I fredags skar jag mig i långfingret. Som om det inte räckte med att jag har skurit mig i lillfingret och i mitten av handen. Jag fattar inte varför jag inte bara slutar att skära saker i händerna. Varför inte bara plocka fram en skärbräda istället för att utmana ödet (för tredje gången). Nej men det vore ju jobbigt. Det är ju absolut roligare med smärta och blod. I fredags blev såret i alla fall väldigt djupt och gjorde förbannat ont. Det plåster som fanns att tillgå var ett barnplåster med några lejon på, det var åtminstone i en rätt okej färg - grått. Sen plopp var det bortskaft och jag tog ett annat plåster här hemma, det blev ett lysande gult plåster. Så på söndagen när vi skulle på den där posh klock- och smyckeutställningen gick jag alltså omkring med ett lysande gult plåster på långfingret, passande. Frågade i garderoben om de råkade ha några andra plåster, men icke. Hur kan en sådan stor tillställning inte ha plåster och dylikt?!
Och så för några sekunder tänkte jag att nej, nu tar jag av det här plåstret, det såg verkligen inte klokt ut. Och vad gör jag inte då om inte drar fingret snabbt mot en påse och river upp såret ännu mer. AAAAAAAAHHHHH oj vad ont det gjorde. Så det började forsa blod och som tur var hade Madde ett plåster i plånboken, ett lysande GRÖNT denna gång, med lejon på. Herregud (bild nr 1) och i måndags bytte jag till ett lila (bild 2). Härliga plåster jag har konsumerat under dessa dagar. Hann tyvärr inte fota de två första plåstren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar