Och där var mitt leende borta för dagen

Vad underbart det är när pojken kommer hem och står sur utanför dörren precis som om jag har kastat skit i ansiktet på honom, ungefär i det ögonblicket suddades mitt någorlunda bra humör ut. Att han sen fortsätter med sitt beteende genom att FÖRST hälsa "heeeeeeej Luuuuna" med gull-röst på hunden!!! Och sen när jag säger återigen "HEJ" så tittar han inte ens på mig utan svarar släpigt "heej". Ah, trevligt trevligt.

Nu äter vi lunch. Underbart. Dagens bästa händelse. TJATTJATTJATTJAT. Bästa jag vet: att tjata!!! Puss zämä