Jag fortsätter när jag väl kommit igång så bra:

Jag är glad att jag har stannat här i Zurich. För visst har det funnits gånger då jag 99% ville åka hem, jag var så säker på att nej, det här går inte längre.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om livet som au-pair och att flytta utomlands helt ensam. Det är sjuuuukt jobbigt och psykiskt påfrestande, speciellt när man samtidigt ska försöka sköta en inte alltför lydig stor hundras och två barn - varav killen är påväg att bli tonåring... och försöka komma överens med aupairmamman, sköta huset, sköta sig själv, sköta sitt eget krypin, träffa nytt folk osv.

Men jag har vuxit. Det var något jag hörde innan jag kom hit, att jag skulle växa. Och nog har jag gjort det tror jag. För det första har jag lärt mig en massa. Jag har fått stort ansvar, vem växer inte av det? Och jag har träffat så sjukt mycket nytt intressant och trevligt folk. Jag håller på och lär mig ett helt nytt språk, vilket är otroligt intressant att se hur snabbt jag har lärt mig tyska. Jag försöker ibland tänka på franskan men alltså, det går inte. Jag har bara: engelska, tyska och svenska i huvudet. VAD HÄNDE MED FRANSKAN? Men det är kul att man börjar förstå nu. Det gör det lite lättare också.

Samtidigt som jag läntar dödsmycket hem till jul så tänker jag att det ska bli så kul att komma tillbaka hit sen efteråt...

Nu orkar ni väl inte läsa mer för den här gången. Men jag ville bara understryka hur bra jag mår just nu, JUST NU alltså. Om någon timme kan jag ligga på botten igen, men just nu, nu mår jag fantastisk bra och jag ska bara njuta av det.