Tillbaka på hemmaplan...

WIHO. Äntligen har jag hårddisken från min pajade Macbook i säkert förvar... fyfan samtidigt som jag är glad att alla (nu snackar vi tiotusentals) foton och musik är kvar.

Är hemma i Leksand igen. På måndagskvällen kikade jag min mail och så hade jag fått ett mail om web-check-in från Swiss. Konstigt tänkte jag, eftersom jag reser på onsdag... varför skickar dom det två dagar innan? Det brukar ju skickas ut en dag innan. Huuum funderade jag vidare och läste mailet. Chocken! CHOCKEN! CHOOCK! Oj hoppsan, jag reser visst hem imorn, TISDAG, och inte på ONSDAG som jag på något vis hade fått för mig. PANIK. Inget hade packats, jag var inte förberedd mentalt och hade trott att jag hade en dag till på mig för att kramas extra mycket och bara njuta samt kanske inhandla lite choklad hem (mm sure). Som tur var åkte jag hem 16,35 och inte 6,50 på morgonen som jag brukar göra annars. TACK OCH LOV.

Hemresan då? Mm, började underbart när jag insåg att jag skulle sitta omringad av inte mindre än 3 barnfamiljer med minst 3 barn var = 9 BARN! MINST! Jag var trött och mentalt uttröttad och kände inte alls för att mysa runt i något slags familjekollektiv. Det sket väl dom i tydligen. Barnen skrek, barnen hade ont i öronen, barnen ville INTE sitta still, barnen ville irritera mig så mycket som möjligt. Barnen ville förstöra min hemresa. Wow, vad jag inte ville ha barn just då. Föräldrarna försökte väl få något av barnen att sitta still och hade i all välmening satt på en såndär bärbar dvd-sak till två av barnen... MED LJUDET PÅ! Underbart. Det finns jättebra hörlurar som barn också kan ha vet ni... ville jag säga men mesade alltför mycket. Så där satt jag, omringad och tvingad att lyssna till Bamse och hans vänner eller vad för något barn nu tittar på.

Sen kom maten. Väldigt stressigt tycker jag att det blir. Maten kommer, vad vill ni ha? Salami eller ost? Ehhh. Salami. Vad vill du dricka? Ehh, kaffe, vatten, cola. Tschüss säger flygvärdinnan och springer vidare. Väldigt stressande. Sen sitter man där och försöker hålla reda på tre glas med dryck och mackan. Samtidigt som småbarn springar fram och tillbaka. Jag bara väntade på att kaffet skulle splashas ut över mig och två-åringen. Sen plockar dom bort allt och så kan man "slappna av"...