Du har inte skadat dig va?

Mycket trevligt igår. Nu till det jag tänkte skriva om.

Sanna gick ut och sprang för ett tag sen, så jag tänkte att nu jävlar ska jag också ut. Jag sprang bara en kortis pga mina benhinnor och rädslan av att jag ska behöva halta omkring ännu mer.

När Sanna kommer tillbaka och ser att jag redan är tillbaka och nyduschad är det första hon undrar:

- DU HAR INTE SKADAT DIG VA?!

Så vanligt är det att jag skadar mig, jämt, när som helst, i tid och otid, passande och opassande. När jag går ut och går, när jag går till jobb, när jag är på jobb, så fort någon ger mig en kniv i handen, så fort jag ska röra mig någonstans så kan man räkna med att något kommer hända... så är det bara och jag börjar sakta men säkert acceptera det faktum att vissa är födda med lite mindre lycka i livet. Jag inbillar mig att "otur i varje sekund av mitt liv - tur i kärlek".... vilket heller inte stämmer så fruktansvärt bra...

Geneve var en riktigt bra mini-semester. Så skönt att komma bort från zürich och dubbelt så skönt att komma tillbaka efter en dag borta. Hemmavan.