

Ny klänning.
Nu ska jag också ta och röra mina ben in mot stan och gå runt lite... har tvättat och hängt tvätt, lagom glamouröst.







Äntligen har jag fått liv i Sanna. Även jag har äntligen släpat mig upp ifrån "Schäfslongen" (HAHAHA Sanna!) och gett mig själv ett uppdrag. MAT! Ut och hitta maaaat! Lättare sagt än gjort en söndag i zürich men jag tror Coop Pronto har öppet, förhoppningsvis. Annars kan det bli en rätt lång tur till Hauptbahnhof... Önska mig lycka till!

Haha, jag blir bara fulare och fulare. Jobbigt. Och tydligen piggare och piggare. Tog mig ett litet smärtlindrande piller och vips var jag på benen igen. Fråga Sanna. Jag kom hem, blek och jävlig. Ögonen hängde nere i naveln och jag var nära tårar. Jag myste ner mig med täcket i hörnet och låg i fosterställning ett tag. Låg och ojade mig (jag betedde mig som en man gör när han är sjuk) och hade mig ett tag. Grät nästan en skvätt också, eller så hade jag bara torra ögon. Nåväl, bestämde mig för att sluta spela martyr och tog en värktablett, en 20-minuter-senare-eller-så så tänkte jag precis säga till Sanna att "jag tror jag nästan mår bättre" och just då kom jag på att jag mår ju faktiskt bättre - all thanks to the painkillers.
Ett lite mer stilsäkert bandage sitter nu runt mitt finger... så sjukt svårt att skriva så jag tänker inte skriva något mer...
Hemma från ännu ett 14.5h cateringpass... och ett doktorsbesök är ganska så inplanerat imorn... livet steket, men mamma, lugn, jag mår bra...
"If you wait to do everything until you're sure it's right, you'll probably never do much of anything"