Håhåjaja.

Haha, jag tror jag har satt mig lite i skiten jag. Hohåhohå jaja. Troligtvis första gången i mitt liv som jag överhuvudtaget känner att "tja, man kanske (hej JA) borde lärt sig italienska någon gång i sitt liv". Hittils har jag ju inte haft någon nytta av franskan i alla fall, skitspråk.

Håhåjaja, jag slutar aldrig att vara ett stort äventyr. Jag har helmycket material för en biografi i alla fall, vänta ni bara, om 10 år kanske jag skriver en... mina memoarer. Tjoflöjt. Ikväll får jag träffa Madde o Sanna och då blir det middag? Utgång? På en onsdag? Geht das? Alles geht.