GrötGrötGröt till den som är söööööt (mycket dåligt rim)

Sanna har nog bra inflytande på mig... mamma hör och häpna:

- JAG HAR BÖRJAT ÄTA GRÖT TILL FRUKOST IGEN! Så jäkla gott!!! Och billigt tydligen... känns bra. Eftersom det inte känns bra i plånboken just nu... gröt till frukost, lunch och middag!

Status: inne i lägenheten

Ja, jag lever... jag borde leva mer än någonsin nu men det känns lite för mycket som händer just nu. Jag och Sanniluringen flyttade in i nya lägenheten igår. FANTAAAAASTISK känsla. Inte lika fantastisk var den känslan när vi skulle börja packa in badrumssaker i badrumsskåpet (smink, hudvård, hårvård osv)... det värsta är att det "bara" är de saker jag hade kvar i gamla lägenheten samt hemifrån sverige, resten ligger fortfarande i källan och väntar på att plockas upp. Jag hade en smärre kris igår efter att jag fyllt badrumsskåpet. Sanna som satt vid datorn i vardagsrummet/matsal/köket fick nog också en smärre chock när hon gick in på toaletten och såg det överfyllda skåpet. Två tjejer, ett litet badrum = inte bra. Vi får se hur vi löser detta.

Nu ska jag vara vuxen och gå till posten och betala in våran första HYRA! GALET! Sanna är fortfarande på jobbet. 25+ och stor sol ute. Ciao.

Bilder kommer!

Ja, vad säger ni, ska vi bli med djur? Med närmare eftertanke, kanske inte...

Hum, jag funderar på att försöka övertala Sanna att vi ska köpa ett djur till våran nya lägenhet.

Eventuella djur:

- Vandrande pinne (ganska jobbigt om vi har många växter och vandrande pinnen försvinner)

- En vit katt med rött band (något jag har haft hang-ups på sen flera år tillbaka, stilsäkert)

- En kanin (så coolt, om den skuttar omkring fritt i lägenheten)

- En hamster (något jag också velat ha så länge, kan man göra tricks med den?)

- Guldfiskar (det har jag haft och ja... det gick bra med en, när jag köpte två till dog alla)

- En HUND (största önskan, känns som att min budget exakt räcker till om jag svälter mig själv resten av året och aldrig mer köper kläder + har skulder över öronen)

Godnatt gott folk...

When I say jump...

Först skulle jag ha velat reda ut vad värnplikt är för något innan jag svamlar, men ändå:

Mamma skrev ett mail om att jag fått ett brev på posten med en förfrågan om att göra värnplikten i falun under några månader... "Värnplikten?" Undrade jag och tänkte på en gång på armén. Jag har inte en susning vad värnplikten är för något men det kanske har att göra med armén? Då tänker jag såhär, varken jag själv eller någon annan i min omgivning skulle väl ändå kunna se mig i något arméeiskt sammanhang?! 

Eller? Det kanske bor en liten soldat någonstans i min kropp, bortom alla klackar. 

Nej, jag tror jag håller mig till planen för 2010:

INGA PLANER ALLS = fri att göra exakt vad jag vill! Så kom igen, ge mig några bra förslag på vad jag kan göra...

Status: som vanligt hungrig, kan jag ha mask?

Jag är så jäkla hungrig just nu men det får vänta tills imorn... mådde ju så illa tidigare ikväll av min matorgie idag. "Jag har ätit hela TRE ggr idag" tänkte jag... sen kom jag på att det är ju det normala antalet måltider. Men eftersom jag inte har gjort så mycket vettigt mellan matvarven så känns det som om hela dagen varit en matorgie.

Och fasen vad svag jag är för vackra leenden... det låg jag och tänkte på nyss...

Och ungefär såhär spenderade jag min söndag, härligt händelserikt!

Jag kanske ska berätta om min otroligt händelserika söndag? Ja, here we go.

Började dagen med att gå upp ur sängen halv tolv. Mitt liv känns inte så viktigt nu så jag försöker sova bort så mycket tid som möjligt. Att jag sen var uppe till ett i natt var väl också ett skäl. Sen låg jag framför datorn och dödade ytterligare några timmar av mitt liv till mindre vettiga saker. Käkade pasta med pesto-rosso till lunch, det finns alltså ett alternativ till den vanliga peston. Känns bra att veta inför höstens alla luncher hos familjen Mårtensson/Hård (på tal om det så har jag ingen aning om vilken min nya adress är, skumt).

Efter sminkning och ett försök till att klä på mig någorlunda okej kläder (hum, ett vanligt fenomen, jag shoppar alldeles för mycket för min budget men har ändå inga kläder att ta på mig, visserligen ligger största delen just nu i nya lägenhetens förråd och möglar, men ändå) så bestämde jag mig för att möta världen.

"VÄRLDEN LIGGER FRAMFÖR MINA FÖTTER" - skrek jag påväg mot tramet. Nej, det gjorde jag inte. Men ungefär den tanken försökte jag ha i mitt huvud (ja, mamma, jag försöker tänka positivt i min vardag). Tog sedan en rask promenad (jag tycks inte kunna göra något annat än powerwalka/gå en rask promenad vart jag än ska, det finns ingen lugn gång i mina fötter) längs limmat och hamnade på Starbucks. Tog mig en islatte och placerade mig i stolarna utanför. ENSAM-MYS.

Ja, och jag kände mig faktiskt som Sanna en gång sa "Ensam, cool och mystisk"... INTE! Jag kände mig snarare utanför samhället. Åtminstone de första fem minuterna, sen kom jag på att det här är ju rätt okej ändå. Jag sippade på min islatte, solade benen (samtidigt som jag satt med korsade ben så ni kan ju tänka er hur cool bränna jag har nu (sarkasm) och kjolkanten gav också en snygg kontrast på mina ben) och läste en bok. 

Sen fick jag sällskap av en annan ensam man som också satte sig med en islatte, korsade ben och en bok. Kändes bra med lite sällskap...

Nu tänkte jag lägga lite tid på att förklara vad som mini-videon visar...

Synd att videon blev i så litet format när jag laddade upp den här. Men man får ha fantasi och låtsas att man ser att det står:

"When I say jump, you say how high"

... i början på filmen. Sen får man ha ytterligare fantasi och låtsas att man kan urskilja den lilla skuttande figuren som råkar vara min syster. Som för övrigt, vilket ni kan se (låtsas se), är en ypperlig skuttare.

Själv ligger jag i min säng (ungefär i samma, nej, exakt i samma position som jag låg när äckelgubben gick förbi fönstret, men nu utmanar jag ödet lite till och har bara underkläder på mig... satsar man inget får man inget som jag brukar säga) och har fnipplat med filmen som jag la upp och inte gjort så mycket mer.

På tisdag morgon kommer Sanna och ska bo här i min lägenhet hos familjen tills vi får flytta in i våran nya lägenhet! Vi flyttar in den 31 augusti! Känns super!

Söndagsbekväm...

Mm, jag är sådär härligt illamående mätt. Jag känner mig så bekväm... ungefär lika bekväm som man är vid poolen uppe på zürichberg där alla mammor ser ut som modeller och väger ungefär lika mycket som jag gjorde när jag var 12.

Nej, nu måste jag dra i bromsen lite?

Ehhh... STOPP OCH BELÄGG! Hur kan så många ha läst min blogg idag? Siffran är gånger 6...? Was ist das? Vilka är det som har besökt mig? HUH?

När man möter samma personer en eller flera gånger igen

Det är konstigt egentligen, att det finns så många människor, men man tycks alltid stöta på dom igen. När jag kom till zürich för en vecka sen och hade problem med alla jäkla tåg så mötte jag en kille. Han såg väldigt svensk ut, men för att inte göra bort mig frågade jag honom på engelska om han visste vad som pågick med alla dessa tåg. Han såg nämligen minst lika förvirrad ut som jag gjorde.

Nåväl, nu ikväll när jag bestämde mig för att ta en promenad i zürich city så gissa vem jag möter på gatan om inte HAN. Helskumt. Jag såg honom en bit bort från gatan och tänkte "känner inte jag igen honom...?" Sekunderna gick, han kom närmare och närmare och han såg ut att tänka samma sak men kom nog fram till saken snabbare än jag. Precis när han gick förbi mig så kom jag på det! TÅGKILLEN! Sen hade han gått förbi och jag sa inte hej... 

Så kan det gå...

Barnvakten Maja till er tjänst...

Ja, återigen. Jag verkar blogga en hel del när jag är uttråkad. Nu, om två minuter, ska jag upp till familjen och laga mat till kidsen. Jag är nämligen barnvakt från klockan fyra. Vi ska gå på bio och seeeeeeee ICE AGE 3D... hur nice är inte det? Vad som inte är lika nice är att det är ju såklart dubbat på tyska och det blir väl inte lika härligt, men jag förstår ju ändå. Men kul ska det bli!

Jag har fått order om att lägga in lite optimism i mitt liv... goda ord där mami. Och ja, det verkar funka. 

/Optimistmaja.

Kära Tomten... kom lite tidigare i år...

Hmm... såg en sida där dom säljer "I.D Bare Minerals" till ett minst sagt överkomligt pris.

Hela kitet är värt 2200:- men kostar 899:-... mitt ansikte skulle behöva detta. Jag som i princip aldrig någonsin (förrutom den gången när jag fick Make Up Store presentkort av min bror) köper BRA smink. Jag som verkligen har en as-hud och skulle behöva det... fast i dessa tider... (hyrahyrahyramatmathyrahyrapartyhyrahyra) Och erbjudandet gäller bara augusti ut... STRESS.

"Get Started-kit

 

Kittet innehåller 2 foundation, en mineral veil, ett solpuder/ögonskugga, en primer, en flawles face borste, en kabukkuborste och en concealer borste. Som en extra bonus medföljer en DVD med instruktioner om hur du använder produkter från id bare Minerals. Mycket prisvärt."

Bered er med tvångströjan och en plats på psyket

Vaknade precis... anledningen till att jag överhuvudtaget gick upp ur sängen var att jag hörde "hundgnäll" utanför min dörr. Min första tanke var att familjen släppt ner Luna till mig - varför? var min andra tanke. Men hon var ju inte utanför min sovrumsdörr. Så då öppnade jag ytterdörren, hon kanske är ute? Neeeeej, inte ens det. Okej, jag hör alltså i syne. Känns bra... eh...

Trevlig kväll men så tomt här hemma!

Kom hem för en timme sen från en väldigt trevlig kväll, skönt att få komma ut och känna att man lever. Det kan man säga att jag också fick känna på när jag skulle hem nu klockan halv ett. Jag har ju minst sagt blivit lite hispig efter titta-i-fönstret-mannen så jag är panikslagen numera så fort mörkret lägger sig. Sprang nere ifrån tramstationen och kom upp till huset på några röda. Skuttar över staketet och går nedför trappen till min entré (samtidigt som jag tittar mig omkring HELA tiden och är panikslagen), helt plötsligt låter det något och så är det en kattjävel som skrämmer livet ur mig genom att jama panikslaget (nu fick jag ångest för att jag kallade stackars ensamma katten för kattjävel, så typiskt mig, ångest för allt)... sprang ner till min dörr och skulle försöka låsa upp. Fnipplade med nyckeln i vad som kändes som tio minuter och hittade inte nyckelhålet, tillslut fick jag upp dörren och skyndade mig in. Det här är fan inget kul... men snart kommer Sanna och då behöver jag inte gå hem ensam längre.

Supertrevlig kväll som sagt men det blev konstigt nog faktiskt lite kyligt mot kvällen (LITE KYLIGT? Jag stod och skakade och hackade tänder när jag väntade på spårvagnen).

Och idag upplyste Sanna mig om att vi bor i världens näst dyraste (eller europas?) stad... känns ju super, bra val där Maja Hård, som vanligt då... samma sak kände jag när jag valde fel tillbehör till kvällens crêpe som jag åt, jag tog choklad och tänkte Yummie, det är säkert nutella eftersom det brukar vara det. Det var det inte.

Yeah sure honey...

Jobbnekandet bara ramlar in i mailen...

"We hope that your job search is successful and wish you all the best for the future."

Ohohoh - umgås med folk!

OHOHOH - förresten, jag ska träffa en livs levande människa ikväll! YEAH, socialt umgänge, hur nice är inte det? Jag har nästan glömt hur man umgås med folk. Vi får se hur det går. 

Där ser man, här går jag omkring med avslagen tand...

Haha, där ser man. Stod och kikade på mina tänder (ja, dagen lider mot sitt slut och jag har inga fler sysslor som behöver göras) i en spegel och la märke till att min vänstra huggtand är avslagen - haha, när hände detta undrar jag? Och varför har jag inte märkt det? Den är inte ens rivig utan mitt saliv verkar ha slipat till den...

Skumt. NÄR HÄNDE DETTA?

...

Man blir åtminstone glad av musiken. Kanske därför antalet deprimerade var lägre under 70-talet (okej, nu pratar jag som om jag har några tillförlitliga siffror på detta, vilket jag inte har).

Heart of glass...

HAHAHAHA nu ska ni få höra något roligt. Jag är inne på spotify och har hittat en skiva: "70's pop"... hahaha, men helt ärligt, bra musik. TEMAFEST NÅGON?! :)

Summan av kardemumman...

Usch jag mår illa. Är inte riktigt tillfreds med den här fönstertittar-historien... det känns faktiskt förjävligt. Men inte ska man spilla tid på att fundera på sådana konstigheter. Men den där tittaren är ju knäpp om han inte kommer tillbaka tänker jag. Alltså, det låg ju faktiskt en blond tjej i en säng med kortkort... så därför är jag lite orolig, han borde (rent teoretiskt) komma tillbaka. Återigen, han borde ju ha varit ganska nöjd med gårkvällens fönstertittning. Det kunde ju lika gärna ha legat en gammal rynkig tant där jag nu låg. Inte för att sätta mig själv på höga hästar men jag måste väl vara mer intressant än en rynkig tant? Beror väl på vad han tänder på visserligen, man vet ju aldrig nuförtiden...

Summan av kardemumman: jag ligger inte säkert så att säga (om vi nu antar att han var nöjd med besöket och tyckte att synen var trevligare än en gammal tant... så att säga).

Fråga mig inte varför det ser ut som om jag hoppar

Så som ni aldrig har sett mig. Med förkläde och ett paket fiskpinnar i högsta hugg.

Skrajsen flicka och fisig hund

Ne, nu har jag legat och väntat på att A. ska komma hem och "en kvart, halvtimme" är just nu "en och en halvtimme". Jag ger upp. Jäveln i trädgården har säkert också gett upp och gått hem, jag orkar inte hålla ögonen öppna. Dags att sova, om jag kan.

Luna ligger och fiser som aldrig förr, jag skämtar inte, hon har fisit konstant sen jag tog ner henne. Jag tror att det kan bero på en speciell mat hon äter som hon inte brukade äta förrut, det är ärtor i den, blir man inte fisig utav det? (Mamma?) Inte nog med att hon fiser och har sig, DOM LUKTAR OCKSÅ... nej, nu får hon sova i köket i natt... godnatt...

Vad som hände exakt en sekund efter att jag publicerat förra inlägget:

Det känns som att jag ska kräkas rätt ut.

Jag ligger i min säng med datorn framför mig, på mig har jag en kort kjol som har åkt upp lite. Helt plötsligt ser jag något i ögonvrån så jag tittar dit. Utanför mitt fönster går någon förbi i en ljus jacka. Det ska tilläggas att mina fönster inte vätter ut som gatan utan är på baksidan i trädgården där INGEN förrutom vi har något att göra... FYFAN! Jag är panikslagen. Ingen annan förrutom jag är hemma i huset och Luna... eh...

Jag hade gardinerna undandragna, fönsterna öppna... fyfan vad äckligt, ljust i rummet och mörkt utanför, dom ser in jag ser inte ut. Jag kräks...

Så jag satte mig panikslaget upp i sängen och försökte titta ut samtidigt som jag försökte i panik lista ut vad fan jag ska göra... skuttar ur sängen och drar snabbt för gardinerna och stänger fönstrerna. Sen gick jag upp och hämtade Luna och larmade hela huset... fyfan vad illa jag mår... INGEN ÄR INNE PÅ SKYPE HELLER!!! Guuud.

11 jobb har jag hunnit söka ikväll

Ja, stämmer mycket väl. 11 jobb... hur bra är inte jag? Dessutom har jag hunnit klämma in samtal med mamma och Anna och till och med svensken Erik som bor här i zürich just nu... bra kväll! Nu är det dags för FREE-TIME!! Jag har blivit besatt av kanal 5:s webtv, så grymt! Ikväll blir det outsiders!

Gårdagens kap på Zara för endast 19franc!

En dag åkte vi till falun och svängde våra lurviga.

Tänkte lägga upp tre fina bilder (skylten är ju bara för härligt) från mor&dotter dag i falun...

80:- plus i kassan, ett kap och en dusch ute...

Herreminje. Klockan är snart halv nio, temperaturen ute är 30+. Svettmaja svettas. Jag tog en tur ner på stan, gick till tyskakursen (som jag inte har längre) och fick 80CHF (560:-) för sveda och värk (nedå, men två inställda lektioner)... smög in på Zara (ja jag vet inget mer shoppande) och råkade hitta en klänning som jag tittat på tidigare på Zara, NU på rea och endast 19CHF (135:-)... och den har kostat typ 500:-... så jag slog till. Faen en klänning kan jag väl få köpa innan jag börjar mitt misserabla liv utan lyx så långt ögat når. Och vilket kap sen... kan visa upp mig lite om ni vill.

Och på tal om att visa upp sig. Efter min svettiga tur i stan så tog jag på mig bikinin och duschade ute i vattenslangen (familjen är inte hemma, annars vore det ju rätt så skoj att jag stod och duschade i vattenslangen medan dom satt uppe på terrassen och åt). Så jag stod där och åmade mig och smörjde in mig i babyolja och dansade sexigt medan vattnet strilade nedför min kropp... eh nej, men det hade också varit kul. Men trädgårdsmästaren som jobbade i huset nedanför fick sig säkert en trevlig avslutning på kvällen ändå, dock väldigt oskyldigt utan åmande och babyolja.

Så kan man ju avslutningsvis fråga sig VARFÖR jag valde att duscha ute... det har jag tyvärr inget svar på. Om jag skulle tvinga ur mig själv ett svar så blir det nog "exotiskt". Haha, ja man får inte roligare än man gör sig. 

Nu tänkte jag laga riktig mat. Bilder kommer. Jag ska nämligen bli bra på att lägga upp bilder. Alltid samma visa och samma löften, aldrig någon förbättring, ja, det låter som Maja Hård.

Dagen då jag blev så glad över en enkel utflykt...

En vecka kvar till något bra och två veckor till något fantastiskt!

Om en vecka lägger sig mitt liv tillrätta igen. Just nu är det bara ett virrvarr och jag förstår inte riktigt varför jag fick för mig att åka ner två veckor innan utsatt tid... jag vet, tjäna extra pengar som jag troligtvis kommer behöva när vi flyttar till lägenheten 31 augusti (YEAH). Men just nu känner jag mig inte särskilt uppskattad tyvärr... sånt är ju aldrig kul. Nu tänkte jag att jag skulle ta en powerwalk med Luna (och som vanligt: är det för varmt blir det aldrig powerwalk, då strejkar Luna) i en timme. Har faktiskt saknat dessa promenader...

Långt inlägg följes av kort och ointressant inlägg

Där ser man vad jag kunde hosta upp, ett inlägg som heter duga skulle jag vilja säga... ja, jag har vääääldigt tråkigt.

Nu tänkte jag ägna ett inlägg om min resa från helvetet. Enjoy.

Det börjar på lördagskvällen, absolut inte ett helvete men där börjar historien. Nåväl. Jag träffade upp alla från zürichgänget och vi hade en underbar middag på östermalm med rosé. Sedan hamnade vi på söder och sedan hamnade vi på F12 i stan. Jag dansade som aldrig förr och fick sota för det, uppsvullna och smärtande fötter hela söndagen. Men så står vi i alla fall där på dansgolvet och helt plötsligt uppenbarar sig en lång blond kille framför mig. Sekunderna går... tick tack tick tack (varför tittar han sådär på mig och vad vill han?!) "Känner inte jag igen honom" - tänker jag. EH JO, det borde jag ju ha gjort på en gång. MIN BROR! Visserligen hade vi talats vid tidigare under kvällen och bestämt att han skulle dit men jag trodde väl att vi skulle höras när han väl var inne. Men där stod han och tillslut började min hjärna arbeta och "Nämen!" och så kastade jag mig om halsen på honom. Natten tillbringades hos min bror som fick ha två flickor i sin säng, inte illa. Mycket varmt. Svullna fötter. Livet lekte. Väldigt trångt. Här myntades även uttrycket "Balettmaja" på grund av mitt otroligt graciösa sätt att föra mig. Och jag sov ungefär 1,5 timmar. Vaknade klockan sju av att Oskars mobil gick igång. I den stunden kände jag nästan att det var värt att missa flyget, men icke. 

Som den kämpe jag är så pallrade jag mig upp och började stöka omkring. Lyckades sminka mitt sömndruckna ansikte och fick på mig gårdagens kläder (eftersom mina två resväskor stod på centralen i ett skåp så var det det enda jag hade att tillgå). Jag kände mig alltså som en vacker prinsessa... eh (läs med sarkasm). Svettig och inte en borste i syne, jag såg ut som ett troll. Påsarna låg som de skulle under ögonen.

Väckte Sanna som sovit där och tillsammans tog vi oss till centralen. Fick ut mina två väskor och åkte med Arlanda express till arlanda (eh ja, det säger väl sig självt). Satt och slumrade till hela tiden, nickade åt alla som gick förbi. Tillslut somnade jag så hårt att jag föll med överkroppen mot knäna och gav hela vagnen ett par härligt underhållande 20 minuter. Kom till Arlanda och skulle checka in. Längsta kön på hela Arlanda naturligtvis... så där stod jag med ett handbagage på 16 kg och en resväska på 20.7 kg. Plus min "handväska" (aka: överfull väska med dator, tidningar, bok, vatten och alla "nödvändiga" saker som jag alltid bär med mig, man kan hitta allt i min väska)... Äntligen var jag framme vid incheckningen och puttade graciöst (läs: med all min kraft) "handbagaget" under disken så inte tanten skulle se den och vilja väga den (hej övervikt). Checkade in resväskan och allt var frid och fröjd.

Kom till säkerhetskontrollen: svettig, trollhår och jag vet inte vad. Konstigt nog släppte dom igenom mig och HÖR OCH HÄPNA jag kom igenom med diverse vätskor som deo, hudlotion osv. utan såndär töntig påse som man ska lägga dom i (snälla kan någon förklara mig exakt VARFÖR man ska lägga dom i påsen?! Som om det skulle hjälpa när jag vill döda piloten med min deo liksom...). SAMT ännu mer HÖR OCH HÄPNA: EN PINCETT!! AHA, det som tydligen är SÅÅÅÅÅÅ viktigt att man inte tar med sig. Allt detta kom jag igenom med, som den lilla ligist jag är.

Kom igenom i alla fall (som sagt: konstigt nog) och började med att gå åt helt fel håll. Kände mig dum i huvudet och som om alla tittade på mig. Så jag fick släpa mitt 16 kg tunga handbagage samt "handväskan" (med en astung mac i) hela vägen tillbaka och sen några mil till. Lyckades komma ombord på flyget också. Tjejen som satt bredvid mig måste nog ha trott att jag var allvarligt sjuk. Jag nös säkert 8 ggr i rad och snörvlade och hade mig, samt att jag svettades som en gris eftersom det var så varmt i flyget... OCH så satt jag och nickade vidare även här på flyget. Sov mig igenom hela flygresan. Missade "tyvärr" snackset som delades ut, en gammal macka.

Kom till Schweiz och där började väl det värsta. Trött som en gris och fortfarande lika svettig. I zürich var det säkert 25-30 grader så jag slutade ju inte direkt att svettas. Svarta långbyxor, svart stickad tröja och converse, jag var verkligen klädd för högsommar...

Köpte tågbiljett och satte mig i godan ro på tåget och längtade till min säng. Tänkte att nu, nu är det inte långt kvar. Där hade jag i alla fall fet-fel. Tåget stannar två stationer innan zürich och högtalaren ropar ut något som jag inte förstår ett dyft av. "Ska alla stiga av eller bara några?" är typ det enda jag fattar och det som ni förstår gjorde ju ingen nytta. Jag fattade ingenting.

Alla stiger i alla fall av och även jag (grupptryck). Släpar väskorna (36 kg + "handväskan") upp och ner, upp och ner för trappor och kommer fel och "nej, här går inget tåg till zürich". Tårarna var nära, kroppen och fötterna smärtade, väskorna vägde sjuhundra kilo och jag kände mig äcklig och svettig. 

Mitt i all denna hysteri kommer en ängel. En snäll kille ser (ÄNTLIGEN, vart fan är alla gentlemän?!?!) ÄNTLIGEN hur jag kämpar med hela mitt liv med alla mina väskor och hjälper mig uppför trappen och senare även in på tåget (överlycklig). Svettas sedan vidare på tåget och äntligen är jag i zürich. Även här hjälper denna kille-utan-namn mig med mitt handbagage... sen skulle han möta upp en vän. Nåväl. Missar ett tram precis och sitter i värmen med mitt nya liv packat i väskor. Kommer på tramet till slut och släpar mina väskor sista biten uppför backen till huset. Då var måttet rågat. Bägaren var nära att rinna över.

Men här slutar inte skiten. Nejnej. Varför ska något vara lätt för mig? Nejnejnej. "A" som jag bor hos i två veckor har skrivit ett sms och förklarat att hon lägger ut nyckeln i mitt fönster. Okej tänker jag och letar i 30 minuter. Jag tänker att jag är säkert för trött för att se den... letar vidare. Tillslut tänker jag att hon kanske har lagt den någon annanstans eller glömt bort det, men jag kollar i brevlådan och TADAA där ligger skitnyckeln.

Sen sov jag till klockan 18.00.

Ha-ha-ha, vilket skämt!

Ja, det trodde ju jag - att jag skulle få njuta av en promenad i vackra zürich såhär på kvällskvisten. Superväder hela dagen, varmt som sjutton och då tänker man ju att kvällen ska bli lika fin. Trots att de mörka molnen hopade sig redan runt 19.00 så tänkte jag att "va fan, det blir bra ändå, inte börjar det regna väl". Det gjorde det...

Jag hade gått nedför zürichberget i ca 2 minuter och sen börjar det droppa och tillslut ÖSREGNAR det. Jag tog tram resten av vägen, gick in på coop och köpte deo och åkte hem igen. Så spännande blev min måndagskväll. Och svettig var jag, svettig och ofräsch. Sjukt dålig måndag alltså.

Det här med att njuta ensam...

Känner mig ensammast i hela världen. Nejdå. Det är jag ju inte. Jag ska nog ringa mamma sen och prata lite men nu känner jag att jag måste gå runt i zürich city och bara njuta... ENSAM. Märk väl att jag är helt ensam och såååå komfortabel med det. Eh. Ungefär lika komfortabel som jag är i den här fruktansvärt fuktiga och varma luften. Lyckligtvis har jag också tagit på mig spetstrosor som skaver sönder mina lår i värmen, mamma har alltid rätt och nog visste jag att dessa trosor någon dag skulle straffa mig på ett eller annat sätt. 

Nu: promenad ner på stan... och njuta av min ensamhet. Jag kommer nog drömma mig tillbaka till den här tiden om ca en månad då jag och Sanna har bott på varandra i två veckor, haha. Nej, det blir nog bra det med... saknar henne här i zürich... jäklar vilken hemkomst hon ska få när hon kommer! DUNDER OCH BRAK ska jag ge henne!! Och det är bara en vecka kvar vilket vi konstaterade i lördags innan utgång. Jag kände att tårarna var nära, jag som hade trott att det minst var två veckor tills hon kom (där ser vi hur bra koll jag har på allting) och tadaaa så kommer hon med en underbar överraskning. Tisdag 25/8 är jag överlycklig!

Nämen se där, jag har ju en blogg också...

Hoppsan, mitt i sommarstressen (ooh vad jag har stressat, eh nej) så har jag "glömt bort" min egna älskade blogg. Såhär kan det ju inte gå till. Status: tillbaka i zürich.