... när man vaknar av mobilen som tjuter som bara den, lusten att kasta ut den genom fönstret är ganska så påträngande. Sanna har redan gått på extra jobb i någon timme, grus i ögonen och "viiiiiill iiiiiinte gåååå upp". Inser snabbt att jag faktiskt måste gå upp, ska möta Sanna om någon timme, måste duscha, mysa, äta, sminka och klä på mig. Och viktigast av allt: för en gångs skull INTE sova bort mitt liv. Tvingar mig upp ur sängen. Blir påmind av att jag sa igår att jag skulle göra iordning en kopp med kaffepulver i, redo att bara tillsätta varmt vatten. Vilket jag glömde såklart. Släpar mig ut i köket... Sanna vet hur jävlig jag ser ut, ögonen hänger nere i naveln och håret står på ända. Ser att det ligger en lapp i köket och så står det en kopp bredvid. Kommer närmare... och ser vad det står (SAMT SER VAD SOM ÄR I KOPPEN, HALLELUJAH!): "Till Morgonmonstret". Det må vara en liten gest men i mitt morgontillstånd var jag nära att börja gråta av tacksamhet. Hon är alltså ganska bra att ha ibland ;)
Såhär mysiga frukostar brukar vi annars ha. Gröt, kaffe, vitamintablett. Ska snart fixa snygga bilder på lägenheten också.
Såhär mysiga frukostar brukar vi annars ha. Gröt, kaffe, vitamintablett. Ska snart fixa snygga bilder på lägenheten också.
1 kommentar:
Shit va fin den verkar vara!!Nu såg man ju inte jättemkt av dn men värsta park avenue-aktig:):P saknar dig!
Skicka en kommentar