Fel tid i månaden alltså...

Igår kväll och idag har jag kännt mig deprimerad. Igår kväll var det som värst. Låg och hade sån ångest att jag nästan fick panik när jag skulle sova. Vet heller inte varför... eller jag visste inte. Idag kom jag på det, det är ju en viss tid i månaden (ja, jag skulle kunna nämna det vid namn men helt ärligt så försöker jag hålla en viss nivå i bloggen - HAHAHAHAHAHA)... det är därför som jag är så nere, gissar jag åtminstone.

Sen hände det en mindre trevlig sak idag, som jag skrev tidigare, skrev ingen förklaring, men känner att det räcker om jag skriver den förklaringen till mamma. Men fyfan vad skönt det ska bli om 1.5 månader... såhär utnyttjad, kränkt och liten har jag aldrig någonsin ens varit i närheten av att känna mig. Jag känner inte igen mig i det här huset. Hon som står framför kvinnan och bara ler och nickar och "ja ja ja ja visst gör jag det, såklart, inga problem, sure, det fixar jag" och inte bryr sig om att ens höja på ögonbrynen, JAG ÄR INTE EN SÅN SOM HÅLLER KÄFTEN - men varför beter jag mig som om jag inte är värd något?! Som om jag inte har något slags självförtroende alls, som om jag inte har några balls. Vem fan är jag när jag står framför henne? Usch, jag äcklar mig själv... jag är verkligen aldrig så annars, jag önskar jag visste vad det beror på. Tur att jag grät så våldsamt så att jag inte fick fram något imorse under "utskällningen" (jag har inte gjort ett jävla fel!), annars hade jag nog suttit på ett flyg hem nu... jag har nämligen en hel del som kan komma ut ur min mun närsomhelst känns det som. Ligger och kokar och mumsar till sig, all irritation och allt jag känner inför det här...