The end is near.

Graahrar (jag som får ett utbrott). Nu känns det som när man läste sista året på Gymnasiet och satt med en fetinguppgift som man inte börjat med förrän dagen innan inlämning. Svetten lackar och det kliar i kroppen. Paniken som klamrar sig fast i varenda liten organism i kroppen... jag har tittat igenom jag vet inte hur många jobb och börjar tröttna lite. Ska man sitta såhär varje dag framöver bara för att glädja arbetsförmedlingen? Okej, där är jag väl lite sne i huvet, tanken är väl att jag ska glädjas över att söka och hitta jobb...?

Nåväl, jag känner slutet närma sig. Roligast i mitt liv just nu: att översätta bloggen till engelska och fnissa åt hur fel det blir hela tiden.