Skrev ett hur långt brev som helst till mamma, fullt av hat och bitterhet och en ledsen dotter, känner mig så elak nu. Alltså, hatet och bitterheten var inte riktad mot mamma utan... eh ja ni vet... "hon". Jag känner mig elak mot mamma, inte mot "hon". Vem vill läsa om sånt från sin dotter liksom, sin dotter i schweiz dessutom. Förlåt mamma.
Hur kan en människa vara så fylld av ångest och skuldkänslor, ÖVER ALLT i hela världen typ! Hur kan man vara så lättpåverkad? När andra inte verkar påverkas alls... fan vad orättvist. Jag orkar inte med det här nu, godnatt. Tänkte ta och vrida och vända i några timmar i sängen först, det är alltid så himla mysigt (hoppas ni kan läsa min sarkasm, jag är alltså sarkastisk!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar