Och där gick alarmet igàng ja!

Jahapp. Sà har man satt igàng sitt första husalarm. Där ser man! Det här kommer ju inte gà, jag bara väntar pà att jag ska slà sönder nàgon tallrik (som inte finns att köpa längre!!).

Jag skulle gà ut med Luna och allt var frid och fröjd. Jag var nöjd att jag hade dubbelkollat alla dörrar, balkongdörrar, fönster osv som kunde dra igàng ett alarm. Allt var ok. Sà jag satte igàng alarmet, "lät det inte lite konstigare än vanligt? tänkte jag. Neeejdà, allt är säkert bra". När jag gàtt ut ur dörren stannade jag för att höra att larmet satts pà ordentligt. Helt plötsligt gàr världens alarm pà. Jag spärrar upp ögonen, helt panikslagen och làser upp dörren igen och rycker upp den.

Herregudherregudherregud. VART SKA JAG TRYCKA?????? Panikpanikpanik. Eh, alltsà eh.

Làt se... jag slàr in koden panikslaget. Alarmet slutar.

Astrid berättade tidigare nàgon vecka om när hon och hennes man var hemma med barnen och ett tyst alarm hade satts pà. Helt plötsligt plingade det pà dörren och där stod en fullt utrustad säkerhetsman, bakom honom stod 10 till, armerade till tänderna, knappt sà att ögonen syntes under all utrustning... ungefär den här bilden hade jag i mitt huvud den närmaste timmen.

30 sekunder efter att jag lyckats slà av larmet ringer telefonen.

- Gryetzi!! Det här är Securitas Direct (fast pà tyska).
- Ehhh... ehhh... alltsà... do you speak english?

Och samtalet flöt pà. Jag försökte förklara att jag var au-pair hos familjen och att jag hade ràkat trycka igàng alarmet pà nàgot vis när jag skulle ut med hunden, det räckte tydligen som förklaring och vi la pà. Jag väntade hemma för säkerhets skull ett litet tag till sà att jag skulle vara där och förklara händelsen om det möjligtvis skulle dyka upp fullt utrustade (med vapen, snuskhumrar) män... herregud. Vart ska det här sluta? Jag är fullt medveten om min klumpighet, men de senaste veckorna har jag tagit priset... suck...