Räddningen idag har i alla fall varit ipren, helt sjukt vad bra det verkar. Även om det fortfarande känns som om någon har dragit ur ryggrade på mig, spikat en spik i huvudet på mig, flått mig levande och strött salt på min kropp...
Och hur sjutton kan man sova så här mycket? Jag har i princip sovit hela dagen med några få avbrott.
Och åh vad man saknar mamma o pappa när man ligger helt hjälplös... när man var liten och sjuk brukade mamma ibland komma hem med en tidning eller en bok. Idag var det ingen som kom med en tidning eller bok. Idag har jag bara legat o vältrat mig i min egen svett. Gött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar