Jag fortsätter när jag väl kommit igång så bra:

Jag är glad att jag har stannat här i Zurich. För visst har det funnits gånger då jag 99% ville åka hem, jag var så säker på att nej, det här går inte längre.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om livet som au-pair och att flytta utomlands helt ensam. Det är sjuuuukt jobbigt och psykiskt påfrestande, speciellt när man samtidigt ska försöka sköta en inte alltför lydig stor hundras och två barn - varav killen är påväg att bli tonåring... och försöka komma överens med aupairmamman, sköta huset, sköta sig själv, sköta sitt eget krypin, träffa nytt folk osv.

Men jag har vuxit. Det var något jag hörde innan jag kom hit, att jag skulle växa. Och nog har jag gjort det tror jag. För det första har jag lärt mig en massa. Jag har fått stort ansvar, vem växer inte av det? Och jag har träffat så sjukt mycket nytt intressant och trevligt folk. Jag håller på och lär mig ett helt nytt språk, vilket är otroligt intressant att se hur snabbt jag har lärt mig tyska. Jag försöker ibland tänka på franskan men alltså, det går inte. Jag har bara: engelska, tyska och svenska i huvudet. VAD HÄNDE MED FRANSKAN? Men det är kul att man börjar förstå nu. Det gör det lite lättare också.

Samtidigt som jag läntar dödsmycket hem till jul så tänker jag att det ska bli så kul att komma tillbaka hit sen efteråt...

Nu orkar ni väl inte läsa mer för den här gången. Men jag ville bara understryka hur bra jag mår just nu, JUST NU alltså. Om någon timme kan jag ligga på botten igen, men just nu, nu mår jag fantastisk bra och jag ska bara njuta av det.

Ett väldigt långt inlägg

Allt går verkligen berg och dalbana här. Igår på kvällen var jag så trött och stressad och ledsen att jag höll på att börja gråta innan jag hade slutat jobba. Jag har så jävla mycket skit att göra, skrev jag förrut att till och med städtanten tycker att jag har mycket att göra? Vi pratar på knagglig tyska med varandra. Jaja, och igår drog hunden omkull mig mitt på gatan och rusade efter en kattstackare och där låg jag sprattlandes mitt på gatan ropandes efter en hund som rusade nerför gatan. Då vart jag så trött på allting. JAG ORKAR INTE MERA! Tänkte jag och var ursinnig. Heeelt kokande var jag. Sen hade det som tur var lagt sig när jag kom hem för då hade jag inte tid med att vara arg eftersom jag skulle göra tusen saker innan jag slutade. Kvällen blev ändå rätt bra. Jag gjorde ansiktsmask och duschade och skrubbade hela kroppen och sen b-u-s-ade jag in mig så att jag skulle vara lite snyggt brun tills ikväll. Sen somnade jag rätt tidigt. Och vaknade som en solstråle imorse.

Ja, som en solstråle. Jag kände att livet var det bästa som hänt mig, jag skulle kunna skuttat ur sängen vilket jag senare gjorde också, i princip. Jag vaknade första gången halv åtta, pigg som en lärka. Men tvingade mig själv att somna om och sov då till kvart i nio. Fortfarande pigg som en lärka. Så jag gick upp och gjorde en supermysig frukost som jag åt framför tvn med TÄNDA LJUS. Det var sååå mysigt. Jag har verkligen lärt mig att lyxa till det för mig här nere... nästan lite för mycket, jag skämmer bort mig själv. Nu ligger jag här i min säng och bara njuter. Nu är det bra igen. Men det går hela tiden upp och ner, alla känslor och mitt humör. Barnen är glada - jag är glad. Barnen är irriterande - jag är irriterad. Barnen är arga - jag är ... eh... arg... men inte länge, det är ju mitt jobb att dom ska vara glada. Jag har faktiskt lärt mig en hel del barn- och hundpsykologi, väldigt intressant faktiskt.

Om barnen är sura är det ingen ide att själv vara sur tillbaka, skämta däremot, det brukar få upp allas humör. Shit. Jag har verkligen lärt mig en massa. Och jag lär mig hela tiden nya saker om Luna, hunden. Det är superintressant. Ibland vill jag bara skita i henne för hon inte lyssnar, men när det går bra, då är det bra också. Jag är i alla fall helt redo att själv skaffa hund, men en liten jäkel ska det vara... inte en Luna typ. Jag orkar inte dra 25 kilo hela tiden (ja hon väger bara så lite, jag och Astrid gissade på 30 åtminstone).

Okej. Ikväll är det bal. BAAAAL. Helt underbart. Först minglar ett stort och glatt gäng hemma hos Madde och Markus o skålar i champange och äter snittar och annat trevligt (det är knyt-mingel, så alla tar med sig något att bjuda på)... sen går vi till balen och har det astrevligt tills klockan 5 inatt... eller på söndagmorgonen om ni så vill.

Och nu ska jag iväg och möta Sanna och Madde 12.30 för att kolla runt lite på stan och handla nödvändigheter, sen fixar vi iordning oss hos Madde... HUR SKA JAG HA MIN FRISYR?

Haha

Haha, vad var det för titel på förra inlägget egentligen? Det skulle stå "Schweiz börjar röra på sig." Nu orkar jag inte ändra det.

Schweiz

Ojojoj. Saker börjar röra på sig här i schweiz. I lördags firade vi Amanda som fyllde 19 år. Det var den roligaste natten här i zürich, jag dansade tills benen värkte... på kaufleuten. Grym musik och grymt sällskap. Jag har haft otrolig tur och träffat hur mycket kul folk som helst...

Och nu på lördag är det Polyball här i zürich, har hört att det ska vara den största balen i europa. Ska bli skitkul att gå. Jag har redan min klänning påväg, mamma skickade den till Amandas mamma i stockholm för hon kommer hit till zürich på torsdag, imorn alltså... görbra. Lördagen börjar med att vi fixar oss hos Madde och sen blir det förmingel med goda saker och sen blir det bal, couldn't be better.

Ikväll är jag barnvakt. Yeah. Fast bara åt Eric, som är typ sjuk.

Freitag, nicht so frei

Jag är glad att jag blir glad av att prata med mina föräldrar.

Nu ska jag kika in skor på Asos tror jag. VADÅ! Det är ju faktiskt fredagsmys på schemat ;)

Var barnvakt ikväll så jag och barnen käkade ihop och kollade på en två timmar lång japansk film med tyskt tal... utan engelska subtitles, jag gav upp efter en timme och pratade med mamma istället. Sen la dom sig och nu är det maja-time.

Förresten jag ska på bal... :) Ja, jag kan vara snäll och berätta mer om det... senare.

Tre bilder :)

Det här är jag när jag ser smart ut, het. Jag lånade Amandas glasögon... borde köpa mig ett par faktiskt.
Det här är mammas stickade sjal och min nya läderjacka... matchiematchie. Bilden råkade bli mest på mig och inte huvudämnet: jackan, jag är lite narcisstisk av mig.

Okej, det här kortet är roligast av alla. Bilden är först och främst på Luna, och nej, hon brukar inte vara sådär vit på vänstra kroppssidan... Igår när jag var ute och gick med Luna gick vi förbi ett nymålat hus, inte visste väl jag att muren också var nymålad. Jag tittar ner på Luna och vad får jag se? En nöjd, nymålad hund, vit på hela vänstra sidan... haha, jag får mig ofta goda skratt när Luna är med... nä, det här var faktiskt riktigt kul... klockrent.

Eine kleine uppdatering

Okej, nyss hemkommen från (oj vad jag gillar att använda detta uttryck) en promenad med Luna. Jag är helt igenomblöt, alltså riktigt genomblöt, det droppar av mig och det ser ut som att jag har badat, med kläderna på...

Doooo the daaaance...

Det är helt enkelt sjukt tråkigt att dammsuga. Not anymore my friends. Jag sätter på DEN HÄR LÅTEN och dansar mig fram med dammsugaren, det går faktiskt lite bättre...

Idag har jag en hektiskt dag. Sjukt tråkiga kvällar framför mig också, vad har jag att se fram emot? Suck... okej, att träffa tjejerna på lördag o söndag kanske och ett kulturellt besök på söndag. Sounds good. Men ändå. Jobba fredag och lördagkväll... suck... jahapp.

Nu måste jag jobba vidare, hur sjukt mycket har man inte när till och med städerskan säger att man har mycket...

Tschüssli!

Mm... självdistans? Lite väl mycket?

Hah, jag skrev precis ett mail till en kvinna (haha) som håller i au-pairmötena i svenska kyrkan. Jag avslutade mailet såhär:

"/Maja (lång och blond)"

Är det så jag ser på mig själv och väljer att beskriva mig...? Haha...

Onsdag kväll:

Onsdag kväll. Nyss hemkommen från Madde och Markus lägenhet, lyckostarna har en liten lägenhet i gamla stan... vi hade myskväll med kinamat, amandas hembakade muffins och massa snack. Och jag drack en latte. En kaffe latte. Jag funderar på att börja dricka kaffe...? Eller? Men jag känner mig helkonstig just nu. Och när jag väntade på spårvagnen, jag känner mig påverkad. Typ ser sådär halvbra, känner mig yr... men så kände jag häromkvällen också, som om jag skulle falla omkull på golvet, jätteläskigt. Och det känns som om man går omkring i en drömvärld... okej, nu börjar jag glida iväg lite grann...

Godnatt, jag kanske bara är trött?

Lernen deutsch

Idag har jag varit på tyskakurs. Det är alltid lika spännande, NÄR ska Maja börja gapflabba? Wait for it, wait for it... AHA; där kom det!

Typ så är min tyskakurs. Nej. Men jag tror att jag har berättat om portugisen Paolo? Eller? Han pratar i alla fall JÄÄÄÄÄTTEKUL tyska. Alltså, ni förstår inte, det är heeelt fel, allting blir bara fel, fel bokstäver, fel ord, och när man vet vad det betyder så blir det ännu roligare, "wo kommst heisst du?" - det betyder alltså "vart ifrån kommer heter du?"... sånt blir skoj och typ "wchooo chhoommst dooo?, Icccccck wohne aus Poooooortugal". Idag kunde jag i alla fall inte hålla mig. Jag har varit rätt duktig länge nu, men idag gick det inte mer. När jag hade tuggat sönder kinderna, tänkt på helt andra saker, stirrat ner i boken - ja, i princip allt för att inte börja skratta, så kunde jag bara inte hålla mig! Det gick inte, helt plötsligt bubblade ett stort och ljudligt skratt ur mig, helt okontrollerat. Guuud va pinsamt. Men jag räddades lite grann. Mina kollegor stirrade inte ut mig med sura blickar, nej, flertalet började faktiskt också att skratta lite smått.

Åh suck. Det värsta är att jag säkert skulle kunna behärska mig om jag inte vore så övertrött varje kväll. Det finns liksom ingen kväll i veckan som jag inte är övertrött... borde gå och lägga mig nu. Men det här är ju liksom min lyxtid för mig själv... så dyyyrbar tid.

Den som inte letar hon finner...

Jag letade inte, men se här vad jag fann. En liten figur jag gjort för flera år sen... sånt är rätt kul att kolla på, gamla teckningar osv. Tschüss! (betyder hejdå på tyska)

Zürich

På spårvagnen, påväg hem från språkkursen, satt det en kille bredvid mig och käkade friterade räkor, jag höll på att kräkas, lukten var VIDRIG. Bakom mig satt en gubbe som nynnade och sjöng högt... wazzup med folket i zürich? På bahnhofstrasse (största gatan) åker en man inlines i endast små shorts (även vintertid!), på gatan sitter en man med en jacka där han skrivit något slags budskap, samma man bor tydligen i området där jag bor, han brukar jag möta här utanför huset, han går ALLTID med en fågelfjäder i munnen, en lång vit rock, svarta kängorö, en annan man har djävulen på ena axeln och en gud på den andra, dom snackar han med, en kvinna går efter människor och skriker saker (eftersom jag inte fattar ett dyft av schweiziska så vet jag inte vad) till dom, även mig.

Vart har jag hamnat?

Bullbak

Hoj. Nyss hemkommen från bullbak i svenska kyrkan med en massa tjejer. Tror någon sa att vi var femton stycken. Massa nya trevliga tjejer! Känns skönt att man börjar lära känna människor. Visserligen inga schweizare typ, men dom är ju så torra! Alltså tjejerna på dansgolvet... suck jag orkar inte ens gå in på det.

Vi har börjat planera gotlandssemester, paris-resa, alperna, landsbygdsutflykt... det känns bättre och bättre.

Puss och godnatt...

FÖRRESTEN, idag när jag på eftermiddagen skulle kolla en extra gång om vi hade fått något kul i brevlådan låg där ett stoort paket signat MAJA HÅRD. Jag ville dö. Det visade sig att min moder hade skickat mig två tidningar, ett par sockor, dumle (byebye sockerfrihet), två skinnlappar (haha, ja det finns en bakgrund!), en osthyvel och EN ROSA STICKAD HALSDUK. Skitfin halsduk... så jäkla bra mamma! OOOHHH vad jag älskar paket!!!

Smart Jonna!!

Hah, Jonna kom på den geniala idéen till mitt problem med att lägga mina foton någonstans: EXTERN HÅRDDISK. Men vaddå? Det kostar väl också moneymoneymoney?

Men det var en grymt bra idé... Puss

Nu ska jag förresten till svenska kyrkan och baka bullar till Svenska kyrkans basar nästa helg - HAHA, jag har gått och blivit kyrklig. Puss

Skorskorskor

Man kan ju tro att jag har flyttat hit för alltid. Jag har nämligen insett hur mycket jackor och eh, skor jag råkar ha här. Jag tog med mig 2 jackor, sen tog mamma och pappa med en jacka när de hälsade på och så har jag köpt två jackor, det blir 5 jackor. Sen tänkte jag, shit, hur många skor kan jag ha då? Och då var jag tvungen att räkna efter, 16 stycken skor har jag här i Zürich. Eh. Haha eller? Vilket skämt. Och då har jag bara de skor jag tycker är viktigast att ha, VERKLIGEN viktigast, jag skulle kunnat bulla upp med några par till om jag hade kännt att jag hade några kilon över i väskan. 16 par skor?! Det är ju sinnessjukt. Det är väl inte direkt sinnessjukt att ha så många skor i sin ägo (det är det väl många som har), det är mera principen att jag åker till schweiz och har bara 20kg att disponera, hur gör jag? Jo jag fyller halva resväskan med skor, sen tvingar jag också mamma och pappa att ingå i min hysteri genom att ta med flera skor. HAR JAG NÅGONSIN FUNDERAT PÅ HUR JAG SKA FÅ HEM ALLT IGEN? Det blir till att få mamma och pappa att komma ner igen precis innan jag ska åka, och så får de inte ha med sig så mycket kläder själva, nej, utrymmet i väskan ska användas till dotterns skor samt jackor...

Crazy...

Därför ska vi starta en insamling för mig...

Faen. Jag vill verkligen ha en egen bärbar dator. Det är ju nu om någonsin som jag skulle kunna behöva en bärbar dator. Jag tänker mycket och har mycket jag borde skriva ner. Tankar och idéer. Jag har foton jag måste kunna lägga upp. Grejen till varför jag inte lägger upp några bilder är ju inte för att jag inte tar några, jag tar massor som jag vill visa, utan det är ju för att det inte är min dator, dessutom är den suuuuuuuperseg och har sämst arbetsminne och hänger sig så fort man slår på Skype och internet samtidigt liksom. Det går alltså inte. Tyvärr. Det är astråkigt. Dessutom har jag inget jag kan titta på film på, dvdn jag har här funkar ju inte. Datorn går inte heller att titta på film för det krävs ett program som inte finns. Jag har miljoner skäl till varför jag behöver en dator. Meeeeeen, moneymoneymoney. Always a problem. Men jag får skylla mig själv...

Bitterfittan

Jag håller på och läser en bitter bok. Den heter "Bitterfittan", en riktig feministbok, en sån som Adrian skulle älska ;)

Det är i alla fall den bittraste boken jag läst i hela mitt liv. Man blir liksom lite försurad själv... inte jättekul, men nu har jag ett knäpp så jag måste läsa ut den nu när jag har börjat. Den är faktiskt egentligen rätt okej bitvis, men alltså, LÄS DEN INTE. Det är så bitter och feministisk att jag mår illa, okej, all fakta och iakttagelser må stämma, men snälla, jag mår bra på den bitternivå jag är (vilken jag trodde var rätt hög, men inte högst tydligen...).

Roligast var ju när Lulu råkade se att jag satt och läste och hon frågade mig vad jag läste...
- Eh... alltså.
- JOOO, men få se...
Jag visar boken för henne.
- B-iiii-tt-e-r Fiii-tt-an, Bitterfitta? Vad är det för något.
- Eh, alltså, eh, haha, eh, mjo, det är, alltså, eh, en väldigt sur tant. Jättesur. Men det är ett fult ord och det ska man inte säga.

Haha. Slå den om ni kan.

What is your secret?

Idag har jag vandrat omkring i gamla stan och gått i jättemysiga gränder där jag inte gått förrut. Sen mötte jag upp Sanna, Marit och Amanda (nykomling) för en fika. Men vi var så hungriga så vi käkade istället. Sen bröt jag min sockerpaus. FAAEN tänker jag nu. Jaja, men en kopp varm choklad kan väl inte vara största brottet? Kom igen... cut me some slack...

Visst har ni fått fin ny musik? Har ni inte märkt det? NADA SURF. Snäll jag är va? Mamma poppar säkert min blogg på högsta volym i klassrummet för barnen? Inte det? Det borde du prova annars... coooolt. Åh dom är såå bra. Nada surf alltså. Maja, det var lite för din skull också ;) Maja Abrahamsson (får man ge ut namn såhär?)... hoppas du har det bra i thailand, TROLIGTVIS (jag är inte bitter). Hur länge är du där förresten? Hoppas du läser det här. Puss på dej.

Råkade köpa en röd skinnjacka idag. Fast i fuskskinn, men det ser ut som riktigt skinn, jag brukar vara lite petig med just fuskskinn men den här var bra och billig. 30franc fick jag ge, det är 30x7 typ... och det är eum... alltså... jo, 210:- (eller?). Det tyckte jag att jag behövde. Blir nog bra. Såg en kille på bussen hem i fredagsnatt och han hade en skitsnygg skinnjacka så jag blev sugen... alltså, eh, på en skinnjacka alltså. Men det blev ju ingen skinnjacka, men alltså. Okej vad jag mumlar nu. Eh.

Söndag = sömndag

(haha, där var jag väl finurlig)

Söndagar känns alltid speciella. Speciellt här i Zürich där alla affärer är stängda, förrutom på Hauptbahnhof (järnvägsstationen), men de affärerna kissar man ju inte på sig av upphetsning av. If you know what I mean. Jag har ingen aning om vad jag ska göra idag. Eller jo, jag har dejt klockan 15.00, en fikadejt mit Amanda und Sanna, so far. Men innan, nu har jag typ två och en halv timme av slå ihjäl. Jag blir galen av att sitta här hemma i min lilla lägenhet. Jag måste ut, ska jag behöva gå omkring och tråka på HB? Eller jag kanske skulle ta och vandra runt lite bara, omkring här i stan där jag inte har gått? Men kameran kanske. Mjo, så får det nog bli. Pusspuss hejdå

No high heels?! WHAT?

Jag funderar på att ha lågklackat ikväll. JA! JAG VET!!! What's wrong with me? Men jag har nu två helger i rad tjötat hela natten om hur lång jag är (för det första är alla tjejer jag umgås med ungefär två äpplen höga och för det andra så är alla schweizare också två äpplen höga, vilket betyder att jag måste böja mig ner en halvmeter hela tiden och det är jobbigt). Och så har jag tjötat om hur ont jag har i fötterna. En tå brukar fara extra illa, den brukar vara avdomnad på morgnarna hela veckan sen efter helgen. Eh, så jag tror jag kör på ballerina idag. Men fyfan vad tråkigt säger jag bara. Mina älskade highheels, vad är jag utan dom liksom? ;)

Was ist deine Vorname?

Jaa... jag vet, men jag måste ju skryta med mina nya tyska kunskaper.

Ikväll blir det nog middag på Santa Lucia och sen utgång? Den som lever får se.

Jag har i alla fall slutat med socker. Det är helvetiskt. Det började med att jag en dag insåg hur sjukt mycket socker jag numera får i mig. När man är med kids mycket så får man i sig en del kakor och så vidare. Detta ledde tillslut till att jag var sugen på socker i princip hela tiden. Jag började se bilder framför mig hur jag den 23 december satt på flyget hem och hade fått boka en extra stol för att jag hade blivit så fet. Näe usch tänkte jag. Och nu har jag inte ätit socker på två dagar. Jag råkade dock få i mig lite ketchup utan att tänka på det, ketchup med socker i. Jaja.

När jag nu blir sockersugen äter jag en morot. Idag har jag ätit tre morötter. Men det är väl nyttigt, eller? Gött.

Nu ska jag duscha och ha det bra. Jag har nyss städat min lilla lägenhet och det blev sååå fint.

Ooooohhh!

Idag läste jag bok på kvällen för kidsen. Jisses, I don't do reading out loud. Alltså jag vet inte, men jag blir liksom hes på en gång. Och så har jag svårt att verkligen leva mig in i berättandet. Nej, alltså... tur att jag inte behöver göra det oftare än såhär ofta (en gång på två månader är lite okej).

Imorgon åker Astrid tidigt till jobbet och jag ska väcka kidsen. Herregud. Det här vet jag redan nu, nio timmar innan, att det kommer gå åt skogen. Helt ensam med barnen, fixa frukost, väcka kids 07.15, se till att de är hela och rena, påklädda (vore ju shysst) och mätta... herregud. Huuuur ska detta sluta? Jag är ju inte direkt den som skuttar ur sängen klockan 5 på morgonen och bakar bröd och ståhejar. Inte för att jag ska göra det nu heller, men det känns som temat är ungefär något sånt. Tur att jag vet hur jag ska hantera mitt morgonhumör ;)

Fattar ni hur spända ni är på fortsättningen eller? Jag är jättespänd, HUR KOMMER DET GÅ?!

Hoi!

Livet liksom skiter sig för mig hela tiden. Då kan man ju tycka att jag borde bli ganska nedslagen. Korrekt mina vänner. Jag har blivit ganska nedslagen, ganska många gånger, om och om igen. Det tar aldrig slut kan ju tyckas. Korrekt. Ack så korrekt.

Nu har jag två val, enligt mig. Ena valet är att gå i djup depression och fortsätta må som en ko (eller "kuh" som jag numera säger, eftersom jag är halv-schweizare). Känna mig ful och ledsen, trött och fånig. Det låter inte så lockande. Andra valet är att nu ta en dusch, en lång jävel. Raka benen (hej skog), kanske en ansiktsmask, fina till ögonbrynen lite (som jag faktiskt lyckats få grym form på! Helt själv), käka god frukt och sova skönt, vakna upp imorgon och ta livet med storm. Hah, ta livet med storm...

Ja, man väljer ju själv hur man ska må, eller? Det är visa ord jag har hört någonstans. Nu kan jag alltså välja, och jag vill inte välja val ett, det låter ju som en jävligt tråkig person, hon vill jag inte vara. Jag tror jag tar livet med storm... eller jag börjar med duschen. Sen får vi se. Och jag måste skärpa mig med bloggen, jag tycker ju om att skriva, vad har hänt med mig?

FÖRRESTEN! Vill ni starta en insamling av pengar till en dator till mig? JAG ÄR PÅ FÖRSLAGET! Kom igen nu... mamma och pappa slänger in några tusen, syster? Bror? Kära vänner och familj?

Nänä, var vresiga då... ;P

"Det är ganska kul, det är kul".

(citat av mig ur videon).

Ja. Den här helgen blev riktigt lugn. Orkar inte med mera. Skönt att vara ensam och bara ta det lugnt ibland. Förra fredagen var desto hårdare. Kvällen började med en middag ute på Santa Lucia med Linnea, Alex och Marit. Vi hade askul. Sen påväg till en bar så mötte vi ett gäng killar som skulle till klubben Mascotte så vi drog dit istället, jag Alex och Marit. Vi hade jättekul och det var riktigt bra musik att dansa till. Sen blev klockan två och Marits tåg gick hem. Hon åkte hem. Jag och Alex fortsatte kvällen (natten)... vi gick till PurPur och chillade lite och mötte två killar som vi sen följde med hem. HAHAH, nej jag skämtade. Vi följde med dom till en annan klubb som spelade hiphop/rnb osv. Vilket lät intressant. Men, det första jag och Alex konstaterar när vi kommer ner till dansgolvet är:
- Vi är dom enda vita på hela klubben!!!! Förrutom en fet vit tjej. Herrreguuuuud tänkte jag, nu slänger dom ut oss och tjejerna kommer spotta på oss.
Men icke, fyfan va kul vi hade! Fastän jag hade haft ont i fötterna sen klockan 00. så dansade jag som aldrig förr, alla dansade! Killarna dansade, tjejerna skakade rumporna, vilken fantastisk stämning det var... och vilken RYTM!!!
Jag var tydligen heller inte så dålig, fick nämligen höra att jag dansade bättre än självaste Beyonce, HAHA! ;)

En kompensation:

Fråga:

- Kommer jag (som mina syskon konstaterat i flera år) ursprungligen helt allvarligt från Lidingö? Vaaaaart i hela friiiiden har jag fått den där dialekten ifrån?

Haha, jag kan inte prata svenska heller. Skoj. Om ni undrar vem Eric är så är det ett av barnen som jag är au-pair åt. Anna informerade mig häromveckan (månaden?) att jag verkar vara mest involverad med Luna eftersom jag inte nämnt barnen utan bara skrivit om Luna. Vilket är korrekt, vet inte varför. Hon är väl lättare att hänga ut antar jag. Anyway, sug på den här karamellen länge, första och sista videon på mig själv tror jag. SER JAG VERKLIGEN UT SÅDÄR NÄR JAG PRATAR?????? Och pratar jag verkligen sådär? Herregud. Hur får man mig att sluta?

Snälla, inga dumma kommentarer nu... jag gjorde det här av välmening.