Mina nya byxor... för stora dock...

Shysst häng hörru...

Puss

Kom ihåg att jag ska skriva om:
- Fredagens bravader
- Söndagens vandring
- Och mina nya assnygga byxor

Hoj

Har jag dött eller vad? Nej, jag har bara haft mamma och pappa på besök. Det var jobbigare än vad jag kunde tro, vi har verkligen haft det jättebra och skitkul, men guuud vad vi har hunnit med mycket... orka berätta. Har ni saknat mig?

Vi hann med att färga mitt hår också, blev lite blondare och mindre röd. Mycket trevligare.

Saker och ting återgår till det normala här. Barnens höstlov som varat i 2 ½ vecka är över nu och idag började dom skolan. Inga mormor&morfar är här, eller mina föräldrar, nu är allt som det ska igen. Rätt skönt faktiskt, man kommer in i en bra rytm när allt är som det ska...

Nu ska jag duscha och fräscha till mig, och bädda sängen, suuuck.

Haha, kära mamma

Mamma och pappa kommer hit till zürich ikväll :) Vilket är skitkul... men det här möter mig på min mail när jag loggar in:

"Min Mobil kanske inte fungerar utomlands...inte pappas heller förmodlingen. Den funkade inte i Tallin eller Riga, tror jag mig komma ihåg.I SÅ FALL möts vi på Stationen, vid spåret eller UNDER klockan ca 23,00-23,30 eller ?"

Eh, alltså, det här kan ju bli jävligt kul... undrar om vi hittar varandra ikväll överhuvudtaget. Suck.

Men nu måste jag städa i alla fall, annars blir inte mamma glad när hon kommer. Så, nu sätter jag fart!!

Traumatiskt samtal

Jag har precis haft det mest traumatiska samtal. Första gången sen jag kom hit som jag pratade med Anna. Samtalets tre första minuter bestod av "Hej" "hulk" och en hel del gråt. Sen bestod samtalet av underbart och lite skrattgråtande. Åh... sen hörde jag Elin och Sandra i bakgrunden (kompisar) och då började jag gråta lite till.

Sigh. Underbart var det i alla fall, men traumatiskt. När man inte har hörts på så länge och sen helt plötsligt...

Les blondes

Alltså, jag förstår verkligen inte vad som är så fruktansvärt exotiskt med blont hår. Jag är ju fan inte ens helblond. Alltså, byggarbetarna när man är ute med Luna, det är ju som om dom aldrig har sett en kvinna förrut. Nu låter jag ganska... vad heter det? Självgod?

Idag i alla fall, när jag var ute med Luna (har jag något annat liv här än med Luna? Verkar inte så) så stannade en sportbil typ ferrari eller något sådant, låg jävel, röd såklart osv. Ut stiger en gubbe och börjar fråga mig om någon väg. Jag tar upp min lilla karta som jag alltid har till hands och börjar visa vägen. Sen står vi där och pratar och han bjuder ut mig på en drink. Juw. Alltså, vem bjuder ut en 19-årig tjej på en drink? En gubbe. Säkert 40 år... alltså varför? Gud va han svamlade också...

Jaja.

Mini-mamman

"Mamma, jag måste ta och avsluta... Luna har hållit på och skälla där uppe jättelänge och jag måste stänga av tvättmaskinen."

Jag har blivit en mini-mamma. Jag har blivit en såndär fånig hundägare. Och jag äger inte ens hunden. Luna skäller uppe och jag springer genast upp för att se hur det är. Och så följer hon med ner och lägger sig på mitt köksgolv. Och ligger där. Jag tror hon trivs här nere hos mig, jag trivs i alla fall med hennes sällskap. Även fast hon är lite gnällig ibland.

Mera mini-mamma snack. Idag när jag och Luna var ute och gick uppe vid skogsbrynet (HAHA va fult ord) kom hennes nya bekantskap. En 7 månader gammal valppojke som heter Spikee. Världens sötaste är han.

Herreguuuud hör ni hur jag låter eller?

Ett försök tilll blogginlägg

Jag har så mycket att skriva om. Men när jag väl sitter här och ska försöka få ner lite saker på bloggen så får jag inte fram något alls... vad var det som var så kul som jag skulle skriva om?

Jaja. Jag kan ju börja med att skriva om vad jag har gjort idag. Jag har gått ut med Luna. Punkt. Hah, nej jag skämtade. Jag och Luna har åkt spårvagn, jag tror att hon gillar det faktiskt. Det trodde jag att hon inte skulle göra, första gången var det lite läskigt men nu är hon värsta stadshunden och skuttar vant på spårvagnen när vi går på... hon tycker verkligen inte om att åka bil så jag trodde att det skulle vara samma med spårvagn... men icke. Vi tog i alla fall spårvagnen uppför berget och gick omkring och gick hem sen. Roligare än så blev det inte. Sen så har jag varit trädgårdsmästare också. Jag har plockat ogräs på balkongen. Huruvida det ingår i en aupairs arbetsuppgifter eller ej, jadu... men fyfan vad äckligt det var. Så fort jag lyfte på en kruka så kröp flera tiotals kackerlacksliknande äckelbaggar fram och äcklade sig. Samtidigt som jag hade hundra spindlar i ögonvrån och bakom och framför och överallt. Förstår ni situationen för mig? Kan vara det värsta scenariot faktiskt... insekter och spindlar, äcklig jord... ja... ni förstår...

Sen på kvällen har jag träffat Sanna... sedär... jag fick ju ner några rader. Tvivelaktiga men ni får nöja er.

"Do you want to buy something?"

Ja, jag lär mig nya saker varje dag, som jag sa till mamma. Idag lärde jag mig vart man går för att köpa lite knark.

Det var såhär att jag var ute och gick längs floden Limmat, som rinner genom stan, och fotade lite här och där med min nya kamera. På andra sidan floden såg jag en park som såg mysig ut så jag tänkte att dit ska jag gå sen, vilket jag gjorde. Och innan jag knappt har hunnit gå in genom grindarna till parken kommer en man fram till mig och säger något... jag svarar honom så bestämt jag kan (helt panikslagen, jag har en nyköpt systemkamera i handväskan!! är det enda jag tänker) att "kan du ta och lämna mig ifred". Vilket han inte gör. Nehe, vad trevligt. Så frågar han "do you want to buy "something"?" Eh, ja jag vill att du lämnar mig ifred men inget "something", tack ändå. Så ser jag mig omkring i parken, jaha, heeeelt fel ställe att vara på Maja. Överallt sitter grupper av ungdomar och allmänt skumma personer, samt alkolister... jag bara väntar på att någon ska komma fram igen och erbjuda mig "something". Men nejdå, jag klarade mig helskinnad ur parken, fast några testestoronstinna pojkspolingar visslade och ropade något efter mig... jadu... Nu vet jag vart jag ska gå om jag vill köpa knark alltså, men jag vet också vilket ställe jag ska undvika hädanefter.

Det finns faktiskt många skumma ställen här i zürich, ett exempel är ju biografer med porr 24h/7 days a week. Sen har vi ju langstrasse, en gata där jag kan gå och ställa mig med porrig blick och bli erbjuden pengar för lite sex, why not? Fast det området håller på och städas upp, fler och fler klubbar öppnas där och ja, det går uppåt tydligen.

Godnatt.

Kameran

Haha, jag är helt euforisk. Har precis suttit och lekt med kameran och det är helt fantastiskt, ungefär sà skulle jag beskriva känslan. Jag är gladgladglad!! Oh, den är sà fiiin... men jag kom ju pà att jag inte har nàgon väska! KUUUUL. Dà är det bara att slänga ut flera tusen igen dà... eller en tusenlapp. Vart hittar man billiga kameraväskor i zürich? Och snygga? Varför görs inga snygga väskor? Alla är ju sà manliga och sjukt tràkiga... varför?

Luna

Tur att man har Luna. Nu har jag satt pà larmet i hela huset förrutom i min lägenhet, och stängt in mig och Luna pà mitt rum. Känns tryggt och bra... annars är det rätt nervöst att ha henne uppe ensam och jag här nere, om hon börjar skälla tror jag att det är inbrott. Men nu ligger hon sà fint pà mitt golv...

Idag släppte jag förresten henne lös för första gàngen uppe vid skogen/ängen. Det var en helt ny upplevelse, hon skällde ingenting pà andra hundra, hon kom när jag ropade, vi hade jättekul. Det här ska vi göra om!

Aaaaamen

Jahapp. Luna är ute i trädgàrden och väcker eventuellt sovande grannar... själv försöker jag hitta en slags manual pà svenska... det gàr ej sà bra. Hum...

--- lite senare.

AMEN SNÄLLA!! Kameran är tydligen sà ny att det inte ens finns kopior pà manualen ute pà internet... amen... suck...

Jag fick tillslut in Luna fràn trädgàrden...

Woooow, manualen finns pà fyra spràk, gissa vilka!

Batteriet är pà laddning. Jag är laddad. Men objektivet luktar kattkiss... men det ska väl vara sà antar jag. Eh. Jaja, mindre petitesser. Och jag kan ju välja vilket spràk jag vill läsa instruktionerna pà, ja minsann, jag har heeela fyra spràk att välja pà, franska, tyska, holländska eeeeeeeeelleeeeeer ITALIENSKA!! WOOOOW. Jag som inte egentligen behärskar nàgot av dessa spràk... det här lär ju bli spännande. Men man kanske kan ladda ner en manual pà svenska pà canons hemsida? Eh, det hoppas jag.

Men annars har jag alltid hört att man lär sig bäst genom att själv testa... och trycka... jadu... tur att jag i alla fall har haft en canon eos 350d pà fotokursen, den màste ju likna min eller hur? Men vaddà? Det här kan ju jag, jag behöver ingen manual, jag har aldrig i hela mitt liv läst en manual, varför ska man det? Man kan ju alltid börja med att fnippla själv... brukar funka.

Ah, jag kissar pà mig!!!

Nu tror jag att det stàr att jag fàr komma och hämta den!!! SYSTEMKAMERAN!!! AHHH... jag kissar i byxorna av upphetsning!!!

Kort och konsist:
"Hello, yes you can come and pick your order up.
Sincerely
Sabrina Fuchs"

Jag antar att jag ska dit dà... :) Yeeehooo. Ciao.

Jikes...!

Okej, vad har jag gjort? Har jag gjort en beställning? Vad ska jag göra nu? Kommer paketet hem eller ska jag hämta det nàgonstans? Oj... det här var jobbigt.

Jag har precis försökt göra en beställning av kamera nu pà internet... sà som hon i affären sa att jag skulle göra (om jag skulle köpa den i affären sà kostade det 10% mera... vafan?)...

--- senare

Vojjvojj. Jadu. Nu har jag suttit med min lilla ordbok och översatt diverse texter som jag tror är viktigt att jag förstàr... jag förstàr ingenting. Eller lite. Jag tror att jag kan slappna av ett tag. Dessutom skickade jag ett mail pà engelska i förebyggande syfte sà att jag kan försäkra mig om att jag har gjort rätt nu... jikes, jag är nervös. Tänk om jag har gjort nàgot fel? Tänk om jag har beställt typ femtio systemkameror eller nàgot... nej det har jag ju inte. Men nàgot kommer att ha gàtt fel, jag känner mig själv. Aldrig gàr nàgot helt bra.

Undrar just hur làng tid det tar innan jag kan hämta den... om jag nu ens ska hämta den... hum... det här är spännande.

Fortsättning följer.

Das familj

Hoj. Hade nyss ett jättemysigt samtal med 60% av familjen Hàrd. Syster, pappa och obligatoriska mamma. Alla pratade i mun pà varandra, skämtade och skrattade. Jag kände mig som en i familjen, haha. Det är jag ju ocksà, men lite längre bort än resten. Oh vad jag längtar till jul. Tänk att jag ocksà ska fà komma hem och bli omhändertagen, som mina syskon har blivit i flera àr. När man inte bor hemma fàr man komma hem pà julen och bara vara... bor man hemma däremot, dà màste man hjälpa till och vara aktiv. Men nu bor jag inte hemma längre, alltsà behöver jag bara vara...

Nu är jag ännu mera upphetsad över min kamera. Màste nog ta och beställa den nu... om jag nu kan tyda beställningsformuläret pà internet, det är pà tyska och jag förstàr typ ingenting. Tur att jag har min ordbok...

Min dag

Idag har jag städat och städat och städat Lulus rum. Tillslut blev det ordning. Sà, nu har jag berättat det tràkiga jag har gjort.

Det lite roligare är när jag slutade. Jag hade letat upp en fotobutik pà internet som hade en systemkamera, canon eos 1000d för den som är intresserad, till bästa pris. Sà efter att jag slutat idag sà àkte jag spàrvagn och irrade runt ett tag och tillslut hittade jag den, affären alltsà. Sen stod jag och petade lite pà kameran och tryckte och hade mig i tio minuter, alldelens rosig om kinderna var jag. Ska jag eller inte? Joooo, nog ska jag? Ajooo...

Och kvällsmaten för mig blev äggmacka... med kalles förstàs. Och te. Oj, ett sànt där jätteoinspirerat inlägg igen.

Ett brev

Hela dagen har jag gàtt och sugit pà en karamell. Eh, alltsà njae, det är mera som ett ordspràk. Karamellen är att jag har fàtt brev hemifràn... det finaste som finns. Och nu har jag öppnat det, och det innehöll ett faktablad (???), ett brev fràn mamma, ett brev fràn pappi och sen foton. Har ännu inte kollat igenom fotona eller läst breven, jag ska suga pà karamellen ett litet tag till...

Sen har jag varit i kyrkan, alltsà det är ju ingen kyrka, snarare en lägenhet, stor. Men nog fick jag min efterlängtade kaviar-ägg-macka. Yuuuummie.

Visst är playlistan skitbra förresten? I know...

Sonntag

Idag var jag och Sanna kulturella. Men först började jag dagen med att försova mig, och det var inte med smà màtt. Jag vaknade 12.20 och skulle träffa Sanna 12.00 nere pà stan. Sen missade jag precis en spàrvagn sà jag var tvungen att stà och vänta pà en ny och vips sà var jag jäääätteförsenad, klockan hann bli 13.00 innan jag var vid Sanna. Ooopsie.

Sen gick vi och skulle gà pà museum. Vi kom till entrén och hann gà pà toa, sen kom vi pà att nej, idag orkade vi helt enkelt inte vara sà pass kulturella. Vi gick därför till Grossmünster istället. En stor kyrka här i zürich med ett utsiktstorn som hette duga. Man sàg i princip hela stan ifràn tornet och dessutom var det klart och soligt idag sà man sàg alperna. Grymt vacker dag. När vi skulle gà upp i tornet var jag först lite kaxig och fràgade Sanna om hon var höjdrädd. Haha, tänkte jag, nu ska vi se här. Sen blev jag inte sà kaxig längre. Jag hade panik de sista trapporna upp, mamma och pappa dit màste vi gà... jaja, men det var värt det.

Efter det äventyret gick vi och köpte lite smàtt och gott och satte oss vid sjön pà en parkbänk och kollade pà människor och alperna (hur sjukt är det att man kan sitta mitt i en stad och kolla pà alperna, som ser ut att ligga inte mer än nàgon kilometer ifràn stan...?).

Sen skulle vi àterigen bli kulturella men àngrade oss igen. Trötta och sà var jag kissnödig.

Imorgon är det svenska kyrkan igen. Hoppas pà kalles kaviar macka m. ägg!!!!

Frisyr

Ibland saknar jag min lugg. Som idag, när en jättefin lugg gick förbi mig pà gatan. Dà vill jag springa till första bästa frisör och klippa lugg, men sen tänker jag rationellt och kommer pà att jag inte alls vill ha lugg. Dà màste jag faktiskt börja spendera tid med mitt hàr och börja platta det och hàlla pà, nej det orkar jag verkligen inte. Men jag funderar faktiskt pà att permanenta hàret... haha tänker ni. Skulle jag ocksà gjort om jag hörde att nàgon skulle permanenta hàret. Det känns väldigt 80-tal och pudelfrisyr... ungefär sà tänkte jag när Jonna skulle permanenta hàret för hundra àr sedan... men söt blev hon. Inte alls pudel.

Jag vill ha vàgigt hàr... typ som sà jag hade pà studentveckan... sista dagen, innan jag äntligen tvättade det (hur sjutton höll det sig fräscht???), dà var det perfekt... bara smà-vàgigt. Inte burrigt eller konstigt, men med shysst volym och bättre än det jag har nu, vad har jag nu liksom? Platt och konstigt. Ibland om jag har otur blir det konstiga vàgor lite här och där, inga fina vàgor utan konstiga helt enkelt.

O'bojj!!

Här kommer ett skepp lastat med foton!! Orkade inte lägga upp dem igen här sà ni fàr kika pà mitt album i facebook... kika HÄÄÄÄÄÄRRRR!!!

Ohoj kära mor och far och ej att förglömma, er andra

Idag har jag varit ute pà stan och pà Ikea. Mit Sanna. Det betyder "med Sanna". Jag började dagen själv med att strosa vid Bürkliplatz där det varje lördag är stor marknad där folk hyr stànd och säljer sina gamla saker, vilket jag har berättat förrut, men det gör väl inget att färska upp minnet. Jag älskar i alla fall att gà där... det har inte sà mycket att göra med att köpa gammalt skit... vilket man kan tro, varför gàr man annars dit? Men nej, det har att göra med själva eh, hur ska jag förklara detta? Hum. Jo, alltsà, det är samma sak som när man gàr upp pà sin vind eller upp pà nàgon annans vind, det finns alltid massa roliga gamla saker, och det är ofta minnen och sà vidare kopplat till grejerna. Jag sàg till exempel en gammal tant som sàlde lite smàtt och gott, bland annat en gammal, gammal luggsliten nallebjörn. Det kanske hade varit hennes när hon var liten, det är ju rätt coolt att tänka. Eller jag tror inte att ni förstàr mig. Men det är typ som att fà snoka i nàgons liv och hem. Det är ju alltid kul, right?

Okej, ni fattar ingenting. Men jag älskar bürkliplatz ändà... det är mitt favoritställe i hela zürich! Det är ett stort omràde sà man kan vandra omkring där i timmar om man sà vill.

Sen käkade jag lunch med Sanna pà Manor, mycket trevligt som vanligt. Àt däremot en skiiiitäcklig efterätt. Fyfan (ja mamma, här màste jag svära, tänk, jag har ju annars blivit sà duktig pà att undvika svordommar i denna blogg, eller hur?) va äcklig den var!

Sen àkte vi till Ikea och jag shoppade Marabou och salt sill (godis, inte riktig sill). Sen kollade jag pà systemkamera pà europas största elektronikaffär. Àh vad jag vill ha en systemkamera. Det är en helt annan känsla när man tar foton. Och att man kan sköta inställningarna och sà vidare själv... ställa in och trixa.

Bilder kommer nog om nàgon timme eller sà... det tar ju sàn tid med denna dator, det är därför den här bloggen är sà bildlös. Man kan inte slänga in nàgon bild man tagit dà och dà utan det tar minst en timme att fixa in allt. Suck. Nu ska jag docka bildbomba er... snart... om en timme eller sà... have patience...

Det finns inget dàligt väder!!!

Det finns inget dàligt väder, bara dàliga kläder... som pappa skulle ha sagt. Och dàliga skor förstàs... vad har man för skor när det regnar? Gummistövlar ja... men seriöst?

Sista ordet

Det känns som om huvudet fàtt sig ett slag. Jag är sà trött att jag ser dubbelt och huvudet känns som bly. Vad är det jag hàller mig vaken för? Vad väntar jag pà? Bättre väder? Dà fàr jag vänta länge, eller tills pà söndag. Lika bra att gà och sova...

(alltsà, sàret pà fingret? Vad och när? Hur och varför? Va? Nääär?)

Förkyld? Igen?

Nejnejnej. Nej. Hàller jag pà att bli förkyld igen? Jag har ju knappt lyckats bli frisk fràn första slaget. Fast jag är inte förvànad, en timmes promenad igàr (eller var det imorse? jag har absolut ingen koll pà dagarna här...) i spöregn och en timmes promenad idag dà det haglade/regnade. HAGLADE! Vad är hagel egentligen?

Ja, nu är jag sà fruktansvärt trött i alla fall sà nu ska jag sova, tror jag. Godnatt tänker jag säga i alla fall, i förberedande syfte.

Freitag

Hoj gott folk. Oj förresten, nu sàg jag precis att jag har ett jättestort sàr pà fingret som blöder er massa. Oj. Där ser man. Värsta djupa köttsàret. När och var lyckades jag med detta? Jag är inte förvànad över mig själv längre... suck...

Imorgon har jag en lunch-dejt. Klockan 14.00 ska vi träffas vid swarowski-affären. Men bli inte helt i trasorna nu gott folk, det är bara Sanna, haha, men det är ju inte sà bara. Vi ska gà och käka pà Manor, ett varuhus där de har ett riktigt kul matställe högst upp i byggnaden, fantastisk (hej tant) utsikt över stan och bahnhofstrasse (största gatan med alla butiker) och det är billigt. Finns allt möjligt som man fàr plocka själv, och sen betalar man för det man har tagit. Frukt, smoothies, pasta som tillagas framför ögonen pà dig, pizza, mackor, vegetarisk buffé, salladsbuffé, kött, kyckling, osv.osv. Allt tillagas framför ögonen pà dig! Perfekt lördagslunchställe...

Idag köpte jag en jättefin skjorta. Om jag skulle beskriva den (och nämna ordet syrenlila) skulle jag sätta mig själv i klistret, den är superfin jag lovar!!

Min stora tv-debut

Hoj. Om ni har den schweiziska tvkanalen SR hemma sà kan ni se min tv-debut ikväll kl. 22.20. Jag ska i alla fall sitta bänkad och skämmas över mig själv. Jag känner pà mig att det kommer komma nàgra härliga närbilder, kameramannen hade nämligen sin stora kamera upptryckt i ansiktet pà oss flera gànger... detta bàdar inte gott.

Programmet heter "Aeschbacher" eller nàgot liknande och är tydligen ett stort program här i schweiz. Det här ska bli spännande, fem minuter kvar...

Dagis

Genom Cornelis V. sà kom jag in pà "Teddybjörnen Fredriksson". Och dà kom jag pà làten "vem kan segla förutan vind". Det är den mest sorgliga làt jag vet. Och har alltid tyckt. Vem fick för sig att skriva en barnlàt, en vaggvisa, och sen skriva den här làten? Vem vill utsätta barn för det här? Vi sjöng den pà dagis, hur kul tror ni det var? Undrar om jag grät?

Mitt tydligaste minne ifràn dagis var när jag och barnen badade i en inomhusplast-pool och plötsligt rusade alla upp ur poolen. Jag satt lugnt kvar där och plaskade vidare och undrade vad den stora upphetsningen var kring. Det visade sig att en kille hade spytt i poolen. Dà gick jag ocksà upp.

Jag har egentligen rätt okej med minnen fràn dagis. Det är ju coolt tycker jag, med tanke pà att jag numera knappt kommer ihàg vad jag àt igàr till lunch...

Pippis pappa?

Nu har jag börjat med tyngre saker. Vi snackar Cornelis Vreeswijk. Lever han förresten? Han sàg ju ut som Pippi Làngstrumps pappa juh... det är nu ni ska kommentera att "halllàe, det var ju han som spelade Pippis pappa"...

Lisa Ekdahl

Okej. Jag var ju helt enkelt tvungen att lyssna pà en làt med bara Lisa Ekdahl. Kommer ni ihàg làten "vem vet"?

"Vem vet, inte du, vem vet? Inte jag, vi vet ingenting nu, vi vet inget idag..."

Jag màste säga att det är rätt klatschig ändà... inte sà att man vill köpa skivan, men jag kan nog lyssna klart pà hela làten i alla fall. Trots att hennes röst är lite smàovanlig.

Usch jag orkar inte med mig själv just nu, det här inlägget blev ju ocksà rätt torftigt och tafatt.

"Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör"

Jag blir galen. Jag vet inte hur mànga gànger jag har försökt att börja skriva nàgot, och nog har jag massor i huvudet som ska ut, men det gàr bara inte.

Just nu sitter jag i alla fall (bra början där) och lyssnar sönder mina öron pà Lars Winnerbäck. Husguden. Fasen va han kan skriva.

Nej, det här gàr inte mera. Jag kan inte skriva. Lars kan, men inte jag. Vad är det med mig? Suck. Jag försöker verkligen ploppa ut fina roliga meningar och bra text, men ni ser ju själva, eller hur? Det här gàr ju inte. Det märks ju att det inte gàr, det ser ju förjävligt ut.

Vad är det med Lisa Ekdahl egentligen? Lyssnar nämligen pà en làt med Lisa E och Lars W... och hon làter ju för sjutton som om hon har en papegoja i halsen... vad är det med det? Làter hon sà när hon pratar ocksà eller?

Nej, nu ger jag upp. Gàr inte att trycka ut mera ord ur mig just nu...