Kom hem för en timme sen från en väldigt trevlig kväll, skönt att få komma ut och känna att man lever. Det kan man säga att jag också fick känna på när jag skulle hem nu klockan halv ett. Jag har ju minst sagt blivit lite hispig efter titta-i-fönstret-mannen så jag är panikslagen numera så fort mörkret lägger sig. Sprang nere ifrån tramstationen och kom upp till huset på några röda. Skuttar över staketet och går nedför trappen till min entré (samtidigt som jag tittar mig omkring HELA tiden och är panikslagen), helt plötsligt låter det något och så är det en kattjävel som skrämmer livet ur mig genom att jama panikslaget (nu fick jag ångest för att jag kallade stackars ensamma katten för kattjävel, så typiskt mig, ångest för allt)... sprang ner till min dörr och skulle försöka låsa upp. Fnipplade med nyckeln i vad som kändes som tio minuter och hittade inte nyckelhålet, tillslut fick jag upp dörren och skyndade mig in. Det här är fan inget kul... men snart kommer Sanna och då behöver jag inte gå hem ensam längre.
Supertrevlig kväll som sagt men det blev konstigt nog faktiskt lite kyligt mot kvällen (LITE KYLIGT? Jag stod och skakade och hackade tänder när jag väntade på spårvagnen).
Och idag upplyste Sanna mig om att vi bor i världens näst dyraste (eller europas?) stad... känns ju super, bra val där Maja Hård, som vanligt då... samma sak kände jag när jag valde fel tillbehör till kvällens crêpe som jag åt, jag tog choklad och tänkte Yummie, det är säkert nutella eftersom det brukar vara det. Det var det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar