrevligt. Massa hälsande och kindpussar till höger och vänster. Jag klarade mig nog rätt okej... fixade allt kindpussande, men lite förvirrade var det, ibland tvà pussar, ibland tre, ibland kastade sig folk i armarna pà en, ibland var det handskakning som gällde... I bilen pà vägen hem fràn Tecino fick jag förklarat för mig av A hur det làg till ;D
Jaa... det var Tecino... wünderbar... förrutom min ensamma kväll/natt... men annars var det urmysigt.

Hälsningar fràn Zürich

Har jag verkligen skrivit att jag skiter i er där hemma? Jag ville bara pàpeka att jag blir lite besviken när jag bara fàtt mail fràn mamma... och massa reklam förstàs... fast sms har jag väl fàtt visserligen, men jag orkar liksom inte svara pà sms... mail gör jag gärna dock. Ok? Fast egentligen skulle jag väl vilja bryta med er alla, no offense, men det var lite jobbigt att läsa mammas mail och det vill jag inte att det ska vara... meeen vad gör man inte? Lite stötar màste jag väl ta...

GUD vad jag är med om mycket. Jag màste väl visa lite bilder ocksà, right!? Har sà otroligt mycket att skriva, fast just nu sitter jag med àrets huvudvärk, kan vara trycket i luften...

Nej, nu màste jag visa bilder... sooon.