Och vi firar den på Saint Germain:

Röda läppar. Vita fluffiga vingar. Vit skjorta och lackleggings. Det här kan gå lite hur som helst. HAPPY HALLOWEEN ALLA!

Notis:

Nu vill inte jag påstå eller tycka att jag dejtade men date betyder ju träff och det gjorde jag ju ikväll, träffade.

Next pool-queen is here!

Second thoughts på det här med den där date-grejen. Det var ju inte så dumt... riktigt trevligt faktiskt. Mycket trevligt och varför går man inte på dubbeldate/biljarddate oftare?! Avslappnat helt enkelt.

Jag fick stolt visa upp mina biljardskills ("studsande bollen" och "skjuta vid sidan om bollen" är mina specialare) och charmade alla i hela biljardhallen. Funderar på att ställa upp och på tävlingsbiljard. Å andra sidan, kanske inte så mycket.

Nåväl, mental note: spela biljard oftare!

Dubbel blind förkläde

Det här måste ha skett i ett väldigt svagt skede i mitt liv. Sanna har fått med mig på någon slags "dubbel-date/blinddate/förkläde"-grej ikväll. HERREGUD säger jag bara. När och varför fick jag för mig att svara ja!? Jag har ingen aning om vem det är jag ska träffa... hur han ser ut... (hum, jo en bild) om han ens pratar engelska.... osv. Vad jag försöker säga är att jag är halvsugen på det här. Men vad gör man inte för sina medmänniskor?!

Vi ska tydligen spela biljard. BILJARD!? Okej, det är grymt kul med biljard. MED SINA KOMPISAR, som man inte behöver imponera på. Eftersom jag inte är speciellt bra kan det här bli det sämsta biljardspelandet någonsin. Någon som vill dra reglerna lite snabbt för mig?!

Önska mig lycka till som FÖRKLÄDE. Bah.

Schemat är ganska så fullspäckat idag...

Bob Sinclar, i egen hög person.

Är en harmonisk dag. Ja, så harmonisk och positiv att jag nästan började sjunga i duschen ! Sen kom jag på hur lyhört det är... så det blev tyvärr ingen skönsång idag. 

Tänker mig en ganska lugn dag idag. Göra lite ärenden (köpa tandkräm typ) och måla naglarna. Schemat är inte så fullspäckat som ni hör, meeen det är inget negativt med det, då finns det ju en hel del plats för spontanitet! WOho! Jag tänker fortsätta min helpositiva dag och sen kanske jag skriver ett mindre positivt inlägg OM HUR SJUKT IRRITERAD JAG ÄR! Men jag ville inte skita ner det här inlägget.

OH! Kom på vad jag mer måste göra idag, KÖPA HOSTMEDICIN! Har gått i flera veckor nu och hostar och harklar och hostar och hostar lite till, när jag tror att det är påväg över så blir jag sjukare igen. Jag har svårigheter med att ta det lugnt, tydligen. Lugnt kan man ta när man dör tänker jag, men nu måste jag prioritera att inte dö, i typ lunginflammation eller Kol eller vad det finns för andra läskigheter som jag är ungefär en till sjuk dag ifrån att få. Så till närmaste Apotek för lite shopping!

The hang-up

Upphängningen. Jag hade på mig samma blus i förrgår som jag har haft de senaste två utgångarna, alltså har jag haft samma blus+svarta jeans de senaste 3 utgångarna. Jag älskar min blus. Samma sak hände för två veckor sen. Jag älskade mitt svarta linne tillsammans med svarta lackleggings. Det hade jag också 3 utgångar i rad. Samma sak med min blommiga zara-tunika. Den hade jag i en helg helg, dag som natt, i somras. Det finns ingen hejd på min upphängning.

Bobsan

Det blir bara bättre och bättre det här... igår gick vi på St.Germain.... BOB SINCLAR SKULLE SPELA! Vilket han gjorde också, i ungefär 10 minuter. Det kostade 50CHF att komma in. 350 svenska riksdaler. Helt galet. Och ganska så skönt när man slapp betala dom där 50CHF, när man kom in gratis. Jepp. Stämmer mycket bra. Hej.

Underbart humör!

Det finns ingen hejd på hur bra vecka jag har haft. Efter förra veckans deprimerade tillstånd (inget jobb, soffhäng och alldeles för mycket spänningar i lägenheten) så är jag återigen på banan! Och i en ny förbättrad version. EN GLAD VERSION! Jobb, pengar, syster kommer om en vecka och två dagar!!! Vad mer kan jag önska liksom...

Att jag fick ett helt underbart paket från mina kära föräldrar var ju liksom grädden på moset (GUD SÅ ÄCKLIGT MED GRÄDDE PÅ MOSET FÖRRESTEN!)...

Imorgon spelar dessutom Bob Sinclar på en favvo-klubb (har jag kanske nämnt!?) och we'll be there...

Date this, date that.

... man kan tro att jag väljer en date-fri bal eftersom ingen har frågat mig (visserligen är det över en månad kvar och affischerna på stan har precis satts upp)... det stämmer ju inte, visserligen har ingen frågat mig... MEN, MEN om någon hade frågat mig hade jag sagt nej.

Naturligtvis inte om det skulle handla om någon slags drömprins.

Date or no date? NO DATE!

Där har vi bästa bilden (Polyball-08) på min klänning! Fantastiskt. Vad som inte var lika fantastiskt var bland annat min hårfärg men mest av allt min så kallade "date" till balen. Katastrofalt skulle jag vilja säga. Varför jag lät honom förstöra min underbara kväll är ett under, men sån är jag, en typisk tönt-tjej som låter killar förstöra. INTE LÄNGRE. INTE DETTA ÅR. I år tänker jag gå totalt baldate-fri (Sanna gills inte) och njuta av mitt livs andra och sista Polyball. Man får tydligen fler än en chans på saker här i livet... och jag tänker fet ta den! Be there or be square som jag är tuff nog att säga.

Still fits...

Älskar den så fruktansvärt mycket...

Paket från SVERIGE!

Galet lycklig! Balklänning, svenskt godis, brev och svenska tidningar!!! 

Sover inte.

Wow. Jag har verkligen galet mycket tankar... inte underligt att jag inte har tid att sova. Sen är jag sjuk igen, inte för att jag blev frisk mellan gångerna men nu har det liksom blommat upp i en helt ny form. Jag avslutar med ännu ett "wow" bara för att det är såhär mitt liv ser ut, för att det är ett så "wow hur kan en människa överleva evig olycka"-moment. EVIG OLYCKA OCH ELÄNDE!

Wow.

Härlig dag, WOW!

Har faktiskt haft en härlig dag idag. Bra musik i lurarna, ÄNTLIGEN fått jobba idag (efter en helt sinnessjuk vecka utan jobb så blir man fasen TOKIG), gått två sköna hundpromenader i solsken (YEEES och morgondagen ska tydligen bli ännu bättre), fått reda på att BOB SINCLAR ska spela på stammisklubben (GALET!), gjort och ätit risotto, Eric har försökt lära mig spela lite gitarr... jadu... en bra dag helt enkelt.

Så nöjd. Och nu ska jag snygga till mig lite, ögonbrynen börjar skymma min sikt och naglarna ser odrägliga ut. 

Sen så kommer jag väl inte kunna sova i natt heller. Sömnen är som bortsprungen. Somnade 2 i natt tror jag... gick upp 09.00. Kände att den sömnen tydligen dög ändå, eller så har jag bara vant mig vid att aldrig sova längre än livet tillåter.

Call me Torpmaja.

ÅH HERREGUD! Jag har fått årets uppenbarelse. Nej jag har inte sett gud. Däremot har jag kommit fram till (snabbt beslut på en sekund) att jag ska ha ett litet torp när jag blir "stor" (aka. vuxen med barn och förhoppningsvis en man om allt går som det ska)! Galet va?! Jag som verkligen inte är torp-typen så att säga. High heels och spindel+småkrypsfobi går inte så bra ihop med torp tror jag, men någon gång ska man väl växa ifrån sånt också.

Nåväl. Var inne på facebook och såg några bilder från en kompis-kompis-kompis. 30 år, fru och en dotter i en supermysig stuga, mörkt ute och mycket tända ljus inne. Jag fick för mig att skaffa man och barn redan nu, SÅ mysigt såg det ut... och torp såklart.

Nu när jag har suttit här och skrivit i några minuter så har jag ju såklart hunnit lugna ner mina nyfödda känslor för torp och känner inte att suget är lika stort. Ska nog undvika bilder som gav upphov till dessa nya känslor.

När man minst anar det..

... så förvånar Schweiz återigen. Sitter och slötittar mellan kanalerna och HELT PLÖTSLIGT! EN SVENSK FIIIIIILM skriker jag till Sanna som sitter på toaletten (viktig information i sammanhanget, eh). Det visade sig vara en norsk film men ändå... en nordisk film i alla fall. Fantastiskt. Vi kan välja att se dubbat eller på norska. Och då måste man ju bara se den på norska, oavsett hur dålig den än må vara.

Minimaja

Genève.

Det är okej att låna socker av grannar, men pengar?

Hittade en gammal, tokig bild från photobooth. Galet kan tyckas.

Vad som också är ganska galet är när vår granne plingade på dörren igår. Sanna var ute och fångade dagen och jag låg hemma och sträcksåg Gossip Girl. Helt plötsligt ringer det på dörren, något förvirrad går jag och öppnar. Förvirringen uppstår på grund av att jag vet att Sanna har nyckeln hem och hon vet att jag ligger och ser GG och är ganska upptagen med det liksom, så varför skulle hon plinga på?

När jag öppnar dörren (TACK OCH LOV någorlunda anständigt klädd, annars skulle det inte förvåna någon om jag öppnade nyduschad med endast en handduk, för vem hälsar på oss som vi inte känner? Tydligen grannen nuförtiden) ser jag att grannen mittemot står i dörröppningen och ler med en ganska så märkbart sliten mun (halvfullt med tänder). Ehhh.... förvirringen är nu större än någonsin och jag tittar runt i entrén för att se vart Sanna är. INTE där i alla fall.

Tillslut går det upp för mig att det inte är Sanna som har ringt på dörren, UTAN GRANNEN. Eh, okej? Han kan bara tyska. Jag kan lite tyska och mestadels svenska eller engelska. Känns som att kommunikationen inte ser ut att ha goda utsikter. Stämmer mycket väl. Jag fattar ingenting, VAD VILL DU MIG?! känner jag för att skrika rätt ut.

Ett tag tror jag att han vill ha "tillbaka pengar som han lånade ut till mig förra tisdagen". VA? Jag har fanimej inte lånat pengar av dig, lurendrejerigubbe! Men sen förstår jag att det är inte det han vill.

DET HAN VILL är att LÅNA PENGAR AV MIG! HAHAHA-Ha-Ha-HA... min granne står och frågar mig om han kan få låna 30CHF av mig eftersom han inte har några pengar till cigaretter och han får sitt socialbidrag på tisdag. Då lovar han att betala tillbaka mig.

Ehhhh... menar han allvar? JA tydligen ganska så allvarlig.

Jag känner genast att "nejtack tack men nejtack jag tror inte det va"... jag tackar och bockar för att han stört mitt GG-maraton och stänger dörren och undrar vad det är vi har för slags grannar egentligen...?

Dagens mat.

Jag gjorde pasta med räkor, vitlök, tomatsås och grädde idag. Galen improvisation, för lite tomatsås, för mycket vitlök, men mycket ok.

Charmerande.

Charmtrollet...

Det har regnat. Det har haglat. Solen har skinit. Vi har sett på Sex And The City, den dagliga drogen i detta hushåll. Känner inte riktigt hur inspirationen att skriva står och hoppar här bredvid, nej, den sover.

Intervallsömn.

Intervallpass med sömn? Inget att rekommendera. Men det är ungefär vad jag har hållt på med sen jag skrev förra inlägget. Sova 5 förvirrade minuter, ligga vaken och vrida och vända mig i 1 timme, sova 5 jobbiga minuter, vrida mig i 40 minuter.... osv.... när jag såg mina påsar under ögonen imorse när jag vaknade för sjuhundrafemtiosjunde gången vid 8 så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta... Godmorgon gott folk.

Att aldrig kunna somna...

Att ha sömnsvårigheter börjar bli sjukt jobbigt. Ikväll försökte jag lägga mig tidigt men har bara legat och vridit och vänt mig... hum... efter någon timmes vridande och irriterande vändande så gav jag upp. Det är ingen idé... sen att sova med någon annan samtidigt som man försöker vrida och vända sig är väldigt frustrerande eftersom man inte kan ta ut vändningarna ordentligt.

Vi får se hur det här går. Nu ligger jag på madrassen i vardagsrummet, tror jag sover här inatt.

Löparbyxor!

Yeah och åter yeah! Igår skulle jag och Sanna ut på äventyr, åka till en billig mataffär fem minuter bort med buss. Vi tappade bort oss i området och fann en outletbutik. Jag kände att det här kan bli hur bra som helst, eller asdåligt, men jag prompade på att vi skulle gå in och där fann vi Nirvana typ... märkeskrämer, schampon, hårinpackningar, nagellack och smink, sportmärkeskläder och så vidare och så vidare! Jag köpte äntligen en ny hårborste (har haft samma avbrutna i ganska för många år), skitbra ansiktstvätt, skitbra schampon och balsam samt en inpackning som också ska vara ganska skitbra. MEN det bästa av allt, där går vi, och helt plötsligt uppenbarar sig en härlig syn. Ett par löparbyxor från Puma för 19CHF (= ca 140:-).

Dom är helt underbara. Sprang med dom igår kväll och idag och det är runt 4 grader ute och jag fryser inte för fem öre. Dom är underbart sköna och jag känner mig som en gymnast i dom! FANTASTISKT KÖP alltså...

Sådärja, ångesten är borta... eller?

... jaha... det känns ju inte ens bättre att ha skickat iväg en anmälan till studera.nu. Ångesten släppte ju inte ens... inte ens lite... som om min kropp vet att det var helt fel... som om jag vet att det är helt fel. Nåja, man kan ju ändra sig...

Jag klaaaaaraaaaar inte det hääääär.

Det går väl inte att söka utbildningar till våren, allt är ju för fasiken antingen "inställd" eller så är det inte för nybörjare... GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. Ångestmigrän.

Suuuuuuuuck...

Är det måndag eller tisdag? Är jag uttråkad eller skituttråkad? Jag säger 2:a valet på båda frågorna. Sanna är barnvakt ikväll och jag är ensam och uttråkad i lägenheten. Inte riktigt hur jag hade valt att...

... där blev jag lite avbruten av mobilen som ringde och hälsade att det blir nog något av den här tisdagskvällen ändå... ciao allesammans.

Oj, hade vi grannar också?

Jag har aldrig någonsin störts av några grannar (möjligtvis crazy cat-lady som springer utanför våra fönster i tid och otid för att mata hemlösa katten). Det har inte funnits någon som gjort irriterande ljud eller sånt. Eller jag har ju stört mig ganska mycket på att det luktar rök utanför vår lägenhetsdörr eftersom närmsta grannen tydligen röker inomhus (SJUKT ÄCKLIGT)... men inga störande ljud.

ANNAT var det imorse. Klackar mot golvet, skrapande, dunkande, slamrande och jag vet inte vad från grannarna som bor ovanför sovrummet. Kändes extra härligt att vakna till sånt oväsen när man har sovit så sjukt bra i natt... eller inte.

Perioder.

Att jag har svårt att sova nu kan ha att göra med att Sanna är sjuk, ligger och snusar så fint där inne, att jag är sjuk och att det är svinkallt varvat med äckligt svettigt hela natten. Sån här period hade jag förrut för ett tag sen, flera nätter i rad med jobbig sömn. Nätter då man bara räknar timmarna tills en ny dag... fyfan vad det är ångestladdat att lägga sig då, att veta att natten kommer bestå av vridande och vändande, konstiga drömmar, halvvaken/halvsovande... jobbigast är de konstiga halvmedvetna drömmarna, sånt kan jag bli helt tokig av.

Nåväl. Snart kan jag gå upp...

Borttappad nyckel samt nyfunnen klubb

Min hemnyckel har varit "borta" i 24 timmar och lite mer. Paniken stod mig i halsen, överdrift eftersom jag visste att den var någonstans i lägenheten. 63kvm som den lilla jäkeln kunde gömma sig på. Jag hade letat i varje väska, varje sko, varje bord, varje stol, ÖVERALLT! Idag letade jag återigen efter nyckeln i en väska och där låg den, bara sådär, fast jag har kollat supernoga! Galet.

Helt galet var det också att Sanna och jag hittade en ny klubb igår som hade ett helt gäng med DJs och helt plötsligt var jag också electro-frälst, samt frälst över att ha hittat stället i zürich där alla "snygga" (ja, bäst hittils) schweizare gömde sig. Sen var jag ganska så irriterad när den 10-onde killen kommer fram till mig och säger att "DU BIST SO GROSSE!" - du är så jättefruktansvärtheltsjukt lång betyder det. Sen fick jag höra att jag måste sträcka på mig också, så det ska jag börja göra nu, så blir jag ännu längre. Love it.

Röda converse... ganska estet var Sannas kommentar... ganska så heta.

Underbar röd färg. Inhandlades igår i Genève, 20CHF billigare än i zürich! ETT KAP!

Du har inte skadat dig va?

Mycket trevligt igår. Nu till det jag tänkte skriva om.

Sanna gick ut och sprang för ett tag sen, så jag tänkte att nu jävlar ska jag också ut. Jag sprang bara en kortis pga mina benhinnor och rädslan av att jag ska behöva halta omkring ännu mer.

När Sanna kommer tillbaka och ser att jag redan är tillbaka och nyduschad är det första hon undrar:

- DU HAR INTE SKADAT DIG VA?!

Så vanligt är det att jag skadar mig, jämt, när som helst, i tid och otid, passande och opassande. När jag går ut och går, när jag går till jobb, när jag är på jobb, så fort någon ger mig en kniv i handen, så fort jag ska röra mig någonstans så kan man räkna med att något kommer hända... så är det bara och jag börjar sakta men säkert acceptera det faktum att vissa är födda med lite mindre lycka i livet. Jag inbillar mig att "otur i varje sekund av mitt liv - tur i kärlek".... vilket heller inte stämmer så fruktansvärt bra...

Geneve var en riktigt bra mini-semester. Så skönt att komma bort från zürich och dubbelt så skönt att komma tillbaka efter en dag borta. Hemmavan.

"Går bra eller ny klänning. Inte vet jag. Det visar sig"

Jag älskar när man får ett sånt här mail av sin mamma:

"Jag var idag tvungen att stoppa din balklänning i tvättmaskinen! Det var ju fläckar efter hela framsidan? långa rinnfläckar+ att den var genomskitig på fållen. Går bra eller ny klänning. Inte vet jag. Det visar sig."

ELLER INTE. Känner hon inte mig? Paniken steg och hjärtat slog snabbare. ÄR HON TOKIG!?! BALKLÄNNINGEN I TVÄTTMASKINEN!?

Loggade in på skype och ringde i panik till mamma som inte svarade. Frågor som: Är min älskade balklänning totalförstörd nu? Vad tänkte hon med? och: Undrar om hon undviker skype på grund av att balklänningen är totalförstörd? snurrade runt i mitt huvud.

Fortsatte att vara panikslagen ett tag till, tills hon ringde upp mig igen. Läget var tydligen helt under kontroll. Balklänningen var i fantastiskt skick... jag känner mig något lättad kan jag tala om.

28 el. 29 november blir det POLYBALL (bal) på universitet, en klassiker, I ÅR IGEN! Så underbart...

Sonntag. Söndag. Sunday.

Helgen är slut. Det är söndag. Sonntag. Sunday. 

Jobbade 15h i lördags. Kändes fantastiskt... ganska så sarkastiskt skrivet. Det kändes inte fantastiskt. Snarare som om högre makter straffade mig hårt, det fanns inte en kroppsdel som inte värkte... Att känna lapparna i handen efter dagen (vid ett på natten) var en ganska så underbar känsla.

Sista orden för kvällen.

Härlig kväll. Värken i magen har hängt med hela dagen och jag vill kräkas. Började mitt barnvaktande idag med att jag kommer till huset och lilltjejen på snart 2 går omkring och ser helt förstörd ut, sjukt trött och lite smågrinig. 4-åringen ligger på sängen och gråter så att hon knappt kan andas. Pappan lämnar mig ensam. Men det klarade jag galant, en stor famn och lugnande ord så lugnade vi alla ner oss och jag gjorde en helt galen pizza. När jag stod där och hade haft tomatsås på pizzan så slog det mig att jag typ aldrig gjort pizza. När tar man på osten? Vad har man på? Det blev i allafall något som liknade en pizza.

Mys framför tvn och två barn i säng redan 20.30 - ett under! Jag småslumrade på soffan och varvade det med lite läsning. Det är så skönt att läsa och glömma allt runtomkring...

Imorgon är det fredag... det här har varit den sjukaste och segaste veckan på länge, jag kommer knappt ihåg den.

Dags att jobba... IGEN...

Återigen jobb... jag vet, jag ska verkligen inte klaga. Det är ju helt fantastiskt att jag ens har jobb! Jaja, nu måste jag åka... magen värker lika mycket om inte mer. Känns inte fantastiskt. Ciao.

Blääää

Smärtan i min mage är just nu ganska så obeskrivlig, känns extra härligt att sitta barnvakt ikväll...

Världens längsta inlägg om min första kväll som bartender.

Första timmen: aaaaawkwaaaaard. Jag kände mig och såg troligtvis också ut som den stora rosa elefanten där bakom baren. Panikslagen: vad ska jag göra? Jobbade tillsammans med en tjej som kunde varit lite mer stöttande och låtit mig göra några beställningar och så, men inte då, nej, här skulle det visas vem som bestämmer: Ryskan.

Men jag kom igång; tömde askkoppar, plockade undan bord, gjorde beställningar, drinkar, öl... alles! När klockan slog nio och ryskan gick hem och lämnade mig med barchefen (som är serb och satt hela tiden och drack med sina gäster, eller sina "tjejer" som dom omnämndes som, samt bjöd dom på champagne som om det inte fanns några begränsningar) och "Frau Tropp" (hon som håller i hela restaurang/bar/café-stället) kände jag mig som fisken i vattnet. Frau Tropp var borta i restaurangen och höll på där och tittade in lite då och då men annars skötte jag i princip baren själv. SJUKT KUL!

Härliga frågor från Maja Hård under kvällen:

- Vad är en "schtange" för öl? Är det sån med kolsyrat citronvatten? (Svar: nej, det är tydligen själva fatölen i glas, jaaaahaaaaaa)

- Shiraz? (Svar från mig själv: jaaaaavisstja, rödvinet där ja...)

- Sprechen sie english? (Svar från kund: enbart en konstig blick)

- Får jag äta den här panacottan nu eller ska jag vänta? (Svar från Frau Tropp: du kan göra det nu ja)

- Aaaaamen vaaaaart har vi rödvinet?! (Fråga till mig själv när barchefen bestämmer sig för att skjutsa hem sina "tjejer" och ska komma tillbaka "om två minuter" och kommer 30 minuter senare, jag var alltså heeeelt ensam där, kändes ju halvbra första dagen) (Svar: ja, vinet låg exakt där Frau Tropp hade visat mig tidigare under kvällen)

Och det där med att barchefen (sliskig typ) hade sagt till Sanna att man tydligen också kunde ha "urringad topp" känner jag att jag hoppar, blickarna var ganska påtagliga ändå... vi snackar följa mig med blicken hela tiden, inte släppa taget under ett två-timmars barbesök. Jag trodde nästan att han skulle fria tillslut, ja, verkligen. Vi pratade lite och det kändes att samtalet var påväg och det hållet, friar-hållet.

Allt som allt så hade jag skitkul! Drack champagne med barchefen och två gäster som var lite på lyset och stannade i princip hela natten. 

"Första dagen? NEJ MEN DET MÅSTE VI FIRA!!!" skrek den fullaste gästen och skuttade bakom baren och började välja och vraka bland whiskyn, "lukta på den här, mmm, den är väl fin den?"... finns det något jag aldrig i hela mitt liv skulle dricka frivilligt så är det whisky! "Njae" avböjde jag fint men bestämt "jag är hellre en champagne-drickare". Smart drag Maja Hård. Klockan hade slagit två, barchefen hade druckit vinglas efter vinglas hela kvällen och tyckte att jo, lite champagne skulle vi nog ha. Fram med finaste champagnen (inget jäkla skit inte) och skålande efter skålande.

Då var det alltså bara jag, barchefen och de två tappra männen kvar (och jag får gärna följa med en av dom på resor och komma och bo i hans lägenhet i Geneve, HAHAHAHA). De tappre männen gav tillslut upp efter att ha dricksat mig helt vansinnigt, inget svenne-dricks här inte. YES äntligen gå hem tänkte jag när klockan slog 3 och jag höll på att avlida. Nope, då kom barchefens kära vänner och kände att "Jaaaaa, vi stannar här och festar till klockan 6 på morgonen så Maja inte får någon sömn alls". Super kände jag och dog inombords. Fick skjuts hem av barchefen och somnade halvgott klockan 6 imorse tror jag.

Summan av kardemumman: JAG ROCKADE som bartender. Det tyckte den lite smått påverkade barchefen också. OCH de två tappre männen.