Update.

Jaha, då har man varit nere i källaren och jobbat igen... och sen hem vid 23 och diskat i en timme... känner mig som utskitet äppelmos. Ryggen har lagt av jobb-stylen och kräktes på mig redan efter en timmes arbete, jag brukar klara flera dagar i rad utan att kännas som om jag vill lägga mig ner och gråta men icke då. Min rygg har också haft ledigt tydligen, någon som nämnde BÖRJA GYMMA? Neeeeejdå. Träna upp ryggen? Neeeeejdå. Ignorera att jag är lång och har en sämst rygg? Jaaaaadå.

Okej, så nu sitter jag här. Jobbade sex timmar idag... outhärdligt utan Sanna. Guuuud vad tiden gick sakta och flera gånger kom jag på mig själv med att vilja kommentera "häxan" (som jag jobbar för) på svenska... till Sanna... det kunde jag ju glömma och konverserade med mig själv i huvudet, inte lika givande.

Inte var det stressigt heller... TRÅKIGT. Men dom grät inte när jag kom inskuttandes på jobbet i alla fall, häxan sa visserligen direkt till mig att hon mådde illa, om det berodde på min återkomst eller annat framkom aldrig.

Imorgon jobbar jag igen och sen en hel ledig vecka. Ångrade redan att jag ville jobba men har redan tjänat in flygresan hit och lite till.

Käkar vindruvor, myser med två otroligt kärlekskranka katter och väntar på att sällskapet ska sluta jobba... Ciao.