söndag 7 september 2008

Jihoooo-dagen

Okej. Igàr var jag lite loj. Ungarna sparkade varandra och skrek sà jag slängde dom i säng och gick ned till mig för att läsa lite. Ensam. Sà ensam kände jag mig. Vad har jag gett mig in pà? Funderade jag. Hemifràn i ett àr, vem kommer pà att göra nàgot sànt? Tydligen jag.

Och imorse när jag vaknade regnade det, öste ner gjorde det. (svordom) tänkte jag. Kul liv. Men jag käkade frukost och plötsligt var vädret okej igen. Jag tog min väska och trallade ner till spàrvagnen för att àka till enda shoppingstället i hela Zürich som har öppet pà en söndag "Shopville". Där spatserade jag runt och gick in pà en klädaffär. Plötsligt hörde jag tvà tjejer som kaaaanske pratade svenska. Jag spetsade genast öronen och tänkte att om de verkligen pratar svenska ska jag gà fram och störa dom. De pratade svenska. Jag gick fram och störde dom. Det visade sig vara ett smart drag, guess what?! Bàda tjejerna var fràn sverige, jobbade som aupairer och där tar inte sagan slut. Ena tjejen var fràn Rättvik, tvà mil ifràn Lek,sand där jag bor. Heeelt sjukt. Världen är sjukligt liten, det kanske finns nàgon ovanför oss som tycker om att leka med oss...? Vi bytte nummer och sa att vi skulle träffas nàgon dag.

Nàgon halvtimme senare möter jag dom inne pà Migros (mataffär typ) och de föreslàr att vi ska ta en fika. Great tykte jag. Sà vi letade fram ett starbucks där vi satte oss och tog lite fika, jag drack en jättegod varm choklad och en god macka. Sen gick vi runt gamla stan och en bit längs sjön...

Nu är allt tipptopp igen. Äntligen var jag inte ett ensamt utanför-UFO pà stan, jag hade tvà tjejer som jag kunde prata med och inte alls verka utanför samhället. Vilken skööön känsla. Jag hade verkligen en jättebra dag helt enkelt. Àh jag äääär glaaad. Tack och lov. Nu kan jag fortsätta mitt liv här i Zürich med i alla fall tvà reko tjejer. Fast jag saknar er där hemma inte mindre för det...

Pusspuss

1 kommentar:

Anonym sa...

Gud vad kul! :) Jag är sååå glad för din skull. jag vet precis hur det känns när allt är sådär ensamt och hemma känns så långt bort. Du är visserligen LITE längre hemifrån än jag men jag kan tänka mig att känslan är ungerfär densamma. Jag längtar efter dig jättemycket och ser fram emot chokladen till jul ;) Love U<3