Öhh...

Söndagsångest så jag spyr på mig själv. Ångest upp i halsen. Ångest över allt. Ångest över att det är måndag imorgon och jag måste hjälpa Astrid flytta ut ur deras hus nere i Tessin, ångest över att jag ska hem till leksand och jag längtar så fruktansvärt, samtidigt som jag är livrädd. Samtidigt som jag vill hem av hela mitt hjärta, så vill jag inte alls hem. Jag är rädd. Så konstig känsla, för jag vet inte vad som händer just nu... allt är så hetsigt och stressigt. Jag vet inte ens om jag har nämnt här att jag kommer stanna i zürich...? ÅNGEST. Slutskrivet. Annars blir det ett sånt där ångestladdat alltför sent inlägg utan mening. Fast det är ju faktiskt exakt vad jag känner nu. Rädd, nervös och ångest. Nervositet, där satt jag hammaren på spiken.

ARRRGGGGHHHHH... godnatt.