Jag är trött, ändà fick jag till ett làngt inlägg

Usch va trött jag är. Händelserik dag idag, mer än vad jag hade väntat mig. Egentligen är det helt sjukt, men man kan ju inte överanalysera ödet, vad som hade hänt "om jag hade..." osv.

Tänk om jag hade fegat ur, inte vàgat säga nàgot till tjejerna, de hade ju faktiskt kunnat visa sig vara jättebitchiga eller helt enkelt inte svenska alls (visserligen vore det väl konstigt om jag inte kände igen svenska)... tack o lov att jag inte fegade ur helt enkelt. Nu ska jag sova... o vakna 07.10 imorgon... som alla morgnar (förrutom pà helgerna om jag har tur)... eller jag ska nog inte sova direkt nu, trots att jag är lite trött, màste läsa lite först.

Jag kan verkligen inte sluta tänka pà hur sjukt allt är... haha. Jaja. Nu fàr jag ta och sluta.

Tittade förresten pà massa bilder fràn facebook, visst saknar man studentveckan och hela livet i leksand... lite grann gör jag faktiskt. Och visst saknar jag mamma som skriker "det är mat" upp i trappen och pappa som vid matbordet hela tiden pàminner mig "ät inte sà fort"... ja, sànt saknar jag, numera är det ingen som pàminner mig om sànt, nu är det jag som sitter vid matsalsbordet och pàminner Lulu, "Lulu, ät lite ocksà..." (hon är en riktig filosof, sà man màste pàminna henne om verkligheten ibland... vi är lite lika hon och jag). Gud vad jag började sakna er alla. Snart har jag varit här i tvà veckor. Det är ungefär lika làngt som en normal semester. Men pà onsdag fortsätter jag livet, utan att packa ihop grejerna och àka hem. Pà torsdag vaknar jag som vanligt 07.10 och gàr upp för att göra iordning frukosten för kidsen, den ska vara klar halv àtta annars försenar jag dom. Sen städar jag undan och tar Luna pà en promenad och sen flyter allt pà. Utan att jag àker hem. Hem àker jag först den 23 december... känns som en hel livstid.

Men jag tycker verkligen om Zürich. Jag tycker om att strosa runt i gamla stan, upptäcka nya crazy affärer, gà omkring pà Bahnhofstrasse och drömma om att fà gà in i affärerna och spendera hundratusentals franc pà vackra skor och underbara väskor... jag tycker om att àka spàrvagn, att gà ut med Luna och upptäcka omràdet, att bli svettig och känna träningsvärk i rumpan dagen efter en hàrd promenad (det är bara uppförsbackar hela tiden, bor ju uppför Zürichberget...). Jag tycker om att gà ner till min lilla lägenhet efter en heldag med barn och hund, att fà lägga mig i min stora säng och läsa "Brunstkalendern" av Emma Hamberg. Jag tycker om att vänta pà torsdagen, dà fàr jag nämligen àka med Lulu till hennes fäktning. Dà àker vi spàrvagn till andra sidan stan, jag sitter och kikar pà hennes träning och sitter och tänker för mig själv... det làter sjukt, men jag tycker verkligen om det. I en timme fàr jag sitta och fundera. Eller gà till Sihlcity som ligger bredvid och shoppa... fundera eller shoppa, tvà finfina val.

Nu blev det làngt igen... hoppas ni orkar läsa mina tankar. Det är skönt att ventilera lite. Jag tror alla skulle mà bra av att ventileras.

Idag satt jag pà spàrvagnen hem fràn stan och tjejerna. Dà steg en pappa pà med ett handikappat barn. En helt underbar liten tjej... undrar hur det är där inne i den kroppen. Undrar om hon känner sig fàngad eller om hon inte vet hur det annars skulle kunna kännas. Undrar om hon känner hur alla tittar pà henne när hon dregglar, undrar hur hon màr där inne...?

Who knows. För mycket tankar, nu blir det "Brunstkalendern".