Världens längsta inlägg om min första kväll som bartender.

Första timmen: aaaaawkwaaaaard. Jag kände mig och såg troligtvis också ut som den stora rosa elefanten där bakom baren. Panikslagen: vad ska jag göra? Jobbade tillsammans med en tjej som kunde varit lite mer stöttande och låtit mig göra några beställningar och så, men inte då, nej, här skulle det visas vem som bestämmer: Ryskan.

Men jag kom igång; tömde askkoppar, plockade undan bord, gjorde beställningar, drinkar, öl... alles! När klockan slog nio och ryskan gick hem och lämnade mig med barchefen (som är serb och satt hela tiden och drack med sina gäster, eller sina "tjejer" som dom omnämndes som, samt bjöd dom på champagne som om det inte fanns några begränsningar) och "Frau Tropp" (hon som håller i hela restaurang/bar/café-stället) kände jag mig som fisken i vattnet. Frau Tropp var borta i restaurangen och höll på där och tittade in lite då och då men annars skötte jag i princip baren själv. SJUKT KUL!

Härliga frågor från Maja Hård under kvällen:

- Vad är en "schtange" för öl? Är det sån med kolsyrat citronvatten? (Svar: nej, det är tydligen själva fatölen i glas, jaaaahaaaaaa)

- Shiraz? (Svar från mig själv: jaaaaavisstja, rödvinet där ja...)

- Sprechen sie english? (Svar från kund: enbart en konstig blick)

- Får jag äta den här panacottan nu eller ska jag vänta? (Svar från Frau Tropp: du kan göra det nu ja)

- Aaaaamen vaaaaart har vi rödvinet?! (Fråga till mig själv när barchefen bestämmer sig för att skjutsa hem sina "tjejer" och ska komma tillbaka "om två minuter" och kommer 30 minuter senare, jag var alltså heeeelt ensam där, kändes ju halvbra första dagen) (Svar: ja, vinet låg exakt där Frau Tropp hade visat mig tidigare under kvällen)

Och det där med att barchefen (sliskig typ) hade sagt till Sanna att man tydligen också kunde ha "urringad topp" känner jag att jag hoppar, blickarna var ganska påtagliga ändå... vi snackar följa mig med blicken hela tiden, inte släppa taget under ett två-timmars barbesök. Jag trodde nästan att han skulle fria tillslut, ja, verkligen. Vi pratade lite och det kändes att samtalet var påväg och det hållet, friar-hållet.

Allt som allt så hade jag skitkul! Drack champagne med barchefen och två gäster som var lite på lyset och stannade i princip hela natten. 

"Första dagen? NEJ MEN DET MÅSTE VI FIRA!!!" skrek den fullaste gästen och skuttade bakom baren och började välja och vraka bland whiskyn, "lukta på den här, mmm, den är väl fin den?"... finns det något jag aldrig i hela mitt liv skulle dricka frivilligt så är det whisky! "Njae" avböjde jag fint men bestämt "jag är hellre en champagne-drickare". Smart drag Maja Hård. Klockan hade slagit två, barchefen hade druckit vinglas efter vinglas hela kvällen och tyckte att jo, lite champagne skulle vi nog ha. Fram med finaste champagnen (inget jäkla skit inte) och skålande efter skålande.

Då var det alltså bara jag, barchefen och de två tappra männen kvar (och jag får gärna följa med en av dom på resor och komma och bo i hans lägenhet i Geneve, HAHAHAHA). De tappre männen gav tillslut upp efter att ha dricksat mig helt vansinnigt, inget svenne-dricks här inte. YES äntligen gå hem tänkte jag när klockan slog 3 och jag höll på att avlida. Nope, då kom barchefens kära vänner och kände att "Jaaaaa, vi stannar här och festar till klockan 6 på morgonen så Maja inte får någon sömn alls". Super kände jag och dog inombords. Fick skjuts hem av barchefen och somnade halvgott klockan 6 imorse tror jag.

Summan av kardemumman: JAG ROCKADE som bartender. Det tyckte den lite smått påverkade barchefen också. OCH de två tappre männen.