Måndag imorgon alltså

Ångest. Jobbet går inte alls bra. Jag har en så jobbig känsla inför imorn, måndag. Oinspiration, jag är ledsen och känner hopplöshet så fort jag öppnar munnen eller gör något. Jag har ingen som helst kontakt med Eric, jag menar naturligtvis inte ordagrant men på andra plan än på tjatkärringplanet och det planet då det känns som att han hatar att jag är här. Med Lulu funkar det för det mesta, hon är ju ännu bara snart 11 så hon är inte i puberteten än och funkar att hantera. Eric däremot. Jag vet ju hur jag själv var. Men fyfan vad jag inte klarar av det här. Och jag känner mig så fruktansvärt hjälplös för jag vet inte hur jag ska förklara för Astrid hur det är, eller hur sjutton jag ska kunna ändra situationen. Eller så bara fortsätter jag de sista månaderna med att vara tråkig och jävlig och bara "gör mitt jobb". Fortsätta plocka och tjata och känna mig som en jävla tjatmorsa hela tiden. Jag mår verkligen inte bra av det men jag har ingen aning om vad jag ska göra eller vem jag ska prata med. Jag vill ju absolut inte avbryta mitt liv här i Zürich eftersom jag trivs otroligt bra med min fritid och alla vänner jag har skaffat. Men vardagarna... vilket är jäkligt synd. Jag orkar inte ens tänka på all skit, det får mig inte direkt att må bättre.

Nä, jag kanske bara har en nedgång igen. Det har ju skett några gånger under min vistelse och varje gång har jag tänkt att "det här går inte längre", men det har ju tydligen visst gått eftersom jag stannat. Kanske borde lugna ner mina tankar ett tag och se hur jag egentligen känner. Som sagt, kanske bara en dålig period. Vädret har ju varit sämst också så jag tror att det bidrar till min stämning. Visserligen kan jag verkligen inte bortse från hur Eric behandlar mig men ändå... man väljer ju själv (tydligen) hur man mår...