Fredagsmummel

Herregud. Ska jag sluta vara så förbannat förvirrad snart? Jag är ju inte ens tonåring längre! Fasen. Jag trodde allt skulle ordna sig så fort jag fyllde 20. Hum... jaja, det är väl en ny fas antar jag. Man ska väl ha några konstigheter när man är 20 också...

Fick höra att jag har varit mycket gladare på sistone igår, det stämmer. Det är därför jag börjar skriva det här inlägget med en något förvirrad och sådär positiv text, eh... nåväl. Nu är det så att jag är förvirrad med... tillfreds med mig själv kanske? Eller...? Men jag är glad, jag känner det själv, underbar känsla. Jag älskar att känna mig glad när jag träffar mina vänner, erkänner att man har ju inte bra dagar alla dagar men på sistone, vad har hänt? Jag gissade på att det är för att jag inte är tonåring längre, jag har blivit en glad 20-åring istället! Men vissa förvirrningsproblem, fortfarande. Men en glad förvirrad tjej, bättre än en tonårsdeprimerad förvirrad tjej. Håll med om det.

Idag är faktiskt första dagen på hela våren som jag längtar hem till min familj och vänner i Leksand. Annars har jag varit den enda av oss tjejer som inte längtat hem. Inte för att jag INTE saknar min familj och vänner utan för att jag trivs så bra här. I zürich.

Jag saknar er idag. Jobbig känsla. Såhär har jag inte kännt sen i höstas. Usch, samtidigt är jag lite nervös faktiskt. Nervös över att träffa alla. Gå ut i leksand liksom. Och jag har inget sommarjobb, det är också jätteläskigt. Flera somrar sen som jag inte hade jobb, VAD GÖR MAN PÅ SOMMAREN UTAN JOBB? Har planerat att våldgästa gotland, båstad och skåne (jikes, läskigt), stockholm, leksand of course, sommarstugan med mamma och pappa... kanske segla? FÖRHOPPNINGSVIS. Vi får helt enkelt se vad den äkta svenska sommaren bjuder på.

OKEJ, det här var nog ett av de speciellaste inläggen jag skrivit. Att i ena sekunden skriva om hur glad jag är och i andra om hur mycket jag saknar folk och att jag inte har ett sommarjobb. MEN jag är lycklig för det... saknar er... Puss